Livet i svartvitt.

Veckans triss är svartvitt.
Måste också gratulera evatrillian som vann tävlingen hos fototriss och ett presentkort på coolstuff, naturligtvis grattar jag också tvåan och trean.
Men denna vecka är det ingen tävling utan vi ska visa svartvita foton.
Börjar med en bild på min kära mor,
verkligen en färgstark kvinna, som växte upp bland elva syskon,
och en pappa som pep iväg till Amerika , och lämnade sin fru Selma med hela
stora barnaskaran i Finland.
Barnbidrag fanns inte på den tiden, bara sunt förnuft och kroppsarbete.
Min mormor dog när min mamma var nio år i lungsoten,
tänk om jag fått träffa henne och skriva en bok om hennes vardag och hennes tankar.
Vad drömde en sådan kvinna om ??? Vad fanns i hennes tankar ???
Graviditeter, förlossningar, ammandesmåbarn, skolbarn, tonåringar, överleva,
tårar, kärlek, räcka till, sjukdom, och sen att lämna alla sina barn.

Naturen börjar att grönska även här uppe i "västertoppen",
men kan ju även vara snygg i svartvit....ibland,
men jag gillar nog färgen så här på våren.

Avslutar med en liten söt flicka, som håller på att växa in i tonåren,
och ännu inget vet om hur livet kommer att bli.
Men jag och många med mig hoppas att Emilia växer upp till en stark kvinna,
som inte låter någon bestämma över henne någonsin,
drömmar, tankar och livet det är bara hennes...alltid.

Japp så blev min triss idag.
Vi har kommit hem från kärleksdagar med barnbarnstormfjällarna.
Många kramar, mycket kärlek å en å annan puss,
god mat och renoveringsobjekt.

Tjingelingen från Rantamor som snart smiter in i bastun...myyyys.

Ligga eller leka det är samma sak..eller ???

Morsdag i Finland grattis finaste lilla Mor.
Ringde och pratade en stund med en trött liten gumma,
men som ännu har huvudet med sig, och likadant humorn och humöret.
Ännu en morsdag fick jag uppleva att ha en Mor, nästa år vet vi inget om, så det är bara att njuta utav det vi har idag.

Sen tog jag en cykelrunda och fotograferade.
Hittade en riktigt fin havsvik där jag satte mig ned en stund och njöt.

Älskar att bo så här nära havet, det ger en sådan frihetskänsla och stillhet,
som jag känner att jag behöver ibland, när alla tankar kommer å går i min arma hjärna.

Precis när jag skulle gå därifrån havet och upp till cykeln,
så hör jag små konstiga ljud bakom mig...
Och se på tusan ett helt stim med fiskar hade kommit in till stranden,
där kluckade och juckade dom på, precis under vattenytan,
antagligen nån lekfisk som hade fått fnatt för att våren var på väg.
Som bekant så leker fisken sägs det, ävenom vi vet att dom nuppar !!
Har då aldrig hört Rantafar säga att;
kom nu Rantamor så leker vi... när han vill ligga...
(förlåt alla barn som kom med storken...)

När jag cyklar vidare så aktar jag mig för skidåkare, saktar in farten å kollar...
näe inte en skidåkare i sikte, så jag cyklar vidare.

Ner till båthamnen och tar en rökpaus...
näe nu ljuger jag, Rantamor röker inte, men någon hade lämnat kvar ett paket cigg.
Eller så hade dom läst texten och lämnat kvar allt och skyndat hemöver innan dom dog.
Plockade ihop lite ölburkar runt bordet, och slänger i en soptunna som står 4 meter därifrån,
förstår att det var jobbigt efter all ölen, att gå bort dit med tomma burkar...

Sen cyklar jag vidare hemöver.
Gillar att cykla, verkligen en frihetskänsla.

När jag kom hem hade Rantafar tvättat Leffe, en husbilsspekulant skulle komma
å titta på Leffe....buuuhuuu.
I vardagsrummet sprang en spindel omkring,
jag hjälpte hen ut, har man så många ben kan man gott ha dom utomhus,
gillar inte spindelnät inomhus, så svårt att dammtorka dom.

