Leffe är hemma, och Rantafar ville inte ligga......

Nu är Leffe hemma.
Gamla fina Leffe som vi haft så många år, och som det finns så många fina minnen i.
Där vi njutit, där vi boat in oss, där vi upplevt...och älskat varann... och med varann.
Så mycket kärlek denna lilla gamla bobil rymmer.
Kärlek !!!

Ikväll hälsade vi Leffe välkommen hem efter vintervilan,
men vi undvek att berätta att vi kollat på en nyare bobil....vi skäms lite.

Kan säga att denna dag, efter natt, inte började på topp...
Jag drömde att vi köpt en liten lägenhet och att allt var bananlådekaos,
sen när allt hade lagt sig lite, och alla många människor försvunnit ur min dröm,
så ville jag ligga med Rantafar...men som helt nekade närmanden, nope.
(nu går jag inte längre in på denna dröm, när det ÄR känsligt för våra barn,
som fortfarande tror på storken...??? "
Alltså en mardröm !!!
Huuualigen...

Sen vaknade jag med en blixtrande huvudvärk...
upp fort för att förhindra allt med treo.

Frukost, och frukostfilen var slut...
och mjölken var sur...
Fan tro om jag inte ska gå å lägga mig igen....
Den här dagen började inte alls bra.

Men efter en cykeltur till hamnen så har allt rett ut sig,
känner mig gladare, huvudvärken är väck och livet fortsätter.

Fotograferar nere vid hamnen och runt småstugorna där nere,
och plötsligt kommer en gammal volvo brummande.
Farbrorn som äger sommarstugan har fått onda aningar av att någon smyger bland buskarna.

Men allt slutar i vänskap, och farbrorn är ju hur gullig som helst och hur snacksalig som helst,
och någonstans där vid småbåtshamnen och sommarstugorna i Nordmaling,
finner vi varann, den gamle och havet och jag.
Int var jag ute för att skada, och int var han ute för att vara otrevlig (tror jag)
han skyddade bara sitt sommarställe, som inte får vara ifred för skadegörelse.

Hittade årets första vitsippa,
men det blåste så dant att den inte ville stå modell alls, därav fotot.

Min dag blev såhär och jag är nöjd,
har kommit igång med cyklandet, även om det känns i mellangården !!!

Tjingelingen alla fredagsvänner och ha det gott önskar Rantamor.

Morgonstunn ha guld i mun....

När Rantamor vaknade redan fem i morse igen,
så beslöt jag mig för att helt enkelt kissa av mig, och ta på mig lite cykelvänliga kläder
och ta min nysadlade cykel och bara dra ned till havet. 

Solen var redan uppe och förgyllde min tidiga cykeltur.
Oj va vassen hade växt upp sen jag sist var där.

Någon skrev i en blogg att när rallarrosen har blommat ut så är sommaren slut,
inte kan det väl vara så???
Men nu ska vi ju åka upp till fjällen och där har nog säkert inte rallarrosen börjat blomma ännu!!

Jag njuter vidare på min cykelfärd, och hoppar av cykeln med jämna
mellanrum för att fotografera.

Är glad att Rantafar har bytt däck på min cykel,
nu går den som en cykel bör göra, rakt och fint utan skakningar.

Har ju alltid gillat att cykla, en frihet där man hinner se och dofta till sig sommaren.
Att växelsystemet har pajat bryr jag mig inte så mycket om, klarar mig med den växel jag lyckas peta i, ibland går det trögt och ibland pinnar benen på som sjutton....

Så kommer jag ned till hamnen och den nya fina stora bryggan som byggts.
Men va nu då...tillträde förbjudet !!!

Och så ser jag att någon plockat upp bryggans mitt,
och där längst ut finns ett bord som man kan sitta å njuta medhavd matsäck....
men för att komma dit ska man ha bra balans, annars hamnar man i vattnet.
Är det månne någon som har behövt altanplank ?????

Jag struntar i att balansera ut på bryggan och fortsätter till båthamnen,
där står några stolta båtar i morronsolen och längtar ut på havet....tror jag.
Denna vackra morron längtar jag också ut på havet,
och står en stund och bara andas in den havssalta luften, och lyssnar på kluckandet runt båtarna.

Solitär !!
Ännu blir jag förvånad och glad över hur lätt det är att fotografera med min nya kamera.
Blir mera och mera förälskad.

Allt är ju inte vackert nere vid havet,
men i en "fotografs" ögon blir det mesta konst.

Jag blir kvar en lång stund vid hamnen och fotograferar,
helt ensam, endast några hungriga kråkor som springer runt en soptunna för att
hittat något ätbart.
Jag stoppar ned kameran i väskan och börjar cykla hemöver,
nu tar jag vägen genom ett helt folktomt centrum.
Endast en pissnödig hundägere möter jag, med två hundar, kanske var det ändå hundarna som var nödiga men hundägaren såg rätt less ut....kanske lite för tidigt ??

Nu ska det allt sitta fint med en god frukost, efter en duktig timme på cykeln,
och som jag skrev var den omsadlad.
Och nu börjar det allt känns i mellangården,
och innan jag når Maskros känns det som att jag varit på förlossningen och
blivit uppklippt för att underlätta nedkomsten...

Morgon stund har guld i mund,
(mund ??)
Morgon stunn har guld i mun, låter mera riktigt.
När frukosten är klar fortsätter packandet av bobilen, solen skiner
och Rantamor är lycklig.

Tjingelingen !!!!