Lappiercing...

Det här hände en helt vanlig lördagskväll, eller en helt vanlig kväll...sällan. Det var sommar, det var helt mysigt, vi hade parkerat vår husbil under Borgahällan i Borgafjäll.

Vi hade ätit en helt underbar middag...fisk och då öring i foliepaket med smör och Sandefjordsmör till och tunnbröd, fattar ni hur det smakar, vi äter och mumlar om att vi aldrig i helvete har ätit så gott. Att vi aldrig i helvete hade älskat varann så hett..eller nåt....

Och vi menar det, om ni bara visste hur vi menar det, vi bara njuter ..njuter.

Men nu har Rantafar, han som bestämmer i flocken, bestämt sig för att nu...precis nu skall han flugfiska. Och det är underbart..flugfiske, ni skulle bara uppleva det...jag får ståpäls och då vill jag inte berätta vad Rantafar FÅR.

Den här kvällen blir jag kvar vid vår camp. Jag njuter fortfarande av maten....har vin kvar i glaset och spelar Totta Näslund.

Jag njuter och gråter en skvätt...vet ju inte riktigt om vi kommer att uppleva detta tillsammans någon fler gång. Nånting säger mig att någon får problem....

Och alldeles som att jag tänkt detta , så kommer problemet....

Kan du hjälpa mig...jag har satt en europatolva i läppen...

Har vaddå...säger jag och vaknar upp ur min Totta Näslund dröm...en Europatolva...???

Det ÄR då jag förstår att han har satt en fluga med krok i läppen....det är då jag förstår att jag nog måste trycka den igenom läppen och snyggt klippa av hullingen, och dra ut kroken...himmel å pannkaka....

NU det krävs mod.

Jag undersöker läppen, jag ser kroken jag måste trycka igenom, det finns inget smärtstillande annat än wihskey den tar vi.....

Jag gör det, helt klart jag gör det. Han blir lång, Rantafar...jättelång men han lider tyst.

Och egentligen var det synd att dra ut den. Tänk att ha haft en Europatolva i läppen som en piercing...va häftigt. En Lappiercing.

Efteråt är vi rätt nöjda, vi sitter tätt tillsammans och pratar om vad som kan hända, om hur livet för oss på olika äventyr...eller är det vi som styr, skulle tro det. Vi skrattar gott.

Vi fortsätter att lyssna på Totta, vi njuter och Rantafar tar sig åt läppen och vågar inte ens yttra sig att han har ont.

Det gör ont med en Lappiercing i fjällen.

Tjingeling....