tisdag 4 januari 2011

Rantamor ÄR ett virus....

Så var jag där nu igen. Skulle bara....(låter som Alfons Åberg) skulle bara fixa lite på min blogg..och va fan händer, jag lyckades radera hela min blogglista.
Förstår ni hur oteknisk jag är, herregud jag skall inte infinna mig på min instrumentpanel, och absolut inte klicka runt och tro att jag KAN.
Och Rantafar skrattar. Sonen tröstar (tack för dom orden) att jag kan ju rätt mycket också..."morsan du är ju duktig på så mycket...och jag är så stolt att du försöker....."
Va fan är jag duktig på då, jo att svära och härja runt när det skiter sig, och sen är jag för jävlig på att hålla ugnen ren !!!!!!
Alltid något...

Följande dag, måndagmorron, DÅ hade jag kommit på HUR jag skulle göra för att få tillbaka hela min blogglista...
Trodde jag...och sätter mig vid datorn, och tror att jag kan....
Men vad händer, alla mina 34 följare försvinner från min blogg....nu är det fan inte mycket kvar av Rantamors blogg, och vad värre är,, VAR är Rantis, som skall bistå sin mor på alla sätt när det skiter ihop sig, och blir både hårt och löst.
Jo hon har stuckit till London. Hur tänkte hon då...London när jag har lyckats radera halva min blogg.
Jag vet jag skickar ett sms, hon får fixa det här ändå. Svar kommer, nu är hon på väg till Kanarieholmarna....men d var då jävlar vad den ungen reser runt...inget ansvar alls.
Det är faktiskt toppen på hennes mössa som är på fotot, men den lär hon knappast behöva på Kanarieholmarna i värmen.
Kul mössa...

Nej nu var jag lagom förbannad, och bara på mig själv, Rantamor femtiosjuår , och kan inte ens hantera sin blogg.
Jag tog en lång välbehövlig promenad, och Rantafar hade faktiskt förstånd ,att inte följa med.
Han har lärt sig efter många år, att det finns stunder när man inte närmar sig Rantamor, och än mindre pratar med henne, och absolut inte försöker trösta och stryka mig över håret och säga nåt så jävligt som...lilla gumman.
Jag gick rakt genom en oplogad snörik skog, snön gick nästan upp till tasken på mig..ja (alltså om jag haft en sån), men att att gå på en upplogad motionslinga när man är förbannad, ger ju ingen effekt.
Näe... snödrev och jävulskap ska det vara, så man får kämpa sig av med all elakhet, synd bara att det var så kallt att inte myggen bet också......
Medans jag ändå gick omkring och muttrade som LillaMy, så tog jag fram kameran och klickade runt lite, för jag märkte plötsligt att här hade jag aldrig varit ????
Men var är jag någonstans, slänger av några foton mot några fallfärdiga hus...och sedär hittade jag en karta. Fönstret VAR sönderslaget, det har inte jag åstadkommit iallafall.
Men va tur jag hittade kartan och fick se att jag var i Norden.
Men gränserna ser lite konstiga ut, måtte ha varit en gammal karta.
Men nu var jag rätt trött, och kände mig inte alls så förbannad mera, och långt hem hade jag, så det var bara att traska på.

Och väl hemma , väntade Rantafar på mig, jag kunde se genom fönstret hur han stod och längtade, för det var så tyst och förunderligt hemma utan Rantamor.
Och som alla sagor, slutade också denna lyckligt.
Idag är det tisdag...idag har Rantis den kära supporten från Kanarieholmarna räddat min dag och fixat till min blogg.
Nu har alla mina kära bloggvänner återkommit, och jag sitter här nöjd och belåten och bloggar.
Tjingeling...vet ni vad...jo Rantamor ÄR ett virus !!!!


28 kommentarer:

Rigmor sa...

Men kära älskade vän, vilket elände!! Jag vet hur det känns, och det jävligaste är ju att man inte har någon annan att vara förbannad på!! Jag blir totalt skogstokig när datorer krånglar, döda ting tar på något vis över mitt förstånd känns det som, sen kommer sonen hem och ser sädår lite småglad ut och fixar det på en fiskvart, det känns också lite surt, ibland skulle det kännas gott med ett rejält fel så han också fick bita i riktigt ordentligt.
Det där med presenten var ingen dum idé, men nu hade jag ju redan fixat en till henne innan jag började med vindsröjningen. Men idén kvarstår, det finns väl fler i bekantskapskretsen som fyller år...
Ta dej nu en rejäl whiskey ihop med Rantafar och lugna ner dina nerver...själv har jag motvilligt släppt TVdosan till mannen, han ser ut som ett nyfött barn som fått tillbaka sin snuttetrasa. Lite kan glädje mycket...
Ha det så gott!!
Kram kram

Anonym sa...

