Sista dagen på Kalfjället......

Det här här något alldeles speciellt....detta är min sista öring från kalfjället fångat 1,5 timma innan vi skulle bli hämtad av helikoptern. OCH jag tog upp den alldeles själv utan Håvasvittne....för han stod långt därifrån å tittade på skådespelet som varade i en halvtimma innan jag landat min vackra underbara öring. Gissa om jag var stolt som en tupp....(varför just en tupp) kan ju vara stolt som en Rantamor.
Innan dess hade vi varit å fiskat (nu kommer bilderna i en salig röra å jag har lite batteri...satan) och när vi kom hem....fick vi se ett infernaro av väder...snacka om att släppa väder....

Började bara så smått med lite orosmoln som vi faktiskt haft bara runt ikring under våra underbara dagar...men nu styrde dom att mot oss....så vi skyndade ned med tältet, och allt och in i sopsäckar som vi lyckligtvist haft med oss....för nu kom regnet.

Jag skulle ju bara hinna med att göra en snabb middag innan också...men se det SKET sig allt.

Regnet kom närmare...och den blåst som kom innan vet bara den som varit på kalfjället.. vad det är....platt på marken för att inte blåsa bort.

Som tur var hade vi campat vid en stor kulle så vi sökte lä bakom den...och där satt vi på ett liggunderlägg...med ett annat på huvudet som skydd.

Vi tittade på varann å skrattade, blöta som kloakråttor vi visste ju att det bara var timmar kvar tills helikoptern skulle dyka upp....förhoppningsvist.

Innan detta oväder hade vi varit på en sista tur...en alldeles underbar för vi vaknade till en knallbå himmel.

Rantafar med fisk och en sista blick över allt det vackra.

Rantamor drar en sista fisk vid sjön och är bara så lycklig att hon vill ha shushi.....är väl bara att hugga i eller.....

Men efter allt oväder och vi väntade en timma, så hörs det ett brummande ljud på himlen ...och se där kommer vår helikopter, första livstecknet efter tre dagar....

Packar snabbt in vår packning....inte samma kille som kom, den här killen hette Ronny och var också duktig på att ratta helikoptern....jag fotar....och vi lämnar den vackra natur detta härliga kalfjäll...som jag älskat att vakna upp till...att vandra på....kommer tillbaka... var så säker på d.

Vi har haft underbara tre dagar men nu blev jag glad att se...

husbilen där långt nere vid Sannaren...den lilla pricken ÄR husbilen.

Här står han å väntar på oss....vårat lilla hus....

Vi packar snabbt ur helikoptern och känner att det är rätt skönt att vara "hemma" även om vi haft så underbart delikata dagar på kalfjället.

Men det gav mersmak kan jag tillägga....vill verkligen uppleva allt igen...tillsammans med min Rantafar.

Så drar helikoptern iväg och äventyret är slut......men alla minnena dom finns kvar...och vi kommer att sitta timtals å prata om allt detta vi upplevt tillsammans, den underbara natur, dom underbara dagarna vi hade ....nätterna med senadrag.....fisket....vandringsturerna...den vidunderliga tystnaden...

att knäppa en öl var som ett pistolskott....

Oj va vi njöt....nu måste vi ladda för ett nytt äventyr.....d här va ju kul.

Tjingeling alla som följt med....bara så kul att veta att jag har dom som följer min blogg...

Tusen tack utan er blir det ingen riktig blogg...

hoppas ni fått en inblick i hur vackert det varit på vår resa...och ett gott skratt....
TUSEN KRAMAR....