Våren för mig är.....

Våren tänkte jag mig så,
ville ha det nya det känslosamma,
ville ha det som ger mig hopp om nutid, framtid.
Våren ville jag var känslan som bara finns i livet, i nuet,
känslan som delar oss, som delar med oss, som blir med oss.
Känslan som är , som finns , och som blir kvar.
Känslan, kärleken, och tilliten till våren,
den är vår, den finns , och vi vill dela den med nån....
Räds all sjukdom,
blundar, vill inte, blundar igen och vägrar....
men jag lägger mina armar om din hals och kysser dig.

Tjingelingen från Rantamor.

Sommartid framåt en timma och vågen 10 kilo bakåt....bra där !!

Måste ju tillstå att jag inte är någon påskpyntare,
men dessa två, tuppen och hönan gillar jag att plocka fram, lite eljest är dom allt.

Ja och sen mina äggstrakoppar som är söta och påskiga och som jag gillar,
mest att dom har dom sköna mössorna man kan ta på !!!Lite vuxen lek !!
Vi brukar ju som en tradition alltid äta memma på påsk,
iår sket det sig, vår Ica-nära hade ingen memma, förbannat....
Vem kan man lita på ?? Inte Ica iallafall...är sjukt sur !!

Igår gjorde vi en årspremiär och gjorde vår allra första ölkyckling på grillen,
det doftade ljuvligt på hela Maskrosvägen...
inte en granne som reagerade, vad är det för fel på dom ???

Nästan lite läskigt med en kyckling som måste sitta på en halvfull ölburk,
får mina minnen att komma tillbaka till vintern och mina sjukdomsproblem....
Hade min doktor på NUS sett detta hade han nog beodrat kycklingen till A-NUS kliniken...

Rantafar hittade en wiskeykrokus igen, han snabbar på innan snön smälter helt,
för då är det kört för dessa krokusar.

Vi njöt av solen igår.
Lite bubbel och snacks iväntan på kycklingen.
Bara början på våren/sommaren då vi kommer att bara njuta.
I natt ska vi dra klockan framåt en timma,
och personvågen 10 kilo bakåt, detta är sommartid....
och kärlek !!!

Tjingelingen från Rantamor som ser framåt mot sommaren...

Varning !! En barnbarnsblogg med mycket kärlek !!!

Det var bara så länge, alltför längesen vi fick njuta av våra älskadebarnbarn,
så när sportlovet kom,
och vi lagt våra sjukdomar lite bakom oss, då kom tre små och lite större, vitaminpiller
hem till oss.
Nu har ju dom små juvelerna vuxit, Colin blir 10 år i höst och då blir John 5 år,
och lille Vincent fyller 3 år i april.
Och den lilla snarttreåringen har så mycket spring i sina små ben, så det finns inte en chans att farmor fick honom att sitta ned med dom större killarna för att få ett foto.

Nej det var spring och kuta runt för hela slanten.
Hur kan man bara ha så mycket energi i en så liten kropp ?? Hoppas att lite av hans energi smittar av sig till hans farmor/farfar också.

Vi gjorde lite utflykter som sig bara bör när det är sportlov,
och vi drog till kärleksudden, där kan man grilla och bara mysa, och där finns så mycket kärlek !!!
Här packar Rantafar upp ryggsäcken med allt gott vi hade med oss,
medans Vincent yr omkring som ett riktigt underbart vitaminpiller.

Colin har ju blivit en riktigt hejare på att åka skidor,
och dom små glada kusinerna sprang efter i spåret.
När Rantafar och jag inspekterade Colins skidutrustning så blev vi verkligen imponerad över hur lätta och smidiga  skidorna och stavarna var, och pjäxorna som bara trampades fast.
Tänk om man hade haft sådant när man var liten då hade vi nog varit elitskidåkare vi med.
Nu fick ju jag ärva mina syskons utrustning,
tunga breda, långa skidor, alltför långa stavar, och stora pjäxor som jag lätt kunde åka omkring inuti med foten.
Det enda jag hade gemensamt med en elitåkare var nog allt snor som rann,
och den fångade jag upp i en blöt vante som frös till is och skavde sår under näsan.

Rantafar fotograferade oss när vi väntade på grillade tunnbrödsmackor med ost och korv.
Älskade ungar och dom är lite våra också !!!
Tänk bara så rika vi är, och ju mera vi tar ut på förmögenheten ju rikare blir vi !!!

Åååå så mysigt att få sitta ute och dricka varm choklad och en nygrillad tunnbrödsmacka.
Livet...det är nog detta som ÄR livet, triss i kärlekar.