HAHA! Där fick du lite att pyssla med!

Herr Nilssons Fru sa...

Oppss...man får hålla fingrarna i styr när man är inne i sin blogg...ah sånt där händer säkert den bästa, ja de hände ju dig.
skönt ändå att du ordnade till de, eller någon vem de nu var.

Ibland tror jag att alla "tanter" är lite småittriga så här i starten på nya året, vad kan de vara? Virus kanske.

Kramiz

Annelie sa...

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!
Jag dööööör, jag skulle gett en miljon för att se minen på dig när allt försvann!

Lilla C's mamma sa...

Hahaha....han har det inte lätt farsan, kommer direkt att tänka på när han rådde för att du tappa en stor öring i borga efter en hel dag som fiskef...a, då när du förmodligen hade slagit ner bjärn om du mött den!!

Tur det ordnade sig.

//M

Lena Rollmar sa...

Jag har också förmågan att klanta till det för mig men aldrig har jag raderat något. Hahaha....jag tycker det är charmigt av vara, så där, lite tokig och spontan.

Gillar att du bjuder på dig själv!

LissenTo sa...

Hihi vilken förskräckelse. Jag vågar aldrig gå in i html koder för jag skulle sabba något.
Vid något tillfälle har någon sagt lilla gumman vid icke passande tillfälle, grrrrrrrrr.
Fattar precis.

Har faktiskt lite halvkrångel med datorn, överfull med allt jag laddar ner.

GOD LUCK Rantamor!

Bildgatan sa...

Här fastnade jag med ett leende och småfnitter under hela läsningen.

Det är bra att få ta i ordentligt när man är förb*nn*d. Jag tyckte ändå att du tog det ganska lugnt, om du nu skrivit hela historien. =)

Jag har ingen som kan hjälpa mog och får alltid förlita mig på mig själv, det är jag som är "teknikern" men det beror på att alla mina vänner är snäppet sämre.

Vad skönt att det löste sig till slut, själv har jag två krånglande datorer som behöver till doktorn men jag vill inte lämna ifrån mig dem.

Tezzie sa...

Skönt det ordnade sig...o du fick ju dessutom ett mycket underhållande bloggämne ;D

Gott Nytt År på dig!

"Lillagul" sa...

En till som sitter o garvar åt ditt elände :)
Vilken himla tur att det ordnade upp sig i alla fall !
Har också lyckats med liknande ting när jag liksom du o Alfons = Ska bara pilla lite :)
Kan ju trösta dig med att man lär sig med tiden på vad som är lämpligt eller direkt olämpligt att klicka på :)
Provar man inte så vet man ju inte vad som händer ;-)
Tackar för kommentaren hos mig :)

Unknown sa...

Hi.... Vi klantar tydligen till våra dagar på olika sätt. Må så vara att du är ett virus, men ett kärt sådant i så fall. Glad som attan är jag att jag fick dig som bloggvän på tidigt stadium och kunnat följa dina och Rantafars äventyr, sommar som vinter.
Tur hade du tydligen med supporten, även om hon befinner sig i värmen. Och vilken tur vi andra har - som får ha Rantamors blogg kvar! Ha det toppen! /SA

Hasse´s Skärgårdsbilder sa...

- Du är det roligaste VIRUS jag har kommit i kontakt med.....:o)
- Såg att det var Rantafars tur ikväll med ett orättvist resultat. Vi får väl fortsätta med de tysta minutrarna....
- Ha det så bra !!! / Hasse

Mi´s nya liv och det jag redan levt sa...

Godkväll i Stugan !

Vilken sabla tur att det ordnade upp sig.Men virus fick Du väl inte,bara så där.
Fattar noll idag.Googlar på gamla svenska konstnärer och målare, varför vet jag inte.
Har försökt få in gästbok på bloggen, men det blir bara en massa heroglyfer, ser det ut som.Ger upp

Kände igen den där ilskan.Skönt att den gick över.

Kram och natti-natti

Bettan sa...

Oj, som det kan bli. Vad skönt att allt kom till rätta och så även humöret :) Och ett äventyr på okänd mark kan ju vara spännande det med. Hoppas du fick en fin tisdagskväll i alla fall :)

Ha det gott!

BP sa...

