Vildmarksvägen, Stekenjokkvägen och så mycket njutning....

Nu drar vi vidare på Vildmarksvägen, och det som att man inte tror det är sant,
 vi älskar att se att det är mycket snö kvar i fjällen...

det är ju bara så vackert när man möter sommaren med lite snö kvar på kalfjällen...

och vi blir bara så fiskesugen att det drar i livmodern...

det är bara så underbart vackert att vi blir alldeles tysta och bara njuter....
för njutningen är att möta sommaren på kalfjället är så bara underbart när termometern visar många plussgrader och det ändå är vår/sommar värme.

Snödrivorna ligger kvar utefter Stekenjokk vägen...

och det är vackert, vackert...eller hur ??
I mitten av juni då allt blommar nere i södra Sverige och här uppe är det en sladd av vintern kvar......

Det är totalförbud att stanna och gå av vägen,
någon tok klantskalle har plundrat fågelbon, blir man förvånad...
nej då, hörde på nyheterna att ett ägg kunde kosta en miljon euro på marknaden,
inte konstigt att det patrullerade polis på vägen varje dag.
Förbannade tjuvar !!!

Vill ju bara hit igen, fågelskyddstiden gick ut den 10:onde juli,
och då kan vi fiska överallt....ja fiskekort förståss men det löser vi juh alltid.

876 m.ö.havet var vi och Rantafar påstod att han hörde änglarna fisa...
undrar vem som fes jag !!!

Men vi njöt oss förbi på Stekenjokkvägen...

och vi kommer att komma igen, alldeles säkert.
Så vackert, så otroligt njutningsfullt, och när vi kan lösa fiskekort kommer vi bara att njuta där och fiska och vandra i en otroligt underbar natur...

Tjingelingen från Rantamor och Rantafar...
nu har vi rest klart denna gång...men vi laddar för nya äventyr.

Vi fortsätter och börjar känna oss så hemma...i hjärtat och varm i magen !!

Vi fortsätter vår resa i Sverige.
Vemdalsskalet det stora undret som just nu är alldeles tomt så tomt...
jag såg för mig dom där torra grästorvorna som rullar runt i vilda vestern...
och så var vi den/dom som kom ridande i den tomma staden med en fimp mellan tänderna och pistolen nedstoppad vid låret...
och den där ensamma låten....

Men vi lämnade den stora staden, vemdalsskalet, och hamnade på en liten plats
precis utanför Frösön intill Storsjön.
Vi kollade efter det där storsjöodjuret hela kvällen...men inte då,
finns det ens ???
Öppnade en flaska rött för att öka chanserna på det där odjuret, men inte då,

det blev bara jag och Rantafar , och då ändras plötsligt titel till,
odjuret och odjuret !!!
Vi äter en god middag, många har tyckt att vi tillverkar så god mat trots att vi bobilar,
men det är som på något sett det vi njuter av också,
att kunna tillaga en riktigt god middag trots lite spartanskt kök, men den fantastiska naturen omkring oss.

Sen drar vi vidare på Vildmarksvägen, det är vackert vackert, och plötsligt är vi hemma igen precis där vi ska vara.

Vi njuter och vi hummar om varandra.
Bilderna är taget genom bobilsrutan och är det våra ögon ser.

Vi landar precis innan Stekenjokkvägen börjar,
vi hittar en ställplats så vacker och lite kylslaget så det är ingen risk för några nakenfisar här inte.

Men i våra ögon, i våra hjärtan är det bara så vackert.
Vi blir alldeles varm i magen, alldeles stilla i våra hjärtan, vi känner oss hemma, det är här vi ska vara, det är här vi blir så kärleksfulla,
där vi känner stillhet och lugn där all stress försvinner och där vi bara blir ännu snällare emot varann,
nästan lite fjantiga....

Fjällbjörken den fina som fått kämpa så för att växa upp,
precis som många idag får göra i Sverige, men blir starka och sega.

Det är så vackert,
jag rusar runt med kameran och bara njuter.

Titta bara här har lilla videung precis slagit ut....

Och där i fjällvärlden passar lilla Kottebobil så bra in, han syns knappt.

Hittar en jordkällare på min promenad...och

en trött och översiggiven lappkåta som längtar efter kärlek !!!

Tillbaka efter min promenad står Kottebobil och väntar...och Rantafar kollar kartan och funderar på nästa dags tur genom Stekenjokksvägen som för bara en vecka sen öppnades för trafik efter vintern...

men det får ni se i nästa blogginlägg,
nu ska jag vila ryggen lite och kolla var Rantafar har tagit vägen...
sover han månne ???

Tjingelingen från Rantamor och Rantamor uppe i fjällvärlden....