Från matporr till begravning...en typisk Rantamorsblogginlägg...

Inte en endaste blåsippa har visat sig för mig ännu i år,
kalla nätter , kylan och snöfall har helt dominerat  här hos mig.
Vet att dom små liven finns där under all vissnande blad och bara väntar att få förgylla min vardag med sina blåa vackra blommor....

I fredags blev det en sallad igen...en skink/ost sallad med parmesan och en god sås till.
Heja fredagarna med sin sallad !!!

I gårkväll blev det lite annat.
Rantafar grillade en renstek, jag monterade ihop en gratäng och rödvinssås...

Efterrätten blev en vitchokladpanacotta med krusbär/hallon och lite chrunch på toppen.

Hamnade i mitt bildträsk och hittade detta foto som jag tog på min systerson som gifte sig för några år sen....
när jag kollade fotot var det ju inte brudparet jag såg utan  min systers barnbarn som glänste i bakgrunden....
Så kan det bli.

Eftersom Rantafar och jag har nyss varit på begravning, så har vi många tankar runtomkring.
Alla är vi ju olika.
Och jag vill absolut inte dissa någon i sin tro eller tradition...märk detta,
men...
när vi ska begravas behövs inte så många ord ur den där bästsäljaren som prästen läser ur,
vi nöjer oss med några tankar om livet vi levt,
kärleken och några favoritsånger...
dock inget ur psalmboken.
Vi vill ha det som vi levt, fullt ut och rätt roligt, trevligt och fyllt av kärlek.

Tjingelingen nu blev det lite konstigt slut på min blogg,
än tänker vi inte lägg igen ögan,
nu blir det ju snart sommar och nya äventyr för Rantamor och Rantafar.

En pissnödig Rantamor gifte sig för 45 år sen....

I går kom finaste Rantafar hem från ett bankbesök för föreningen,
och såg lurig ut och räckte fram en bukett med rosor.
Sammetsrosor för kärleken, rosor för kärleken och Rantafar för kärleken....
Suck vad detta blir bara kärlek...och lite mera kärlek.
Ni vet ju imorron är det ju just 45år av kärlek,
va konstigt egentligen, att en pissnödig Rantamor vid ett altare lovade evig kärlek till Rantafar, och hade inte en aning om vad hon lovade !!!
Inte fan visste jag vad ett långt liv var då, när jag var 17 år ung, nästan gift, nästan mamma, och nästan familj, familj jag kunde bara smaka på ordet familj och huvudet blev totalt urblåst.
Herregud en liten tjej, gravid och tokkär i en Jakobstadsbo, trevlig och rätt gullig.
Fattar ni hur livet ser ut i en liten tjejs huvud från landet,
gravid, måste absolut gifta sig,
kär som aldrig förr...inte mycket att jämföra med,
en tjej som aldrig ens haft en fylla, aldrig ens haft ett kärleksförhållande att jämföra med...
Men nu var det allvar, prästen frågade den pissnödiga lantortstjejen om hon ville älska...
klart hon ville...jaaaa (innan jag pissar på mig)

Och idag näe vänta nu, imorron är det 45 år sen.
Älskar fortfarande denna Jakobstadsbo, denna Rantafar,
som nu också är min alldeles bästa vän.

Vi kommer nog inte alltid överrens....
men vi tänker idag väldigt skrämmande lika..

Och våra intressen är ju så lika, vi njuter av samma saker.

Vi frotterar oss i fjällens otroliga natur,
där kan vi verkligen försvinna in i varandra och komma ut som en å samma människa.

Vi har verkligen knutit ihop våra liv, och håller kärleken vid liv utav våra gemensamma naturupplevelser.

Kan inte låta bli att lägga upp detta foto som jag smytog i bobilen i sommar, av ett par som jag verkligen vet att detta måste bara vara tomtefar och mor....

