Rantamor FLYGER...på väg mot Daimajaureh...

Vi försökte ta en självutlösande foto på oss innan flygningen....visst ser vi lite spänd ut, och jag ska medge att det fanns en del fjärilar som hovrade runt i min mage....och jag skyndade mig att kissa det sista jag gjorde.....
Sen kom helikoptern och det var som att nu började vårat äventyr...vad i helvete hade jag gett mig in på...skulle jag flyga en "tokken där vidunder", ser ju inte ett dugg stabil ut....

Och som han Per-Ragnar landade alldeles i forsen i Sannaren....han är nog bra duktig den killen ändå...måste ju älska honom eftersom han skall ta mig och min Rantafar upp till en bröllopsdag utan dess like. Men va fan har man varit gift i 40 år kan man ju få ta lite risker....behövs lite jaahooo i kärlekslivet...liksom, man får ju aldrig, aldrig tappa gnistan....då är det bara att vara där med livets förhöjningar.....och ju längre man levt tillsammans, ju mindre blir det kvar på måttstocken....tyvärr. Carpe Diem.

Förklarade för Per-Ragnar, som flög helikopter , att jag aldrig flygit d förut.....satte Rantafar där bak....som var van från ifjol....och tog platsen bredvid helikopterföraren....som förklarade att nu skulle han "hoovra" upp helikoptern först ???? Jaha ja....då gör vi d, men d skakade då till rätt va d var.. å så var vi i luften.....TJOOOOHOOOO äntligen och jag är fortfarande torr i byxorna.

Men d här va ju kul...och kolla va man kunde knäppa för underbara foton när vi hade hoovrat färdigt....

Bara, bara så himla underbart...nu var vi på väg....... å kolla va underbart d ser ut....

Alla människor borde pröva på det här...kolla vilken utsikt över alla fjällsjöar...ja vad ska jag skriva.... finns inga ord så himla magiskt underbart....

Här svänger helikoptern å jag knäpper på...inte blev jag rädd....eller är det kameran och lusten att fota som räddar mig...visst är det häftigt ????

När vi kommer fram till Daimanjaureh, så möter renarna oss, dom är vid den här årstiden uppe på kalfjället för att slippa all mygg, broms och knott, och d gör dom rätt i.

Och plötsligt tar det hela slut, och helikoptern har tänkt sig en perfekt landning, och det blev det. Oj va vackert d va....skulle jag få bo här i tre dagar, vilken ynnest.

Dags att lasta ur, och jag överlåter d till dom flinka grabbarna...och det gick fort och snart försvann vår helikopter långt upp i det blå, medans vi låg på packningen för att den inte skulle flyga bort av helikoptervingarnas fart. Sen kollar Rantafar snbbat upp en plats att resa tältet på....medans jag....sitter kvar vid packningen och tårarna strömmar nedför mina kinder. Kan som inte hejda allt...det ÄR så VACKERT ...så storslaget och jag får vara här.

Så kommer alla känslorna på en å samma gång.....men gråter du, säger Rantafar...jaaa av lycka...hulkar jag fram. Och vi kramar om varann ordentligt, vi gör ju detta tillsammans, och detta kommer att bli vår drömresa.

Sen reser vi tältet och plockar iordning...försöker få ordning på alla prylar och alla känslor.

Och Rantamor ÄR bara så LYCKLIG.

Mera om resan kommer inte i kväll....men fortsättning följer och den blir inte helt rumsren....är jag rädd....*gapskratt*

Och jag kommer då aldrig att lita på Rantamor....hon lovade att efter tredagar på kalfjället där vi gått som galningar, skulle idag bli en vandringfri dag. Pyttsan heller...vi gick upp till Storvikenslappläger och hittade lite små goda kantareller som vi,

smörstekte på en tost med närodlad getost till, bara så underbart.

Där ser ni vi kan aldrig sluta njuta....konstiga människor....och storkropparna värker.

Men skitsamma.

Fortsättning på fjällresan imorron......

Och TACK för alla gratulationer...TACK TACK...ni är alldeles för snälla, och roligt att ni vill följa med på vår resa.

Och tack Rantis för den fina dikten....du är go.

Tjingeling...nu ska vi grilla lite griskotlett.