Ibland skulle man ge mycket för att få veta vad dom små tänker...
lite snor i näsan, lite mat runt munnen,
men med ögon som drömmer och funderar.
Tänk bara om alla barn fick vara så älskat. Någonstans önskar vi nog alla det, att det finns vuxna som stöttar, som älskar, och som finns till för varje litet barn.
Men när vi så önskar, så vet vi ju också att så är det inte,
det finns så många barn som far så illa, och där finns inte ett plåster i världen som hjälper.
Därför får vi aldrig blunda om vi ser barn som far illa, för då blir vi en medbrottsling, att anmäla är inte att vara nyfiken, att anmäla när ett barn far illa är att vara en hjälte !!

Hemfärden från vår utflykt gick i ett rasande tempo, här susar bröderna Stormfjäll nedför backen...se upp i backen, och lillebror höll i sig må ni tro...

Efter kom Colin i en skön stil nedför backen, och med tungan rätt i munnen gick det hur bra som helst.

Vår utflyktsdag blev riktigt lyckad, och det var trötta barnbarn, trötta gammelpäron som kom hem och pustade ut.
Inte helt lätt att se pigg och likgiltig ut, när varje muskel värkte av onaturliga rörelser.
Det som glänste av oförställd ansträngning var hjärtat, så fylld av kärlek denna dag.

Tjingelingen från Rantamor och Rantafar på sportlov med barnbarnen...

TACK för alla tummar och tankar, det hjälpte ska ni veta !!!!

TACK, TACK  TUSEN ÅTER TUSEN TACK,
för alla hållna tummar,
och för alla tankar som ni bloggvänner har gett mig denna jobbiga tid.
Idag ringde min läkare och berättade positiva saker för mig,
det är ingen tumör, det är ingen cancer, sa han...
jag höll i min mobiltelefon i ren förtvivlan om vad jag skulle få höra.
Efter slutat samtal bara rasade vi ihop här, helt tomma.
Glädjen vi kände, och tårarna av lättnad, blandade sig med att...
jaha vad ska vi göra av all den energi vi byggt upp tillsammans, kampen mot trollet ??
Så mycket konstiga känslor som dök upp i våra huvuden,
men mest glädje och en skön lättnad, att den ovissa tiden var över.
Men mina sår och det onda kvarstår, och jag får en ny tid på NUS i Umeå,
men vi har ju jagat bort det värsta spöket. Cancerspöket !!
Vi släpper inte det här, säger läkaren, och jag vill verkligen pussa på han för det.
tror att det kommer att ordna sig, och alla erfarenheter vi får i livet,
om dom så är jättejobbiga, eller positiva, blir något vi bär med oss, och växer utav,
och den resa vi har snickrat på till sommaren kommer att genomföras,
Lofoten i Norge !!!
Denna jobbiga tid har vi ändå fokuserat på att tänka på sommaren och bobilen,
drömmar är så viktiga, det är ju alltid halva resan, halva nöjet !!

Nu ser vi bara framåt,
ordnade för mina rosor i morse innan jag fått något besked,
och var så glad att dom klarat hela veckan,
och att jag ännu kunde njuta av dom.

Nu kommer vi verkligen att fokusera på våren som är i antågande,
snart är den misslyckade vintern förbi för oss,
jag övertygad om att jag får hjälp med det onda,
och Rantafar går hos sjukgymnasten och får hjälp för sin onda axel.

Idag blev vi så inspirerade att vi gav sparken åt Inga,
och jag städade övrebotten, och Rantafar nedre.
Vi tyckte att det låg alldeles för mycket dna överallt, och det gör ju att vi kan bli misstänkta för vad som helst.
Den där GW Persson rotar ju i alla gamla kriminalfall, så man vet ju aldrig ??

Nej nu ska vi verkligen ta tag i livet igen, lovar !!
Och tack ännu en gång alla som har varit in på min blogg och lämnat avtryck,
alla tummar ni hållit, och alla goda snälla tankar.
Tänk att det finns så många snälla människor i bloggvärlden.
Kärlek.

Tjingelingen från Rantamor och Rantafar !!!

Nu är klockan 02;54 och jag fick till en blogg....

Livet slingrar sig obemärkt vidare.
Väntan på besked är som att ha ett dallrande, svettigt stort troll bredvid sig
hela dagarna.
ringer det på telefonen, vilket det inte ofta gör här,
blir både jag och Rantafar rätt omsigdumomspringande,
innan vi greppar telefonen å piper fram ett hallå....
och det är ofta någon som fått för sig att vi ska ha något fantastiskt abonnemang,
eller prenumenera på det där satans Vitapro.
Jag vill ju inte bli som Stig Strand, varför vill jag bli som han ??? vill inte åka fort i backen,
vill inte ens tänka tanken att jag skulle bli som han,
jag kan ju inte ens åka slalom.
Och nu undrar jag om han Stig någonsin tagit en enda vitapro ?

