måndag 6 december 2010

Verklighetens Krig och Kuddkrig....

Idag är det självständighetsdagen i Finland.
Har nog aldrig tänt ett ljus och tänkt så mycket förut, eftersom jag växt upp med att ha en nära relation till dom som fanns med i kriget, men idag skänkte jag min pappa och Rantafars pappa en extra tanke.
Båda två var inkallad i kriget. Min pappa hamnade rakt från militärtjänstgöringen in i verkliga kriget och Rantafars pappa var endast sjutton år. Tänk att sätta ett gevär i en sjuttonårs armar och beodra att skjuta....känns onekligen skrämmande.
Båda våra fäder har varit väldigt fåordig om just kriget under vår uppväxt, sällan har det talats om de hemskheter som dom säkert fick bevittna.
Och på den tiden fanns det inga krisgrupper som tog hand om folk som hade bevittnat krigets hemskheter, det var nog bara att fortsätta med livet när kriget tog slut.
Idag får veteranerna som finns kvar, gratis fotvård...hoppsan...hoppsan, slå på stora trumman.
När min pappa dog, tog han med sig sina minnen från kriget....kanske bäst så, tror inte han ville dela dom minnena med sina barn...men ibland kan man inte sluta att fundera, han förlorade sin bror i kriget, hur går man vidare med så mycket hat som måste äta sönder en.
Idag blev det ingen trevlig blogg, men en tänkvärd blogg, om hur bra vi har det som får leva i fredstid.

Tjingeling....kuddkrig är det imorron bitti, för nu har LillaC kommit....spännande dagar.

14 kommentarer:

sasfoto sa...

Hej Rantamor! Trevligt att du tittade in i sena kvällen.
All läsning kan inte vara trevlig, men desto mera tänkvärd och lärorik. Ibland måste vi blicka bakåt, tänka på hur det var för dem som var före oss och hoppas på att ingen upprepning sker.
Var tid har sin tid och vi får glädjas åt våran, även om vintern känns tung. I jämförese med det du skriver i din blogg, framstår vädret som en obefintlig bagatell...
Ha en go vecka och naturligtvis hejar jag på LillaC inför kommande kamp!
/SA

Rigmor sa...

Jag tände faktiskt ett ljus igårkväll, dock inte blått och vitt, men ändå. Min äldsta dotters farmor kommer från Finland, och farmors bror gick ut i kriget och kom aldrig tillbaka. Det satte djupa spår i farmor, hon var en liten flicka då som stod vid mjölkbordet när soldaterna åkte förbi, det var sista gången hon såg sin älskade storebror. Ibland behöver vi kanske lite eftertanke för att uppskatta det vardagliga vi har och tar för självklart. världen kan vara grym.
En extra stor och varm kram till dig denna tisdagsmorgon, ha en underbar dag med Rantarfar och lilla C!!

Helga Sofie sa...

Oj, en dag for sent, men jeg tente lys i går også, det dedikeres herved! Jeg kan for lite om våre naboer i øst, det retter seg kanskje når jeg følger med her... 1000 takk for trivelig hilsen hos meg. Klem!

Lasseivåmma sa...

I dag höll du ordning på skärpan, både i bild och text.
Nyttigt att tänka efter ibland hur bra vi verkligen har det.
Kriga måttligt med kuddarna.

Leena sa...

Fina tankar och text. Min pappa var också med i kriget, och mina föräldrar gifte sig under en endagspermis, 1943. En av pappas bröder stupade, och trots allt detta hade de framtidstro, byggde hus och skaffade barn och ett bra hem åt oss. De bodde ganska nära fronten och även civilbefolkningen fick ibland fly när kriget kom för nära. Det berättades inte mycket hemma heller men nu på senare tid har mamma berättat lite mera. Det är konstigt hur mycket människor tål, egentligen. Fast hos många i vår by lämnade kriget svåra skador, både kroppsligen och mentalt. En del tog till spriten för att glömma och då blir ju inte livet så bra för någon i familjen.

mimmi sa...

Det var en väldig intressant läsning och jag tyckte det var ett inlägg som man mycket gärna ville läsa :)

Marie sa...

Intressant inlägg och en mkt fin bild. Mysigt med kuddkrig. Hoppas dock kuddarna håller.......annars blir det lite omysigt ;-)

Hasse Broms - Skärgårdsbilder sa...

- Mycket fin bild på det lilla ljuset.
Visst har vi haft det bra som sluppit krig och elände så länge.
- Sen gillar jag verkligen din bild på det isiga fönstret för några inlägg sedan !
- Tack för hållna hockeytummar och ha det så bra !!! / Hasse

Camilla (Rantis) sa...

...om man förstora upp ditt foto så ser det nästan ut som om det sitter en ängel på ljuset där stearinet har runnit....
Vackert!
....tänkte också på moffa igår kväll...

Agneta sa...

Har läst din blogg från de dagar jag missat och blir lika glad som alltid att läsa dina fina tankar och funderingar. Ha de bra och kramar.

Oljekritan sa...

Jo sant man ska tänka...på hur de hade det, de stackarna som fick lämna hus och hem, i krig och elände. Stackars alla mammor, och pappor, som fick lämna sina barn.Huvva hemska tanke..Kram

C. Tvillingmamma sa...

sitter och känner mig lite dum jag,Finland,grannen och jag har ingen koll alls på histoiren,ja,jag är inte bra på historia alls,så krig för mig...tänkt att de redan är så långt bort,trots att varje dag är krig någonstans.

Själv ser jag aldrig på nyheterna,som fäder som besprara sina barn sorgen i att se bilderna,av krig,besparar jag mig själv desamma...vet inte hur rätt det är,men det får mig att inte bli nedstämd varje dag,just för att jag inte orkar bevittna allt lidnande...

Peter,Bettan och Clara sa...

Nä jag tror aldrig man kan föreställa sig hur det var under kriget eller hur det är för de som behöver leva i krig idag. Men visst sätter det perspektiv på livet när man tänker på det.
Hoppas ni får det mysigt med lille C :)

Trevlig kväll!

Vitsippan sa...

Du må tro att jag tänkt på Dig då.
Och många fler av mina gamla vänner, som också är födda i Finland.


Min senaste vän Helena är fortfarande finsk medborgare.Och så tänker förbli.


Kram Mi