Farmor..hur hittar jag hem...

Kan man få ett bloggmissbruk?? Att inte ens hjärnan nattetid kopplar bort bloggen och alla mina bloggvänner, kunde jag erfara av drömmen jag hade häromnatten. Farmor kära farmor, vi har ju blivit själsfränder bara genom våra bloggar, och vi har mycket skämt om att träffas, och farmor tyckte att vi skulle ta husbilen och komma ned till Stockholm.

Som sagt jag borstar tänderna , (även fastän jag är mormor har jag dom inte i ett vattenglas vid sängen.....ännu) och lägger min snurriga hjärna i vila på kudden.

Plötsligt ÄR jag i Stockholm, knackar på hos farmor...men ser att dörren är öppen så jag kliver bara på. Där står hon, bloggens farmor, vid diskbänken....med toppluva ??? på huvudet och bara tittar på mig. Jäklar hon känner inte igen mig....hur skall jag förklara vem jag är.

Men är det du Rantamor....är du här i Stockholm....nu, och jag som har jobbat natt och är så trött, säger farmor och ser måttligt glad ut.

Vi går ut i vardagsrummet, ett stort vackert rum....alldeles underbar....men rummet finns ute i trapphuset ????

Plötsligt befinner vi oss ute på en parkbänk. Massor av folk går förbi, och det händer en del konstiga saker framför oss, och i varje situation skall farmor vara där och hjälpa, och trösta och prata och ta hand om.

Farmor skiter i mig. Hallå där, jag blir sittandes på parkbänken alldeles ensam, och förstår inte hur jag skall ta mig hem igen.

Men så ser jag ett stort matbord....på hjul....på en räls. Jag vill åka hem på bordet...men det är fullsatt....hur kommer jag hem.....nu har paniken satt in och jag vet inte mera var jag är ens. Och farmor hon finns inte ens kvar i min dröm mera.... Hjälp....

Sen vaknar jag, svettig och fundersam. Jag berättade min dröm för min man som tokskrattar, och skakar på huvudet, bloggtokerier.

Näe d är inga tokerier, men farmor söta du, du får inte lämna mig mitt i Stockholm på en parkbänk, jag hittar ju inte hem. Får nog köpa en GPS och ta med mig när jag somnar , då kanske jag hittar rätt.

Eller kanske jag skall göra som Lasse ta en vit vecka från bloggandet *skratt*.

Ja det blev ju en rolig dröm iallafall, och som vanligt så blir det aldrig något slut, bara ett enda virrvarr av konstiga saker som händer utan mening.

Och jag är ju ingen drömtydare, men det kanske betyder att farmor och jag kommer att träffas....en dag. Men då måste jag nog pricka in när hon jobbat klart sina nätter, tagit av sig toppluvan och är pigg, och bjuder mig på ett glas rött...hihihi

Tjingeling bloggvänner, att alltid vara en smula barn, är att vara riktigt vuxen.