Sista fredagen.....

Rantafar tände ljus ikväll, kanske för att det var sista fredagen i februari...tjooohoo, snart kommer mars, visst låter det som en nästanvårmånad.
Nu ska jag skvallra lite.
Vet ni vad Rantafar har tittat på idag....jo dambackhoppning (hihihihi)
Just backhoppning är ju finnarnas nationalsport, och det är nog Rantafars också, och jag har ju inte riktigt förstått det där....men försökt.
Och nu har damerna också börjat hoppa och Rantafar han var intresserad....vad är skillnaden vill jag veta ...mellan det mera vanliga med killar som hoppar ???
Jo, vet ni vad han svarar...det visslar när tjejerna hoppar !!!!!
Jaha...han tänkte så...kan det ha med V-stilen å göra ??? Trodde att det var domherrarna ute på fågelbrädet som visslade...men nähä....backhoppartjejer...jaha, nä nu lämnar vi det...

Kvällen innehåller ju mat...vad annars.
Började med en otroligt god förrätt, enkel men supergod.
Trattkantareller som är knaperstekt på svag värme, lättsaltat och lite vitpeppar.
Sen hyvlade jag på parmesan som gjorde sältan...och snacka om att det nuppade ihop sig, du käre sonen Stormfjäll detta måste du bjuda dina vänner på.....allt på tallriken bara försvann och Rantafar hummade och åt....



Sen kom varmrätten.
Ikväll blev det älgstek, grönsaksterrin, kantarellstuvning och en god balsamicosallad..
Joho vad det smakade...rätt orgasmigt...



Sen kom efterrätten....en cheesecake med grädde och färska bär...allt helt GI vänligt.
Förstår ni att vi är rätt stinna och förbaskat mätta, vi har ätit sista fredagsmiddagen i februari 2011, nästa gång det är fredag är det faktiskt mars...tjohoooo.
Ikväll har jag förbaskat ont i halsen, Rantafar har smittat ner mig, varför skulle jag pussa på han när han var så hostig och eländig....
jo det var svårt att låta bli, och vaddå lite baciller..kan man dö av d ??? nääää, men halsen är föbannad ond.
Rantafar är ju satt på cortison nu, så förhoppsningsvis kommer han att krya på sig.



Kolla vilken härlig bild jag hittade i mitt fotoarkiv, jaja jag vet att det är en sensommarbild, men den är så vacker tycker jag. Och den lilla rönnen som växer rakt ur stenen, vilken överlevnadsinstinkt, vill bara växa och visa hela världen att det går att växa ur en liten stenspricka.
Det är så vi skall bete oss, växa oss starka fast vi inte fått den bästa jorden att växa i, men vi kan bli starka för att vi tror att vi kan, och vi finns för någon, vi är någon.

Nä nu är det kväll och Rantafar tittar på Bond, jag bloggar och lyssnar på Parlamentet,
fan vi är ju särbo, det måste vi göra nånting åt...eller inte.

Tjingeling nu ska jag slänga mig ner i soffan och fredaga lite...men först ska jag tassa runt lite och se vad folk skriver på sina bloggar.