 |
| Oj oj nu ligger jag efter en dag i min muminkalender, ska genast rättas till. Lucka 13, på lucia kom en Marsmänniska till min Muminfamilj. Eftersom jag har den boken och läst den otaliga gånger för Colin så kan jag allt om just den figuren. Han landade med ett rymdskepp i skogen, och Snorkfröken och LillaMy hittade honom och tog med han hem till den alltid så snälla och omhuldande Muminmamman. Dom döper han genast till Marsmänniskan, men han är helt otröstlig och vill bara åka hem. Stinky som inte alls äger dom egenskaperna att just vara snäll, hämtar Polismästaren, som genast vill sätta Marsmänniskan i en cell. Men Marsmänniskan, som kan trolla, förvandlar Polismästaren så han blir självlysande, och han blir så lycklig över att inte behöva sin ficklampa mera, att han helt glömmer bort varför han kom till Mumindalen. Sen kommer ett nytt rymdskepp som visar sig innehålla mamma och pappa till Marsmänniskan och han kan äntligen åka hem efter alla äventyr i Mumindalen. Och ännu en gång har muminfamiljen räddat en olycklig själ. |
 |
| Idag så där 10 dagar till jul så kom Hemulens Moster. Och det är verkligen svårt att veta vem hon riktigt är. Men hon är ju av släkten Hemul, och då är hon onormalt pedant, lite inskränkt, och en riktig paragrafryttare. Hon vill hela tiden indela sin omgivning i fack, och blir lätt fanatisk. Det var också Hemulens Moster som hittade Muminpappan utanför barnhemmets dörr, där hon jobbade, i en korg. Där växte han upp med den stränga Mostern, tills han en dag fick nog och rymde. Hemuler saknar helt sinne för humor. |
 |
| Måste berätta vad Colin sa när han var här senast, tänk va mycket roligt som kommer ur dom små barnen, som man sen skrattar åt länge. Vi hade ju packat upp mina tomtar hela dagen och han sprang med dom överallt. Något han har gjort många år och tycker är så spännande. Plötsligt står han med en rätt stor mjuk tomte, håller den i luvan och boxar på den med andra handen.... "men va gör du ??" frågar moffa " jag bankar skiten ur tomten.." svarar Colin !!! Jaahapp !! |
 |
| När vi var nere hos grabbarna Stormfjäll så hade John fått en hel låda med mammans små pix sagoböcker, och jag som gillar att läsa sagor för barn (kan ibland läsa för Rantafar också, men han verkar mest skruva på sig, och har plötsligt mycket att göra..) John därimot sprang och hämtade bok efter bok som vi tillsammans läste, och sagan om "Tre små grisarna och Vargen" gillade han skarpt, så det blev en del reprisläsning på den. Sen när han skulle lägga sig och sova så säger han till pappan att "vargen är ute å blåser på huset.." det stormade rätt rejält ute, och han trodde nog att det var vargen, fick jag förklara för pappan. Man får passa sig lite vad man läser för en två-åring som lyssnar intensivt, så "Rödluvan" där vargen åt upp mormor och jägaren kom å sprätte upp vargen, den boken gjorde jag helt enkelt om texten i. Alla sagor är ju inte snälla, och dom får man allt vänta med lite. |
 |
| Den lilla Vincent behöver inga sagor ännu, han behöver mest någon som övervakar hans framfart just nu, han har nämligen kommit på att han också vill börja gå, som storebror, och just göra allt som han kan också. Det blir nya bulor varje dag, och hans pappa, som just nu är pappaledig, har utfärdat en klass 3 varning på denna kille varje dag., Men har man namnet Stormfjäll då blir det allt lite klassvarningar över det hela. Och ni som undrar hur det gick med stormen Ivar, så kan jag berätta att han kom till oss mitt i natten, men det blev inte så mycket av det annat än att grannens soptunna blåste ikull. Sen drog stormen till Finland där den fick namnet Seija, och sen till Ryssland där den kanske döptes om till Putin...inte vet jag. Nej nu ska jag allt ta å hitta på något, lördag och tokmulet ute. Rantafar har sport-tv hela dagen, det åks skidor på längden och tvären idag. Tjingelingen från Rantamor ha nu en finfin lördag alla. |