I veckan plingade det på dörren.
Ett blombud,
något man inte ofta får uppleva,
Jag fick, jag har otroliga vänner i bloggvärlden ,
Vi tänker på er stod det, orden bara etsar sig fast i mig, vi tänker på er,
Tack Kerstin du är en vän som jag vet att jag har att luta mig emot,

En annan nyfunnen vän är ju denna författare,
det kom ett litet paket, med en signerad bok där texten drev ned tårar i massor.
som att inte hennes bok var nog, så fick jag en guldchoklad också.
Förstår ni att jag tror på all godhet i världen, att jag förstår att det finns själar där ute i det socialmedia som har ett stort, stort hjärta.
Tack snälla Thereze Ingmarson.

Det har snöat hos oss,
den lilla plutten på snön är en tomteluva,
under den finns en tomte.....

Eftersom jag varit lite eljest så har Rantafar handlat dom senaste veckorna,
rätt kul att skicka iväg han med en handskriven lapp,
det kommer det som står på den handskrivna lappen...men inte mer !!
Men denna vecka kom det mer,
det kom en bukett rosor.
Jag blev så glad, jag blev så full av kärlek.
Det är som när kärleken är som bäst, när man får hålla den i sin hand
och bara omfamna den.
Det är ju så jag vill behålla kärleken,
inte uträknande, inte slaviskt efter alla nya högtider,
utan spontant,
jag älskar dig , en kram och rosor,
Fattar ni hur glad jag blev, är !!!

Tjingelingen jag skriver min blogg mitt i natten 02:36,
lite smärta och skit håller mina nätter igång.
Rantafar snarkar gott där uppe, känns tryggt och rogivande.
Jag fick till en blogg
jag är så nöjd
nu ska jag lägga mig,
kanske sova en stund.
Kramar till er alla goa snälla som kommenterat på min blogg.
Godnatt !!

Vi tjyvstartade julen i lördags med barnbarns kärlek...

I lördags tjuvfirade vi en liten julafton med våra barnbarn,
vilket var väldigt uppskattat av Rantafar och Rantamor,
att få lite julstämning  med...

busiga , förväntansfyllda barnbarn.
Det är som att längta efter en riktigt skön sommardag,
då lyckan verkligen infinner sig.

Eftersom fjolårets tomte satte skräck i dessa två nissar, så brydde vi oss inte alls om någon tomte denna kväll, och förresten vilken tomte skulle komma en vanlig lördagkväll ??
Men nissarna var ivriga och letade paket med sina namn på.

Och glädjen var stor vid paketöppnadet när John hittade en fyrhjuling i sitt paket.

Rantafar samlade sina småkillar omkring sig.
Kärlek och stolthet.

Efter maten var det skönt att Colins mamma och småkillarnas faster,
hade en stor famn att sjunka ned och mysa i.
Lite spännande på paddan.
John , Vincent och pappan och Colins föräldrar åkte hem på söndag,
och vi fick låna Colin ett par dagar eftersom skolan var slut för året.
Idag har vi varit med honom när han handlade julklappar till sin mamma å pappa,
och jag njöt verkligen av att stå vid sidan om och höra hans resonemang med expediterna,
om varför han skulle just köpa den klappen....
Sen åkte vi hem och hade paketering och rimstuga,
en trevlig dag är snart till ända, och i morron kommer pappan å hämtar sin skatt.

Tjingelingen från Rantamor som tjyvstartade med julen...

En pissnödig Rantamor gifte sig för 45 år sen....

I går kom finaste Rantafar hem från ett bankbesök för föreningen,
och såg lurig ut och räckte fram en bukett med rosor.
Sammetsrosor för kärleken, rosor för kärleken och Rantafar för kärleken....
Suck vad detta blir bara kärlek...och lite mera kärlek.
Ni vet ju imorron är det ju just 45år av kärlek,
va konstigt egentligen, att en pissnödig Rantamor vid ett altare lovade evig kärlek till Rantafar, och hade inte en aning om vad hon lovade !!!
Inte fan visste jag vad ett långt liv var då, när jag var 17 år ung, nästan gift, nästan mamma, och nästan familj, familj jag kunde bara smaka på ordet familj och huvudet blev totalt urblåst.
Herregud en liten tjej, gravid och tokkär i en Jakobstadsbo, trevlig och rätt gullig.
Fattar ni hur livet ser ut i en liten tjejs huvud från landet,
gravid, måste absolut gifta sig,
kär som aldrig förr...inte mycket att jämföra med,
en tjej som aldrig ens haft en fylla, aldrig ens haft ett kärleksförhållande att jämföra med...
Men nu var det allvar, prästen frågade den pissnödiga lantortstjejen om hon ville älska...
klart hon ville...jaaaa (innan jag pissar på mig)

Och idag näe vänta nu, imorron är det 45 år sen.
Älskar fortfarande denna Jakobstadsbo, denna Rantafar,
som nu också är min alldeles bästa vän.

