Fodervärd till min egen kropp....

Sent omsider idag, när termometern ute började visa normala värden, så kom jag på att jag iallafall skulle ta en promenad.
På med dom redan svettluktande springkläder, men bestämde att Nikon skulle få stanna hemma, lite sent på dagen när klockan var över tre. Men väl kommen ut på trappen, ser jag att himmlen var alldeles röd.
Rantafar, hit med Nikon, och med kameraryggan på ryggen stack jag som en galning, för solen var ju på väg ned, och nu var det bråttom.
Innan jag kom ned till havet, började jag förbereda i farten, av med handskar, ryggan lössläppt, och fram med Nikon. Kände mig som skidskyttarna som kommer till, skjutvallen.
Och jag tar två andetag mellan varje skott. D har dom sagt på tv har jag hört.
Och jag hann alldeles på det berömda håret, solen hade nästan försvunnit och kvar var bara den underbara röda färgen.
Fotot över har jag inte photoshoppat ett enda dugg, så vackert var det bara, och fabrikens rök blev riktigt dramatisk bakom.



Detta foto tog jag också, men d har jag joxat en del med.
Ibland är det helt galet kul att mixtra och greja.
Och vilken promenad jag fick idag, alldeles härlig och alldeles nyttig.
Och vi försöker ju vara så nyttiga, kanske inte undgått någon att vi kör med väldigt kolhydratsnål mat just nu, och inga onödiga kalorier.
Och denna gång har vi inte vägt oss, utan vi ska själv bli varse när kilona och cm försvinner.
Det är ju inte vikten det handlar om, utan att man ska trivas i sin kropp. Och jag, känner redan att...tjooho jag HAR en midja, kläderna börjar sitta bättre. Magen är mindre och snart kanske jag får ned allt i mina jeans, utan att vissa delar av kroppen lever sitt eget liv, och vägrar att klämma in sig i jeanshelvetet.
Jag kommer nog att bli vän med min kropp, för det är ju det allt handlar om, man behöver inte se ut som någon slimmad modell i den här åldern...va skönt.



Frukosten består mest av omelett med ost under som blir lite smält, och skinka eller bacon.
Färskpressad apelsinjucie, vitaminer och gott.
Och så kaffe naturligtvis, vem kan leva utan kaffe, Rantafar skulle bli alldeles tokig, är jag rädd, för han är en riktigt kaffemissbrukare.

Idag åt vi grönsaksgratäng, med kantarellstuvning och älgstek med lingon.
Visst låter det gott och vi har faktiskt varit mätt hela dagen. Men nu börjar det nog bli dags för någon sen lätt middag, få se vad Rantamor trollar fram.
Litre pyssel att hitta på, när man ska utesluta alla snabba kolhydrater, och bröd, men va fan gör man inte för sin kropp, jag vill ju gilla den och det är ju jag som är fodervärd till min egen kropp, ingen annan.

Näe Tjingeling alla goa vänner...nu börjar Rantafar bli hungrig...och jag me.