Höstnjutning när den är som bäst !!

Vi är ju livsnjutare av hösten, precis som vi njuter av sommaren.
Lite kalla höstdagar när vi kan puttra ut med Sally-båten till havet,
när dimman ligger och dansar över vattnet, och jag bara kan andas in den salta och lite förruttnade doften av havet som skall lägga sig för vintern, då njuter jag.
Vi lägger lite nät.
Vi har med oss frukost äggmackan och kaffe, bara stannar båten ute på havet och låter den driva medan vi njuter av frukosten.
Tystnaden och lite tjatter av svanar som samlas för att flyga söderut.
Inte mycket slår detta på hösten, inte för mig ialllafall.

Har en liten buske med nypon från sommarens rosor...men dom får fåglarna äta,

likaså får fåglarna äta våra aroniabär, har kvar i frysen sen fjolåret,
brukar mest använda dom när jag kokar någon god chutney.

Vi skuttar också mycket omkring i skogarna häromkring just nu,
hittar en hel del skatter där i form av trattkantareller och gula kantareller.
Vi älskar skogen om hösten, liksom havet, vi älskar tystnaden och doften av skog,
vi älskar trampandet när vi letar svamp,
och vi njuter verkligen av hösten.

I kväll har vi ätit öring som vi fångade på havet idag,
vi har bastat så vi är varma och kärleksfulla, och månen tittar ned på oss och säger att vi har det så förbannat bra, och vi bara håller med.
Vi har det bäst just nu !!

Tjingelingen från Rantamor en tisdagkväll i oktober...

Om att hamna mitt i Paradise Hotell-såpan.....ovaxad.

För att få lite luft idag letade jag och Rantafar fram lite vinterkläder och skor,
jag var tvunget ta på mig mina icbugs eftersom det var väldigt isigt ute på vägarna.
Gick ned till båtplatsen för att hälsa på Sally som så lessen låg där uppdragen
och såg jättefrusen ut.
Ån hade inte fryst ihop ännu, trots att termometern visade nästa -13 i morse när jag ramlade ur sängen.

Bistert i naturen när frosten håller den i sitt grepp.

Mina aroniabär har fryst fast på kvistarna, inga fåglar som har ätit av dom sträva bären,
så nu får dom dekorera buskarna istället.

Igår kväll var det inte mycket att se på tv minsann,
jag låg där i sängen och zappade runt (ser inte böndernas kamp om att hitta en partner)
jag brukar ofta fastna på någon intressant levnadshistoria,
eller någon som har en gäst eller flera i stolen hos sig.
Men igår var det som hopplöst, inte ens en bra deckare hittade jag.
Och så plötsligt hamnade jag i Paradise Hotell, tro det eller ej jag låg å skrattade så att magen hoppade, allvarligt...va ska jag skriva utan att vara vulgär.
En skara ungdomar som lättklädda, ibland helt nakna, rökande, drickande pratar
om parförhållanden, sex och vaxar röven på varandra precis som att det var vardagsmat.
Att sen den ena killen påstår att det luktar skit i röven på den andra, när han försöker hålla isär skinkorna för vaxningen....
var trodde han skiten kom ifrån ???
Vilken underhållning, så helt utan värde, rika södermalmsungdomar (tror jag iallafall)
som leker vuxna i en helt underbar miljö och får betalt för det också, och som har tre viktiga saker i huvudet, rökningen, spriten och sex....ja och så att hålla sig kvar utan att bli utan partner och utröstad.
Varför tittade jag då, tycker ni säkert, jo jag kunde inte låta bli hela "den normala" underhållningen, och sen  att se vem som blev utröstad och jättelessen, och som måste åka hem till verkligheten.
Ja det blir nog säkert folk av dom där ungarna också, se bara på prinsens tjej som säkert också vaxat röven på någon i Paradiset...hon ska snart bli prinsessa och är redan omtyckt av svenska folket.
Det är nog bara jag som har en ovaxad Rantafar, som är grinig och gammeldax.
Förresten fotot har jag tagit i Borgafjäll, och det kan ju vara deras Paradis Hotell, men där får man behålla kläderna på av naturliga skäl.....myggen.
Och jag gissar, bara gissa, att killen är ovaxad i röven !!!