Kvällen avslutas med mina otroligt vackra rosor,
och nu ska ni inte tro att att Rantafar ligger här å slickar mina fötter,
nej han är uppe på övrebotten och ser hockey.
Kärleken rår inte på hockey, kärleken står tillbaka för just hockeyn...
kärleken är god men inte hockeyfri....
kärleken är inte avundsjuk, kärleken fodrar inte ett liv,
kärleken är bara underbar....
45 år är en jävla massa år, men vi trivs med varandra och kommer nog att knata på år till,
och numera är jag ju nypissad....och hockeystark !!

Tjingelingen från Rantamor....

En triss i rosa.

Nu är det nog dax för mig att vakna och vara med i Söndagens triss igen.
Idag är temat Rosa, då vi ska tänka på cancerforskningen och stödja forskningen på alla sätt.
Varje litet bidrag är viktigt, och alla har vi någon i familjen, eller runt omkring oss
som har cancer eller haft, eller någon vi redan saknar.
Det är så lessamt och vi drabbas alla på något sätt.
Men att hitta rosa saker att fotografera hos mig är inte lätt,
men så hittade jag denna gulliga lilla, lilla docka som säkert blivit kvar efter våra småflickor.
Och att också småbarn drabbas av cancer det vet vi ju.

Nästa bild får symbolisera det rosa skimmer som det verkligen är runt ett bröllop.
Och rosa rosblad landar på brudparet.
Hoppas att livet kommer att bli långt och lyckligt för detta par,
ett trevligt bröllop där jag fick förmånen att fotografera, och nu kämpar på med ett fotoalbum, det är kul men lite knixigt, och tålamod är ju inte mitt ord på Rantamor.

Två små grisrosa grisar hittade jag i min smyckelåda.
Dom är gjorda som örhängen, och det är dottern Camilla som har gjort dom.
Jag tycker att dom är så söta, så dom fick vara med i min rosa triss.
Ja så blev min triss,
en rosa docka
ett rosaskimrande brudpar
två små grisar.

Ni som inte deltagit i insamlingen, gör det.
Köpte mitt rosabandet för min pappa som dog i prostatacancer.
Kolla flera Rosa inlägg HÄR.

Tjingelingen från Rantamor.

En till bilbesiktning, utan anmärkning denna gång....

Så var det dax igen för nästa bilbesiktning...LillaBlå.
Och det är ju fanken så klart, att man får den allra längsta besiktningskillen i hela Örnsköldsvik, när man kommer med dagens minsta (men goaste) bil.
Han sköt bak chaufförsstolen ända in i baksätet, för att få plats med benen,
han var ihopavikt som ett tortilliabröd när han kom ut ur bilen.
Men han log och var charmig och vi kunde kvittera ut LillaBlå ännu ett år, utan anmärkning.
Rantafar drog tillbaka förarsätet och sparkade in sina korta ben och vi drog....

in till city.
Kan inte sluta att förundras över det nybyggda höghuset,
som nu har fått alla sina hyresgäster.
Om jag bara kände en enda av dom, så skulle jag genast bjuda in mig på en nyfiken visit.
Men icke, jag får igen nöja mig med att fotografera och förundras.
Jag tycker att huset är sjukt roligt, jag blir glad av att se det !!!
Lite galet lycklig faktiskt...

Vi strövade runt en stund på galleriorna utan att köpa något,
såg några roliga saker jag skulle ha kunnat köpa, men jag är ju en sådan kund ingen vill ha,
jag måste fundera så mycket !!!
Beslutsångest heter det kanske, och att vandra runt och inte kunna bestämma sig,
gjorde att vi blev hungriga och valde en Thai-restaurang som fick helt godkänt.
På hemvägen hämtade vi hem Leffe också, som hade genomgått en dubbelsidig höftoperation,
nu är det bara ombesiktningen kvar.
Som att det inte var nog med utgifter så går Rantafar å tappar en plomb också,
tur att vi bor så till att det inte behövs någon väntetid till tandläkaren,
bara att komma direkt....tjohopp, och en ny lagning var gjord. 

