måndag 24 januari 2011

Ibland blir man bara så lessen....

I dag på min promenad, fotade jag lite fönster, något som jag ofta tycker blir spännande, och man får många tankar om vad som har döljt sig innanför. Lycka och kärleksfull glädje, eller hot och långdragen utsatthet...
Jag har haft förra veckans Uppdrag Granskning i mitt huvud ända sen jag tittade på programmet. Ni som tittade vet ju att det handlade om en liten flicka som blev utsatt av sin pappa hela sin uppväxt. Han hade ensam vårdnad om sin lilla flicka, och började utnyttja henne sexuellt redan som liten. Han hotade, slog, våldtog och filmade allt.
Det höll på år efter år, och flickan växte upp och trodde att det var normalt, att alla hade det så.
När allt uppdagades, och sociala kom dit, bodde dom i misär, och där hittades alla videofilmer, som inte gick att förklara bort.
Mannen dömdes och hamnade på rättpsyk i Sundsvall.
Resten har ni säkert hört hur han kunde ordna en lägenhet på permissioner, och fortsätta som pedofil.
I Uppdrag Granskning trädde den nu tonåriga flickan fram, så sårbar och skör, och berättade.
Jag grät.
Allting hände ju i Ljustorp, den by vi bodde i, varför visste vi ingenting.
Jag känner mig medskyldig, alla borde känna sig medskyldiga, någon borde ha förstått. En sån liten by och något så fruktansvärt händer där mitt inne i byn.
Tänk så många som gick förbi det huset, såg dom fönstrena...och inte förstod.
Jag gråter när jag ser den sköra, sårbara flickan, jag har så ont i magen när jag lägger mig, varför såg ingen att nånting var så helvetes fel ???
Hade det funnits en gud , så kunde han väl inte bara se på övergreppen som filmades av en pappa, han hade väl stoppat det ????
Det fanns flera barn som drabbades, kompisar till flickan...jag förstår att föräldrar till dom brände ned huset.
En skam för lilla Ljustorp, men den lilla flickans skam kan dom inte bränna bort, hon bär sina minnen med sig hela livet.
Du sköra lilla tonårstjej, hoppas du hittar en trygghet i livet, att du hittar någon som kommer att älska dig villkorlöst, för den kärleken behöver du.
Inget barn skall behöva gå igenom det som du gjorde. Men jag vet att det händer, jag kan inte stoppa det, någonstans går det en pedofil, som kommer att förstöra så mycket, som kommer att släcka ljuset i ett barns ögon.
Och mitt hjärta gråter, mina ögon är full av avsky.
Det hände i lilla Ljustorp, det kan hända var som helst.

Det blev en allvarlig blogg ikväll, jag var bara tvungen att skriva ur mitt hjärta, för jag gråter för detta barn, som var så ensam och utsatt.
Tjingeling...ibland blir man så lessen....

19 kommentarer:

Camilla (Rantis) sa...

ja jag vet....lessen jag med!
Å jag jobbade ju t.o.m i barnomsorgen den tiden....
=(

Nette Cecilia sa...

Det finns nog inget värre än när barn utnyttjas ,grymt ,vackert fönster ,dagens text ,man kan tyvärr inte tro att det händer i ens omgivning kramis Nette

Pysselfarmor sa...

Jo jag grät....det är fruktansvärt - inga ord för sådant. De döljer det så fruktansvärt noga och har sådan makt över sitt "byte"...det värsta är att det alltid finns oupptäckta fall.

Oljekritan sa...

Så grymt...grymt..jag såg ej programmet..men läst om det. Det är så fruktansvärt ofattbart, att en pappa kan göra så..och det är inte helt ovanligt..Vad är det för fel, man blir ju galen..arg ledsen..stackars små barn, i en galen vuxens våld.-- suck...vad är det för värld??...skit!!

Anki Nilsson sa...

Jävlar..ja de är de som kan utföra sånna här handlingar, äckliga varelser. Stackas barn, jag gråter o ryser bara jag tänker på det.
Uch uch uch...ja om man bara visste, om man bara förstod vad som händer i vissa hus, så skulle vi nog alla GÖRA ALLT för att stoppa det. Vidrigt. Må dessa stackas utsatta barn få ett drägligt liv o massa av kärlek.
Såg inte programmet, jag har svårt att se sånt så jag är glad jag missade de, jag slår gärna sönder TV rutan när de visar hemsheter med fram för allt barn.

Kramiz

ansepanse sa...

jag vågade inte titta, det är så fruktansvärt och jag hoppas så att den flickan får någon som visar henne att det finns godhet i världen också, jag ska berätta en sak för dig, den flicka som jag kallar för Satu och som har blivit en dotter för mig och jag en mamma för henne, hon har blivit utsatt för övergrepp av sin egen mor från det hon var tre år och upp till fjorton års ålder, jag har öppnat upp en famn för henne och gett henne trygghet och blivit den mamma som hon längtat så efter, en mamma som hon kan lita på och ty sig till, jag har under den gångna hösten gjort henne till en hel människa, vi träffades första gången i maj förra året och det var genom bloggandet vi hittade varandra

BP sa...