Ikväll ska jag hitta något annat att titta på....tror jag, "gapskratt" !!!
Eller också får Rantafar och jag ha en alldeles egen parcermoni i kväll där ingen blir utröstad.

Tjingelingen från Rantamor frusen och galen....

Den svenska räven rev en annan räv...näe han sprang undan Rantamor !!!

I dag tog sommaren slut för bobilen Leffe,
nu får han vila ut efter sina höftoperationer, och en underbar sommar, i ett garage tillsammans med en annan bobil.
Tur han inte behövde vara ensam,

för ensam... var den här lilla krabaten ute på en åker, där han satt å kikade på lite möss,
men aldrig att han fick sitta ifred med sitt middagsfångande,
han blev allt lite irriterad.

För där kommer ju den där Rantfar, å han nitar bilen,
och ut hoppar, jojo hoppar ni skulle bara sett hur smidig hon var...
gamkäring hon ska sitta hemma å virka grytlappar, tycker jag...den där Rantamor.

Näe fy fanken ska Rantamor fotografera nu också,
då sticker jag till skogs, så får ni samtidigt se att jag har en jädrans fin svansföring.
Tjingeling...som Rantamor säger !!!

Vi fortsatte att åka runt lite och se alla höstens vackra färger.
Tvärnita..och ut å in i bilen,
känns lite som Gunde på fortet, utåinicellen...sju nycklar, sju nycklar.

Vi gör en liten avstickare till en fiskeplats vi brukar besöka vid Öre älv,
och det är jättelite vatten i älven, och det är nog därför vi heller inte hittar några trattisar i år,
det har helt enkelt varit alldeles för torrt, men vi traskar på lite i skogen och hittar en å annan trattkantarell.

Hade vi haft korv med oss hade vi kunnat göra upp eld och grilla,
där står yxan bara å väntar på någon som är arbetsvillig.
Men idag hoppade vi grillningen,

och sen åkte vi hemöver, inte så mycket trafik på våra vägar,
men vackert är det av höstens färger.

Hemma hos oss står Aroniabusken i brand, så vacker och med massa bär kvar,
jag kan ju inte ta tillvara alla bär, tyvärr, och fåglarna ser inte heller ut att vara så förtjusta i dom.

Lite trattkantareller har vi på torken, men inte är det mycket,
så i vinter får jag nog snåla med mina svampar.
Men vi har ju haft mera tur med...

fisket, och kanske blir det just fiske imorron,
men jag vet inte om Rantamor får följa med, hördes inte riktigt så !!!
Men nu visade ju inte den där väderkillen nå vidare bra fiskeväder i morron heller,
regn och blåst, och vet ni.... då vill Rantamor vara på landbacken.

Så där blev min dag idag,
en rätt bra dag med inslag av naturen.
Tjingelingen från Rantamor.

Det är allt höst i Rantamors buske...

Det brinner verkligen i busken just nu,
och det är inte Moses brinnande buske, och inte Rantamors heller,
den är bara så där lagomt ljummen för att inte framkalla någon blåskatarr.
Nej det är Aroniabuskarna som riktigt brinner ute i höstvädret,

så innan blåsten och frosten kommer och tar alla vackra löv,
så passade jag på att, trots regnet idag , att trycka in Nikon i busken.

Hade lämnat några bär kvar till koltrasten, vill ju att han ska få något
ätbart när han kommer och hoppar runt, och slänger löven omkring under buskarna.

Hittade också några nypon på hösttrötta rosbuskar.

Det är onsdag, och jag hostar å kraxar fortfarande , men inte lika mycket så
snart är jag nog på banan igen.
Rantafar sitter å tittar på damfotboll,
och kikar alltsomofta på text-tv och hockeyresultat....
Allt känns tryggt och igenkännande, som att jag upplevt allt förut.

