Den som skrev att det gör ont när knoppar brista, har nog aldrig haft ryggskott.....

Känns som många dagar sedan jag öppnade datorn nu,
ja inte sen vi hade bröllopsdagen, och vi var en sväng ut i skogen för att hitta lite av höstens sista vackra trattkantareller till vår tre rättersmiddag inför lördagskvällen.
Det hela slutade inte lyckligt med en bröllopsnatt med sidenlakan precis,
utan det slutade med ett ryggskott jag aldrig varit med om.
Det däckade mig i sängen i fyra dagar, då jag hade så ont att jag skrek...
men jag fick det , jag googlade, dom första dagarna fick man skrika och svära stod det.
Igår var jag upp på benen och började min väg tillbaka,
jag har ju alla verktyg, min ryggbänk där jag hänger, min spikmatta och värmekudde,
sen har jag kört små promenader runt om i radhuset.
Så eländig man känner sig i en svettig säng när man knappt tar sig upp,
då kan man verkligen känna hur det är att vara rejält pissanödig och ha en mil till toaletten.
Alltså den som skrev..."det gör ont när knoppar brister...."
hade nog fan aldrig åkt på ryggskott.!!!
Knoppjävlar som brister....puh !!!
Att föda barn kändes som ett nöje just då, och jag tänkte verkligen klämma fram en lillebror till ungarna, men fick bara till en brakskit !!
Lika bra det för vad hade annars kommit ut, något stentroll kanske.

Men nu börjar jag vara lite på banan igen, även om det tar sin tid,
och Rantafar har tagit väl hand om mig där jag legat på övrebotten å donderat.
I världen har jag följt all ondska som fått fritt spelrum,
och det känns verkligen att ondskan håller på att gnaga hål på vår trygghet,
och vår vackra värld.
Kvar blir så mycket sorg och så mycket rädsla.

Vintern håller också på att ta sitt grepp om naturen, och runt omkring oss börjar julens
förberedelser med utegranar och julljus i fönsterna.
Ikväll ska jag börja med att läsa ikapp lite på alla bloggar,
men nu är det dags att jag går å hänger mig !!!

Tjingelingen från Rantamor.

Tågstopp i bloggtrafiken hos Rantamor !!

Ibland kan man känna sig som ett rejält tågstopp.
Så känner Rantamor sig just nu, det har blivit stopp i bloggtrafiken,
inställt, inte på grund av inspiration, men när min rygg inte riktigt vill det jag vill
då surnar jag till ordentligt och blir jävligt tyst å tråkig.
Någonstans där är jag just nu.
Humöret och kroppen har gått ihop om att strejka...

Och eftersom jag inte ens har fotograferat på ett tag,
så dök jag ikväll in i fotogalleriet och smakade lite på sommaren.
För vem av oss längtar inte till att sommarvärmen ska infinna sig.
Barfota, solen, doftande grillmat, kallt vitt i glaset och bara vara i sommaren.

Längtar också efter Leffe som vi ännu inte har fått ut ur vinteridet,
men på torsdag ska vi hämta hem han, och jag ska gå in och njuta ihjäl mig av bobilen.
Och då måste vi ju också bekänna en sak för gamle Leffe, och det är
att vi har fått bobilsfeber båda två, och kollar på ett nyare sommarhem.
Låter hårt det där, ska ta en alvedon extra ikväll så kanske febern släpper.
Både Rantafar och jag har lite nya krav vad gäller bobilen.
Jag ett lite större kök och han lite mera lastutrymme och en nyare bil helt enkelt.

Den här bilden är nytagen i allafall,
vi köpte nya stolar ute, och någon håller på att tvätta dem.
I går var det uppehåll och då tvättade Rantafar altandäcken och oljade in dem,
idag tvättade någon allt som finns där ute,
och denne någon skulle fortsätta tvätta imorron.
Det kan bli så illa att vi måste städa inomhus imorron...illa, illa.
Idag var jag ute å fiskade...
fick en filèsida på en lax.
Jag fiskade på ica, fick sån längtan efter lax,
efter all röding, öring och sik som vi ätit hela vintern.
Den ska min fina Rantafar få slänga på grillen, grillad lax är gott.

Men sidär jag fick till en trevande blogg idag.
Tjingelingen och klapp på axeln Rantamor, kom igen nu...