Å vet du vad - när jag tittade på ditt otroligt vackra fönster så tänkte jag: det är nå't sorgset över det, men kunde inte sätter fingret på vad... Sedan började jag läa texten. Usch...
Förebrå dig inte - just i en liten by bevaras troligen fler hemska hemligheter än i en storstad:
Tänk på österrikaren Fritzl som byggde en låst våning och förgrep sig på sin egen dotter och avlade sju barn - i en liten by.
Belgaren Dutroux, landets värsta pedofil och mördare - i en liten by.
Det finns många exempel på män som inte borde spärras in och matas med "god" mat - dom borde torteras, långsamt, smärtsamt, uttdraget - om och om och om igen tills dom dör - dagligen.

PS. Sorry, nu fick du igång mig. Vissa saker "tål" jag bara inte och pedofili är en av dom. Ds

Rigmor sa...

Det är inte mänskliga varelser som utför sånt, även om de är i mänsklig skepnad. Vad är det som gör att en vuxen människa kan förvandlas till ett så lågt stående väsen, inte ens värt att kallas djur? Jag mår så illa. Läste någonstans att man tror att vart tionde barn blivit utsatt, och då tänker jag på mina barn, någon av deras kompisar skulle kunna vara ett utav de barnen, men vilket? Hur ska man veta? Hur ska man se? Jag gråter med hela kroppen.
Kram på dej vännen!

Andreas "Rantamäki" Stormfjäll sa...

Fruktansvärt.... För er som missade det så finns det på svt play http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning
Finner inga ord...

Lotta sa...

Detta är absolut det värsta som en människa kan göra mot ett barn.
Vi hade ett liknade fall i Uddevalla för ett par år sedan. Jag tycker att de skall skära av snoppen sakta, sakta med den slöaste kniv som går att hitta. Gubben min håller med.
Jag satt också och grät för det Stackars liten
Det värsta är att barnen döljer det och skulle de säga något så blir de oftast inte trodda.Underbart skrivet.
Kramizzzz på dig

carina@pocolococreativo sa...

Det är så hemskt att det finns inget annat att göra än att bli ledsen. Varför såg ingen något, varför visste ingen? Vad är vi för vuxna som inte låter ett barn känna skydd hos oss? Hinner vi inte se? I så fall är vi en skam.

Chris sa...

Jag förstår att du känner skuld och jag är helt övertygad om att jag skulle gjort detsamma. För så är det ju att om något i vår omgivning uppdagas så tar vi automatiskt på oss ansvaret för vi borde ju sett att något är fel. Men om vi nu inte gjorde det, om det nu inte gick att se med blotta ögat hur skulle du då kunna veta? Om vi känner att något är fel ska vi självklart reagera men om vi inte känner det. Inte kan vi väl reagera bara för att någon är lite annorlunda.
Det gör mig så ont i hjärtat om denna lilla flicka - jag har läst om det men såg inte programmet. Stackars, stackars barn - jag hoppas hon får all hjälp som kan uppbringas. Kram till dig för att du reagerar och för ett fint inlägg

Lilla C's mamma sa...

Oj, det har jag missat, att dethar gått på uppdrag granskning, kanske lika bra det egentligen. Men jag minns lite vagt när det hände. Stackars barn..och så blir det så påtagligt när det sker så nära. Fy faan, varför?

//M

Leena sa...

Så fruktansvärt. Det är svårt att förstå att sådant kan hända men det gör, alltför ofta.

Tack för dina varma ord! Jag tror att förlusten är lättare att acceptera efter begravningen, och då får jag också prata med mina syskon, minnas och gråta och skratta. De finns i Finland och har tagit hand om mamma på bästa sätt hela tiden, också en stor tröst.

Annelie sa...

Usch, jag såg inte programmet, och blir förtvivlad när jag läser det här. Stackars barn, vad får hon för snedvriden bild av oss andra, av män och av livet?
Vi som vill skydda våra barn, och så märker vi inte?
Men hur skulle du kunna veta, du skulle ju inte ens i din vildaste fantasi kunna tro att det faktiskt finns såna odjur därute. Det finns inte i våra världar, ingen vill skada ett barn! Tror VI!
Det är vid de där tillfällena jag faktiskt blir lite rädd för mig själv, de är då jag också förvandlas, jag vill döda den där besten. Mitt hat för dessa människor som tycker sig ha rätt att göra vad de vill med en annans liv har förverkat sin rätt i denna värld.
Och Gud? Näe, jag säger som du, det KAN inte finnas en Gud som tillåter sånt här.
Om nån skulle peta på Liam, Tristan, Colin...........

Carina sa...

Alltså fy va fruktansvärt!! :-( Man blir så oerhört lessen över att sånt får hända... Får verkligen hoppas att den flicka mött människor som hon kan lita på, vilket verkligen kan vara oerhört svårt efter något sådant!

Kramar från Åivo.

ansepanse sa...

Sv: tack för de fina orden, det blev lite vått i ögonen på mig när jag läste dem
kramar

"Lillagul" sa...

Usch o fy vad hemskt !!!
Kastrering o nu menar jag ingen kemisk sådan utan hugga av skiten !Sen lås in fanskapet o kasta bort nyckeln !

Gela sa...

Händer ofta mitt ibland oss, allt för ofta. Vackert du skriver om nåt svårt.
Väcker sån avsky och ilska. Hoppas att den unga tjejjen orkar fortsätta.
Att hon får kärlek, omtanke och trygghet.
Såg ej själv programmet men man kan kanske se det efteråt.
Kram Gela