Vi kommer nog inte alltid överrens....
men vi tänker idag väldigt skrämmande lika..

Och våra intressen är ju så lika, vi njuter av samma saker.

Vi frotterar oss i fjällens otroliga natur,
där kan vi verkligen försvinna in i varandra och komma ut som en å samma människa.

Vi har verkligen knutit ihop våra liv, och håller kärleken vid liv utav våra gemensamma naturupplevelser.

Kan inte låta bli att lägga upp detta foto som jag smytog i bobilen i sommar, av ett par som jag verkligen vet att detta måste bara vara tomtefar och mor....

Kvällen avslutas med mina otroligt vackra rosor,
och nu ska ni inte tro att att Rantafar ligger här å slickar mina fötter,
nej han är uppe på övrebotten och ser hockey.
Kärleken rår inte på hockey, kärleken står tillbaka för just hockeyn...
kärleken är god men inte hockeyfri....
kärleken är inte avundsjuk, kärleken fodrar inte ett liv,
kärleken är bara underbar....
45 år är en jävla massa år, men vi trivs med varandra och kommer nog att knata på år till,
och numera är jag ju nypissad....och hockeystark !!

Tjingelingen från Rantamor....

Vi Är Barnbarnsbakis !!!!!!!

I kväll kan vi bara säga att vi ÄR barnbarnsbakis...
efter dagar med vårt förstfödda barnbarn Colin,
så kom våra två små prinsar och hälsade på, två små goa prinsar med myror i brallan,
och det var inte många minuter i farmors famn.....
men så var dessa tillfällen också extra goda.

Sen skulle ju Farmor/Mormor fotografera alla tre barnbarnen i olika åldrar...
Oooooops... 

sådärja nu är ju alla ...nästan i samma nivå ???

Verkligen svårt att vara en "fotograf" till dessa tre killar....
men söta som socker är dom....

John har placerat mumintroll i cementblandaren...
månne det kommer ut keso !!!!

Den av dom tre i kusintrion som mest var med på noterna var ju Vincent som behöll sin naturliga charm hela tiden,

klippte ut han från dom misslyckade foton jag tog.
Han var ju som en liten sötnos hela tiden, lilla VincentLee.
Nu har han och storetbror John Vilde åkt vidare upp till Piteå, till sin gammelmormor,
hoppas dom får trevliga dagar.
Colin har åkt hem och
Rantafar och jag sitter här och är barnbarnsbakis....
Det är så tyst i huset.
Vi tog en två timmars tur i skogen och hittade lite trattisar.
Vi bara njöt av stillhet och natur efter att ha upplevt barnbarnslivet.
Också mor/far föräldrar blir trötta....
även om vi bara älskar våra barnbarn !!

Läste någonstans att...
Människan består av 70% vatten
så vi i princip bara gurkor med ångest......

Tjingelingen från en barnbarnsbakis Rantamor.....

45 år av mycket bilder,men vi har knytit ihopa allt med kärlek....

I gårkväll landade vi vid Borgasjön, och som nyktra medborgare så bestämde vi att vi inte skulle ut å fiska...
men som lite onyktra medborgare så bestämde vi oss för att fiska.
Men vi blev ju båda fiskefittor.
Trist att somna sådan...det blev lite klåda...
Satan....

Men morronen ...morgonen... bjöd på en kanon utav det ovanliga,
plattvatten och sol och gudomligt väder.

Vi njuter av det finfina vädret, vi ....ja vi njuter igen....å igen.

Kvällen tillägnar vi vår 45-åriga förlovningsdag, med kräftor och en cava vi fick i helgen.
Tack Birk !!

Två kräftor och två glas med bubbel....

Förstår inte hur vi har fått ihopa det.
Tre ungjävlar som alltid säger vad dom tycker...
tre underbara barnbarn...
och 45 otroligt konstiga år när vi bara har hållit ihop, och hittat kärleken varje gång det gungat.
För vem har ett förhållande där man bara har haft gulligull,
man måste alltid kämpa för kärleken så att den inte slinker ut ur famnen...
vi har knytit ihop våra händer och samlat ihop alla kärlekar...
vi älskar varann fortfarande !!!

Tjingelingen alla..jag vet att jag just nu är riktigt dålig på att kommentera,
trots att jag är inne å läser hos er.
Uppkopplingen i Bobilen är inte det bästa.
Kärlek.