Så här vackert var det imorse. Soligt och vackert över havet. D hade varit -7 på natten så vi såg skaren framför oss, där vi skulle glida fram som en salamander. Eller två.
Nu blev det inte riktigt så.
Vi tog en tidig promenad och gick i ett skoterspår ut på havet, d gick ju som bra. Men sen började det jävlas. Vi fortsatte och även om skotern hade vänt och åkt tillbaka till fast mark, hade inte vi förstånd nog att vända, inte vi inte.
Vi fortsatte framåt...gick igenom eftersom det var uppståvatten på isen, men vi fortsatte, det blir nog bättre längre fram, det syns ju på snön , sa vi tryggt till varann.
Nu började det bli riktigt besvärligt, så vi viker av mot land...men jädrans va långt det var till land. Men tjurfinnar som vi i grund och botten är, så fortsätter vi. Och plötsligt hade vi delat på oss. Min man tror att det blir lättare att gå runt nån jävla udde, mot land, jag ville helt annorlunda...mot land direkt.
Kan bara redogöra för min färd, den blev ett helvete, jag gick igenom upp till pungkulorna, om jag hade haft några. Och långt var det till land. Men då kom jag på det jag lägger mig ned och rullar iland!!!!! D gick ju rätt så bra, men jag blev yr i bollen, och ville kräkas. Till slut när jag låg på rygg och vilade lite, ser jag att skosnöret på skorna som var dyngblöt, hade gått upp. Så jag sträcker upp fötterna och armarna för att knyta snörena, där jag ligger på rygg .....jaha vad händer då...jo jag sjunker ned med hela arslet, och ligger ganska snart i en djup grop helt fast som ett V. Tyngdpunkt arsel!!!
Och där ligger jag och kämpar....inte en susning var min man befinner sig, jag kommer inte upp. Jag kämpar och bökar...och äntligen kommer jag runt och upp på snön igen och rullar vidare. Min äkta man....nu är jag förbannad , står å skrattar invid skogen på land. Vem har kameran, jo jag och det var nog tur för det hade blivit många tokiga foton annars. Och jag undrar vad en skidåkare som kommer i godan ro på isen, funderar. Han ser inga spår (för jag rullade) och plötsligt ser han en jävla stor grop som någon kämpat i, och sen ingenting, för att jag rullar vidare.
Är det månne en metorit som ramlat ned....hm....
Men jag kom iland...till slut iallafall.
Ikväll har jag skitont i hela kroppen....undrar om jag kommer ur sängen imorron.
Näe nu tar jag ett glas vin för en händelserik dag.
Tjingeling (jäklar va kroppen värker,,,man ska inte rulla runt i min åldern...)
7 kommentarer:
Men mamma, va ni hittar på tok, tur inte lilla C var med, han hade nog undrat vad mommo gör!
Men du hade lilla C varit med hade d ju varit en som gått på skaren i allafall. Och han hade ju kunnat kolla in mommos rullning....men va han hade funderat.
Hoppas ni kommer iväg imorron iafall.
Hahaha...
Vilken bildserie man hade fått om man hade stått där med kamera,...
Du är tokig du!!
Konstigt....
de verkar ha "nollat" våra räkneverk, för jag har bara 3 besökare å du bara 2...
Konstigt!
Nu laddar jag för en trevlig lördag...
massage först mitt på dagen å sen cassan med syrran!
Blir en toppen dag detta med solen som skiner...
Pst...inga mer is-äventyr nu, eller...
'äventyr... de e ju det som är lördagens tema på Insirations & Kreativitets sidan.. *hahaha*
HAHA!!! Snacka om ett läge för filmkamera... Kan tro att Jakobstabon fick sig ett gott skratt... De fick iaf jag när jag läste de här vid frukostbordet. Man såg juh framför sig hur de såg ut... /Böte
Hade varit sevärt det där....har du hört talas om rollator för äldre, det är som en spark med hjul, man ska inte vara det själv ;-)
Men Guuuuuuud! Jag hade gett hur mycket som helst för att få se detta, du är en äventryrets kvinna du! Och säg till din man att han inte får några muffins om han inte slutar skratta!
Sen ska jag också försöka sluta........
Herre Guuuuud!! Skulle gärna sett lite foton...
Jag tyckte det var nog besvärligt att gå runt huset i djupsnö till altanen! Det här påminner mig om när man var liten o hoppade i de snöfyllda dikena. Endel av ungarna låg där o väntade till plogbilen kom!!! =)
Skicka en kommentar