Biskop eller missionär....





Så har vi överlevt ännu en helg med massor av tv-sport, god mat och dryck, och många timmar vid datorn.
På tal om mat, LillaC`s mamma tyckte att jag skulle ge ut en kokbok...kan ni tänka det med det språket jag har..."renstekshelvetet med chevrètjosan" *skratt* ja det skulle låta det, kanske ska jag vara den" ilsket svärande kocken då" ????
Men bättre d, än den nakna Plura-kocken...
Och Annelie tyckte jag skulle skapa en matblogg...tja d kunde väl funka, och det kan ju inte bli sämre än sonens matblogg, för på den hinner man nog svälta ihjäl mellan matbloggarna.
Vi tycker faktiskt att det är en guldkant med god mat till helgen, vi njuter. Och att svänga förbi grön-ica och välja nå gott vin till , är ju inte heller fy skam. Där är nog den trevligaste personal i hela Nordmaling, vilket positivt bemötande vi får.
Vi kanske är där för ofta....shit, men någon jävla rabattkupong för att man handlar ofta, d får man minsann inte....snåljåpar där.
Men det ÄR rätt kul att stå vid spisen och kocka på, och så har jag god hjälp av Rantafar som alltid ställer upp och diskar undan och dukar bordet och berättar hur gott det ser ut...ja och som är villig att provsmaka.

Inte skulle jag klara mig utan kökshjälp, och absolut inte utan min kära Rantafar, tänk va lycklig jag är som får leva tillsammans med en sådan man, som så ofta ger mig kåseriämnen. Ta bara helghandlandet på fredag, där han blev frälst. Nästan iallafall...astmasprayen räddade han.  Igår gick han intet ont anande och nynnade på "pärleporten" så något fastnade iallafall, och nu vill jag tillägga att han har haft en svärfar, som mer eller mindre alltid spelat religösa låtar, till Rantafars förtvivlan.
Så nu vet ni att han inte valde mig på grund av min fars musiksmak. Nopp..nopp.
Jag är ju uppväxt med alla dessa, psalmer och frälsningstoner, och ni hör ju hur jag blev, en ilsket svärande kåsör....
Kom sen inte å påstå att barndomen formar en människa, för då hade jag varit biskop...eller kanske inte, men nästintill. Kanske missionär, det var min faster i hela sitt liv, och det var en godhjärtad kvinna vill jag påstå. Alla barn i Indien var nog hennes barn, ja i hjärtat då.
Näe alla godhjärtade bloggvänner nu tar vi nya tag, en ny vecka som vi ska göra till den bästa veckan på länge, med den förutsättning var och en har.

Tjingling nu spelar Zlatan fotboll i vardagsrummet....och Rantafar.
Håhåjaja...