Åhhhh - nu gråtar jag nästan ett skvätt här. Vilken dag - totalt hemskt - men tänk dig - vilket happy ending!!!!

PS. Förstår precis vad du menar- Hände mig ifjol och utan maken vet jag inte vart jag hade tagit vägen - ja kanske till Kanarieholmarna som din dotter. Förresten: bilden på hennes mössa var helt i min (konstiga) smak:-)) DS

BP sa...

BP igen - nu börjar det klicka här i min skalle i Täby: så Rantis är din dotter - herregud, att jag inte listat ut det själv - måste vara åldern;-)

PS. Förstår varifrån hon har fått fotogenerna;-) DS

Kerstin sa...

Man ska inte skratta åt andras olycka, men dra mig baklänges vad jag garvar. Du är ju helt galet rolig. Tur att du fick tillbaka allt igen.:)
Ha det!

Carola sa...

Ha ha ha du är för rolig du. Snö upp till tasken, det skulle jag ha velat se. :) Jag kan också göra sådana där datortabbar, och jag tycker att varje dator skulle ha en ångra knapp. Ångra vad som helst.

Ha det gott!

Lasseivomma sa...

Nej, jag tror inte på virus. Det är bara den där mjäkiga julsnällan som gått över. Så har ska du ju vara, så vill vi ha dig. Det är så dåligt med svavel och etter på bloggarna. Fotandet går framåt, men när du lägger in en bild i en annan så tycker jag att du har lite onödigt hårda kanter, men det är väl du det också. Försök ändå att mjuka upp dom, det kallas ludd eller feather i PS. Ja du ska inte mjuka kanterna på dig själv, det göres i så fall med kuddkrig.
Ha nu en bra onsdag, och håll uppe ångtrycket.

Pysselfarmor sa...

Jag djävlars - men Happy Ending!

Lasseivomma sa...

Jag menade den första bilden med datorn, men det kanske är ett papper som du hängt upp.
Om du vill komma på kurs i fotomanipulering så är du alltid välkommen till mig. Som du förstår så är jag inte särskilt rädd av mig, inte ens för finska argbiggor, jag tycker att dom är väldigt uppfriskande.

Herr Nilssons Fru sa...

psss...jo man får skratta åt andras små missöden "små" de e det som är så skööönt att man kan skratta åt eländet...humm.

fakum är att den var trots allt god...men kladdig..hihi

Kramiz o go onsdag

Annelie sa...

Tål han inte tulpaner? Stackarn, jag har ju också astma, men tulpaner är nästan de enda blommorna jag tål...
Astma? Fan, MÅSTE sluta röka....

Lasseivomma sa...

Kvällens meny är inte helt bestämd ännu, men huvudrätten blir rådjursstek i någon form, dock inte saltinbakad tror jag, för man ska inte upprepa en succe för ofta.
Själv då?

Oljekritan sa...

åh hej...min vän..tur att det ordnat upp sig!! Jag förstår hur det känns..har själv haft svår abstinens över att inte kunna komma åt en dator och fått uppdatera mig, hur mina bloggvänner har det..Visserligen har dagarna varit fyllda med skoj, men man vill ju ha allt!! Just nu sitter jag och försöker få till min tillvaro, ensam. När man haft folk omkring sig hela dagarna, och mycket trevligt...känns det lite svårt att komma hem och vara själv igen, tycker jag..Skönt också i och för sig...ska bara ställa om sinnet....Skönt att du är frisk från ditt Virus och att du finns kvar....för hu om du bara försvann så där..ut i etern..Raderad och bortglömd..inte skoj inte skoj...Så nu är vi glada igen, att allt är som vanligt HURRA!! Tack för du saknat mig, jag har saknat dig med..puss//Karina

Misswhatsit sa...

Sicket elände! Tur att det redde upp sig i alla fall till slut. Det är fruktansvärt irriterande när datorn krånglar. Även den lugnaste kan få frispel över det.:) Det blev fina foton från promenaden också. Så slutet gott, allting gott!
Framför allt: Gott Nytt År!!

Maria sa...

Jisses du är rolig du, nu har jag fått ett gott skratt o vet du va, De tackar jag för.
Mina tavlor frågade du om, en del gör jag själv i psp, det finns under länkar hos mig direktlänk till två fina grafiksidor.
Jo min lilla mamma är fin o roligt att on var så pigg idag.
Kramizar från torpet

Lady Gaggig sa...

Herregud människa!!

Man bara sitter och LER fånigt när man läser här inne hos dej.....(:
TACK !

Kram och ha det bäst!
Jenny