Här sitter jag å bloggar när jag egentligen borde hålla på med sommarens bröllopsbilder,
som ska läggas in i ett fotoalbum på nätet, och som ska bli en bröllopspresent.
Inte helt lätt för Rantamor.
Bättre var det förr när man klippte å klistrade hemma,
nu ska det redigeras, plippas hitådit, bilder ska dras på sin plats, och man ska då verkligen veta vad man håller på med.
Tålamod, tålamod och en å annan svordom.
Tur jag har sonhustru Em som support, när Rantamor kommer att bryta ihop !!!
Ännu sitter jag bara å plockar med foton i mitt bildgalleri, alla många från bröllopet.

Nej nu värker ryggen så där lagom för att jag ska hoppa ned från barstolen,
och lägga mig i vågrätt läge.

Tjingelingen från Rantamor i slutet av en sensommarvecka 2014.

Rantamor är tillbaxs igen...

Nu har Rantamor kommit hem igen efter två veckor av känslomässig berg å dal bana.
Det mesta har kretsat runt lilla Mor,
som låg där på långvården och såg så liten ut i sängen.
Något brast genast inom mig, att se sin mor så hjälplös och sjuk,
se att den förut så vakna skämtsamma blicken hade slocknat, gjorde bara så ont.
Jag vet att hon önskar att bara få somna in, hon säger det flera gånger,
samtidigt som jag sväljer gråten och vet att det inte är vi som bestämmer när livet vi lever är är färdiglevt, några måste vara kvar länge å kämpa,
medans några rycks bort alldeles i onödan för tidigt.
Jag tänker igen extra mycket på att leva och göra det jag och Rantafar pratat om att göra...nu,
inte sen.

Men alla dagar var inte tårar, och vi syskon har fått se att ännu är det krut i "tanten",
så vi får väl bara leva och se....som alla andra.

En dag åkte jag och hälsade på pappa vid hans grav,
stod där och berätta om mor och hennes längtan.
Sen gick Rantafar och jag å strövade runt och hittade "sexmannens" grav ???
Den du....säger Rantafar...och suckar,
hur fick han den titeln ?

En annan dag när vi var i Jakobstad tog jag en lång fotopromenad,
hamnade en stund vid kyrkan där jag och Rantafar sa ja till varann för 44 år sen.
Då var jag en sjuttonårig gravid och pissnödig snorunge,
som faktiskt mognat med åren...ja lite i alla fall...

för lite barnslig måste jag ju allt vara för att köpa en ny handväska,
som ser ut såhär !!
Jag kunde ju bara inte lämna den kvar i affär`n eller hur ???
Rantafar suckade !!!

En del kvällar sökte vi oss till nya ställplatser för att ladda upp för nästa dag,
och två av kvällarna hittade vi en vacker plats vid båthamnen.
Metetävling hamnade vi också i,
ja vi deltog ju inte, men blev åskådare och jag klickade runt lite på kvällskvisten,
och gillade den gamle mannen och hans metspö...

Ute på en ö där Rantafar upplevt alla sina barndoms somrar,
hittade vi denna nyfikna korre som ville in i mitt objektiv å kika.
Söt liten gynnare....annat kan man säga om denna

best som Rantafar söp under bordet en kväll...
snacka om att "finnarna" kan dricka öl,
och är man nu en riktig svartbjörn från Alaska, så är det ju klart att han dricker Karhu...
Och har han åkt så långt... klart att nallen var törstig.

Sen avslutades våra två veckor av ett vackert bröllop,
där moster Rantamor fick vara fotograf i två dagar....

Nu har jag 800 foton att kika runt i och redigera,
himlans kul att få fota ett helt bröllop.
Och jag har frågat lov om att få lägga upp några av fotona som jag kikat på.
Tack Stefan och Natalja för att jag fick vara med på er stora dag,
och för att ni sa ja till min fråga om fotografering.
Hoppas jag får till en fotobok nu då...med lite hjälp kanske !!!
Någon som har något bra tips på vilket företag jag ska välja ???

Tjingelingen från en Rantamor som är tillbaxs igen,
lite resbakistrött ännu men snart ska jag mingla runt bland mina bloggvänner.
Puss !!