Tjingeligen från en höstfotande Rantamor.

" dom gamla tror att dom kan allt,
dom medelålders misstror allt
 dom unga tror dom vet allt...."
=)  =)

Måndagens eftertankar om helgen....

Ni som följer min blogg kommer säkert ihåg att jag kokade gelè av våra Aroniabär,
någon frågade om det blev gott ???
Nu har barnen blivit mina provsmakare, och vi åt gelèn med superdupergoda ostar
och alla överlevde,
och tyckte att det var gott, så idag plockade jag bort dom sista bären på buskjävlarna,
slängde in dom i frysen (bären, inte buskarna) och ska koka mera gelè,
innan koltrasten äter upp alla mina bär.

När vi kom hem hade våra trattisarna torkat, och ville in i sina burkar....

Men medans vi ännu var kvar på Krokustretton så träffade jag denna lilla apa,
skapad av Kay Bojesen  1951,
och hemklickad av en lite prylgalen tvåbarnsmamma med stringhyllor här å där.
Själv visste jag ingenting om denna Kay B. men han har tydligen formgivit en hel del tidlösa
leksaker.

På lördagskvällen kommer Marie&Anders,
med en present till Rantamor,
som fyllt....sin kvot.
En ny glugg till min Nikon....
trodde jag men....

Allt lite luriga såg dom ut...
och när jag öppnat det vackert inslagna paketet så blev det så här....

En kopp kaffe och ett litet fat att ha bullen i....
har då aldrig sett något liknande, men en kul present till en fotonörd.
Tusen tack.

Idag slängde vi ut Sally i vattnet igen,
imorron ska vi ut å jaga höstsiken med dyr-rommen i magen.
Men proppen tycks ännu vara utdragen i havet och lågvatten, men vi får se vad det blir.
Om Sally är i vattnet så är Leffe på blocket,
utlagd till försäljning,
känns sådär....

Tjingelingen från Rantamor en måndagkväll, sista dagen i september.

Livet är inte rättvist !!

Våra Aroniabuskar är fulla med bär och nu har jag googlat att...
dessa bär innehåller så mycket nyttigheter,
men dom smakar lite eljest, lite som rönnbär, man blir sträv i munnen.
Men nu har jag fryst dom, kokat upp dom med vaniljstång å vatten,
silat bort dom sträva bären, och kokat saften med socker och lite pektin....

Och så blev det gelè som jag tror att kommer att bli mums med några goda ostar.
Tror... men jag har ju inte prövat, men återkommer med det.
Gott smakar det iallafullafall....

Nu till lite dagiskonst som hängde i Dorotea när vi åkte hem från Borgafjäll,
det lyste upp och jag blev lite nyfiken...

och vid närmare titt så såg jag att konsten var gjord av konservburkar och hönsgaller.
Kreativt eller hur.

Samtidigt som vi stannade och kollade på konsten så upptäcker jag en ensam
kille vandra ned på bryggan.
Lite släpande ben, trött och lite lessamt kroppsspråk hade han,
och jag kunde inte låta bli att tänka att han kanske var ett av dom ensamkommande
flyktingbarn, som många kommuner tagit emot.
Ensamkommande i ett helt nytt land, ny natur, nya seder och bara främmande människor överallt. Människor som alla har varann, som jag och Rantafar.
Det hugger till i mitt mammahjärta, för någonstans i ett annat land där krigande människor försöker att förgöra varann, finns en mamma, en pappa, som säkert saknar sin son.
Och här på en brygga i Dorotea sitter en ensam kille och saknar sin familj,
jag vet inte om det var så,
men tanken kom för mig och jag blev lite lessen.
Att världen måste vara så ond, så mycket onödigt lidande, där det alltid är dom oskyldiga människorna runt omkring kriget som får betala priset med sin trygghet.
Och jag och Rantafar som har det så bra.

Rantamor tjingeling en blåsig tisdag med nordliga kalla vindar.