 |
| Jaha ja, så det kan gå, när man inte har förstånd att begränsa sin aktivitet. Igår lekte jag spårmaskin i djupsnö, och kaxig var jag också....idag har det inte varit roligt att vara Rantamor. Den förut trasiga ryggen fick sig en käftsmäll, och plötsligt går man som man hade skitit ner sig, med små små steg, för att undvika att skiten ramlar ur byxan. Fan..... att man aldrig lär sig. Det är inte ett uns roligt, men det kommer att ordna sig...det vet jag och snart är jag igång med kameran igen. När jag var liten och gjorde illa mig och grät Lille Skutt tårar, så sa alltid mamma att:" det går nog över tills att du ska gifta dig"...och tänk så rätt hon hade. Jag har nog en klok mamma. Men nu då, jag är ju numera kroniskt gift...inte konstigt att min rygg aldrig blir bättre. Näe ikväll är jag en gnällkärring, så nu ska jag ta å pytsa in lite smärtstillande och slänga mig på spikmattan, och imorron ska jag vakna till en ny dag...och bättre. Jag är lika envis som lappen som skulle hängde sig i sparkstöttingen...d ska ju gå... Tjingeling alla vänner...ibland blir d inte som igår... |
onsdag 19 januari 2011
En skitdag....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Du är bara för lik mig
Igår var jag ute och fotade.
Inget jobbigt alls.
Idag har jag legat det mesta.
Rygg njurar och ben åt fanders.
Jag vet snart inte vad jag skall ta mig till.
Sen kommer våren och trädgården
Hugaligen fast jag älskar ju vår lilla täppa bara någon annan kunde göra grovgörat.
Det där med gåstilen är underbart beskrivit.Även det känner jag igen.
Bilden är kalas i alla fall
Hoppas du är på benen imorgon så att du kan ta en liten promenad och ingen sån bamse där där du banar väg för andra.
Kramizzz på dig //Lotta
Go´kväll där uppe i snöiga nord! Låter tufft det där med ryggen men om du nu tar det lite lugnt så är du snart ute med kameran igen.
När jag kommer ut härnäst återstår att se. Här finns bara en massa skitig snö efter några dagars töväder och ett väldans glatt underlag att trampa på...
Sköt om dig! /SA
Nämen stackars dig, att du ska den där förbannade ryggen att dras med! Men en supersnygg bild visar du upp i alla fall! Tur att ditt humör är svårt att ta kål på!
Rantafar har rätt, Staffan är en liten fegis tror jag. Fast jag älskar honom ändå!
Ja efter det jag läst din blogg igår kunde jag ha räknat ut att det skulle sluta så här. Vet ju själv att det är jättejobbigt att pulsa runt i snön. Å dina akrobatiska steg var ju ingen vanlig snögång precis. Akta dig lilla du man ska vara rädd om sig. Vila dig nu och ät lite värkmedicin "så går det nog snart över" som din mamma sa. Nä nu låter jag ju precis som en förmanande morsa jag med. Men jag vill dig bara väl.
Du fick till ett snyggt foto ialla fall.
Kram
Hoppas att smärtstillande och spikmattan gjorde under och idag är en dag av längre steg, utan smärta!
Oavsett skitdagen är bilden jättefin!
kram, Ann-Mari
Attans. Trist att ha en rygg som jäklas ibland. Humöret verkar det dock inte vara nå´t fel på och tur är väl det när ryggvärken sätter i.
Hoppas verkligen att du får vakna till en bättre dag. Kram och kryapådig vännen.
Förbaskade rygg, eller förbaskade snö är det väl egentligen. Nu får du vila några dagar och roa dej med photoshop, kanske det kan pigga upp lite i allafall. Jag ska försöka ta mej ut idag, rena blankisen här ute på bygatan, men det kryper i kroppen så något måste jag ju göra åt det...vet i sjutton om jag törs ta med kameran, tänk om jag gör en riktigt skalbagge (hamnar på rygg), då går den väl åt fanders.
Krya på dej nu, och ta en rejäl whiskey ikväll, självklart i rent medicinskt syfte, som alltid...
kram på sej
Aj aj...då hoppas jag du vaknade piggare idag. Ta´t lugnt.
kramiz
Många styrkekramar till dig med hopp om bättring!
Men snälla rara, varför far du ut i djupsnö? Du skulle låtit Rantafar trampa upp väg åt dig först. ;)
Skämt åsido, det är ju för eländigt vilka kroppar vi har. Själv avstod jag från att gå i djupsnö igår, trots lockande fotoobjekt. Det är inte riktigt värt smärtorna efteråt. Hoppas, hoppas att det börjar lätta för dig och att du får en bra dag i morgon istället. Vädret är ju toppen men som du säger - kallt! Du får fota från fönstret åtminstone. :)
Ha det så gott och sköt om dig.
Stackars dig. Men vad hade du i djupsnön att göra? Du får göra som min fru, hon kommenderar ut mig med traktorn att ploga skogsvägen som hon (och jag) tar våra promenader på.
Dessutom bor ni ju fel så här års. Här har vi en strålande sol, en tendens till dagsmeja och ett allmänt vårigt känsloläge. Det vill jag gärna behålla länge, för det är mysigt ska du se.
Däremot känner jag mig faktiskt lite klen i dag, vet inte riktigt varför, kanske blev mötet i vår lokala fotoklubb i går för jobbigt, med all hård kritik på bilderna.
Du får ändå se det positiva, du kanske har snygg navelludd, dessutom kan du ju på bloggarna se alla våra andra exponera vårt navelludd, för när allt kommer till kritan så är det nog det vi gör.
Men AJAJAJ... det låter inget vidare men ont krut förgås väl inte så lätt, eller!!! Tänk att just så där sa min pappa till mig också när jag var liten... Men jag är ännu inte gift (lever i synd =) ) sen 24 år tillbaka så det kanske inte är så konstigt att jag har krämpor... Hmm!! Krya på dig och kram
Ja där ser man hur det kan gå men hoppas att du har varit på toa så det är lättare att gå.
Krya på dig kramar från torpet
De där spikmattorna brukar göra under! :-) Kram och krya på dig!
Det låter nästan som mig .. min rygg är inte den bästa men nog skall man ner på all fyra och krypa runt ... även om man vet att det kan ta en halv timmer att komma upp på två ben igen ;)
Och så skall man ju absolut ta en bild på det motiv som är längst upp på en snöklädd slänt.. och självklart rullar man ner för den sen ... aj ja .. det låter som vi är ganska lika ;)
kram
ps hoppas du mår lite bättre idag
Här har du en med ungefär samma krämpor och idag har nog dagen varit sådan att jag säger som lappen din sa...till dig säger ja kry på de ,kram Nette
Ser att det är många som följer Din blogg,vi är några stycken som följs åt.
Har skiljt mig lite nu p.g.a.viktnedgången men även där har jag sett Dig.
Vi är rätt många som kämpar för brinnande livet att åtminstone kunna få omfånget något mindre.
Bergsklättring, skulle nog göra susen.Men som tur är har vi väl inga härnere å tala om.Slagghögar, finns det här och var.Får ej beträdas.
Jag är för slö än.Måste få upp energin.Orkar skriva lite i kommentarrutorna, mer är det inte.
Kram och håller tummen att ryggen blir bättre./Mi
Men Rantamor, du VAR ju med, det vet du väl.....
Mår du lika skit ännu?
fortfarande en skitdag???
Man lär sig bara den hårda vägen - join the gang;-)
Skicka en kommentar