Beatles jä, jä jä...och en överhot fisksoppa...

I går såg vi en film om Beatles, och det kittlade verkligen våra sinnen,
tänk att vi var med när detta band bildades och blev stor.
Ja vi var ju inte delaktiga alls som personer, utan vi småsjöng på en finlanssvensk helt
knasig och outtalad engelska som bara vi förstod.
Vi sjöng, vi gitarrade och vi var nog lite delaktiga både jag och Rantafar.
När dom idag visade dokumentären om när Beatles kom till Sverige så var vi naturligtvis med,
för båda hade tillgång till Bildjuornalen,
och många av dom som då fotade gruppen, visste nog inte att dom fotade en popgrupp
som skulle bli historia.

Och många av bilderna prydde min vägg i mitt rum,
jag minns dom när jag såg bilderna på tv.
Jag minns min barndom, jag minns mina idoler och jag minns gruppen från Liverpool.

Visst är det coolt att ha fått vara med att starta en ny era inom musiken...
Beatles, dom startade en helt ny musikstil och vi var unga och sög in allt som en torr svamp.
Sen följde det många popband i den vågen, och vi fick snabbt nya favoriter.
Vi anammade all musik och plötsligt var hela världen öppen för oss,
och musiken utökades med artister som BB King och Janis Joplin,
och många många fler.
Min rullebandspelare rullade ut allsköns musik som jag bandade in från
"tio i topp" och svensk toppen och Radio Luxemburg.
Även om jag var rebell och rätt tuff så lyssnade jag på " Spel-Olles gånglåt....???"
med Trio me Bumba....
Svältfödda var vi allt !!!

I kväll blev det en ihopnulladfisksoppaaálàRantamor...
receptet finns på min Matbibel.
Vi sprättade en liten cava vi haft sen jag vann triss-tävlingen i fjol,
så bubblorna dansar i magen och kittlar.

Tjingelingen alla goa vänner en lördag med många minusgraderochnordligsnöyra...
skönt att ha tak över huvudet.

" lär av andras misstag,
för du hinner ändå inte begå dom alla själv..."

" She lövs yu, jä, jä, jä...."

I går åkte vi utanför länsgränsen och då passade jag på att köpa en ny bil...
ja just det på nummerplåten står det visserligen 1965, så den är ju gammal i årsmodell,
men i helt nyskick.
Och det var ju intressant att kolla vem som ägde bilen före mig,
och jag blev helt överraskad av att se att...

det var Beatles !!!
Och att dom har hetat Les Beatles hade jag inte en blekaste aning om.
(varför säger man egentligen så...blekaste aning ??? )
Jag har som alltid trott att dom fyra engelska killarna alltid haft artistnamnet
The Beatles på sitt popband.

Tänk va bra dom var, hur jag " diggade" dom och lyssnade på " Tio i topp" och
på radio Luxemburg,
och bara älskade dessa långhåriga (på sextio talet var detta verkligen långhårigt..)  killarna som kastade med huvudet, så att luggarna svängde till musiken.
Kom ihåg att jag gillade trummisen Ringo allra mest, han var ju så snygg....
Mina föräldrar tyckte att det var rena skräpmusiken, och ett herrans oljud,
och det förstår jag eftersom dom gillade Harry Brandelius....
ni vet den där "Nordsjön som svallar å brusar..."
och sen kommer jag där dragandes med rullebandspelaren och ut kom ett herrans oljud..
"she lövs ju jä, jä, jä.." och jag sjöng med i låten av hjärtans lust, och kanske var det just detta som var ett herrans oljud ??? och inte Beatles,
ja det tänkte jag ju inte på, inte då iallafall.

Idag tog vi en långpromenad ut till havet, det var dimmigt och kom lite snöslask på oss,
jag hade bara Mac Tamron med mig men lyckades ändå fånga det
lastfartyg som var på väg från hamnen, fylld av containers.

Ibland känns det skönt att ta en långpromenad och rensa ur hjärnan lite,
för ibland slår livet en på fingrarna, och man stannar till igen och känner ångesten rinna utmed ryggen.
Tankarna virvlar runt i huvudet, och träffar förnuftet som förklarar att livet inte alltid
är så lätt, men att dagarna som kommer kanske ska rätta till allt, och en dag ska vi kunna säga att,
tänk så bra allt blev iallafall.

Vi är nog alla som naturens växter,
om våren spirar allt hopp och vi förundras över hur stark växtkraften är.
En sommar och blomningen får oss att helt tappa andan av all njutning, och allt det vackra.
Vi njuter så mycket av livet att vi inte ens ser att hösten är på väg,
och att växten tappar sin livskraft,
den stannar upp och bara blir alldeles stilla... och dör,
väntar tålmodigt en hel vinter,
och så plötsligt kommer våren igen, fågelkvittret, solen, värmen och en alldeles bedårande blå himmel,
då allt läker den frusna marken, och den vissnade blomman, och livet återvänder.

På tal om att livet återvänder, så är nog inte fallet för denna näbbmus som har
brytit ihop helt för att den inte har någon snö att gömma sig i, när dom kalla minus graderna
kommer om natten.
Nu gillar jag ju inte musens kala svans, det är lite läskigt,
men jag vågade mig på ett foto för att den inte rörde sig fastän jag hoppade och stampade.
Visst var jag modig ??

Tjingelingen från Rantamor (javisst ser Rantafar på hockey...)

" att stanna upp ett ögonblick emellanåt,
kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare..."