Jamen så blev det en blogg idag, tror att havet inspirerade mig.
Idag hade vi nog kunnat vara ute å lägga nät med Sally, men det blev liksom inte av.
Kanske det var det fiskstimmet kom å berättade för mig,
dax för nätlägg.
Skulle bara vilja ha liiite mera värme.

Tjingelingen alla vänner och ha en trevlig söndagkväll, undrar vad det blir för mat ??
Om ni undrar så ser Rantafar på hockey.
=)  =)

GULD till KALLA och Whiskykrokus till Rantafar !!

I dag är det bara att ta mössan av huvudet och gratulera
Charlotte Kalla till GULD.
Vi satt bänkade vid tv, och spänningen uteblev eftersom guldet var klart så tidigt i loppet.
Men det var så kul att Kalla vann, och visade vilken härlig och duktig tjej hon är.
Men gladast idag var ju tjejen som fick brons, vilken äkta glädje,
hon hoppade och studsade så Rantafar trodde att hon nog vid  dopingprovet
bara hade att vrida ur trosorna.
Han är en rolig referator  den där Rantafar , han ser då allt !!!
Och när det äntligen blev guld,
så fick ju också Rantafar sin första Whiskykrokus för året,
och han var inte ensam om att vara sugen, för tomten satt där i snödrivan och dreglade,
och blev så glad över att se att vårens första whiskykrokus tittat fram.
Och så var det ju Sverigefinländarnas dag idag också,
alltid något att fira, 41 år sen vi flyttade från Finland.
Skål för GULD, och skål för oss, och skål för vårens första krokus !!!

Idag ringde också lilla Mor från Finland,
det är så roligt att hon har blivit så pigg efter sin operation,
som vi trodde skulle knäcka henne helt i fjol.
Nu är hon full av humor och livslust igen, det är krut i tanten,
så när jag ändå är igång, så skål för lillaMor också.
Skålen idag får sträcka sig till en thèkopp,
bubblet sparar jag till helgen.

Nej nu ska jag lämna plats för Rantafar som skall tanka ned hockey på datorn.
Kanske bli det en skål för Timrå ikväll också,
för jag tror det är skålensdag idag.....
också.

Tjingelingen från Rantamor.

En veckorapport av en fisig Rantamor på vingel i Finland...

Hoppas att alla ni har haft en trevlig helg, våran vecka har varit intensiv
och började på en Halloween smyckad finlandsfärja.
Lite läskigt med spindelnät och spindlar, men värst var nog att Rantamor inte ens har fått en rak horisont på havet.
Men ska det vara läskigt så ska det...

Och eftersom vi inte fick tälta i baren på färjan (kolla förbudsskylten bakom Rantafar)
så fördrev vi tiden med lite korsord i väntan på att äntra hamnen i Vasa.

Sen firade vi vår nyblivne 90 åring, äldst i släkten,
men rätt pigg, eller vad säger ni om jag skriver att han fortfarande lånar böcker på biblioteket och läser i snitt tre böcker per vecka.
Den gubben hänger med och står i kö på nya böcker som kommer in eftersom
författarna skriver.
Att han sen hade svårt att förstå att jag inte hade någon film i min kamera,
har jag helt förståelse för,
han som förut både fotograferade och framkallade sina svart/vita bilder själv.

Här får gammelfarfar en stor kram av Colin , skiljer 82år dom emellan.

Efter kabberaset, när vi ätit och fikat av allsköns bakverk,
skulle jag försöka fotografera gänget,
den här bilden var väl ett av dom sämsta,
men också bästa,
i all kaos som råder är det bara gammelfarfar 90år som har full kontroll på fotografen.
Cool kille det där !!!

Sen firade vi min lilla mamma också....

Gjorde en god fiskmiddag...
som följdes åt av ännu mera fika och tårta och bakverk,
tur att jag hade laddat med samarin.
Blev allt lite fisig av allt det myckna kaffedrickande och alla kaloristinna bakverk.

Sen var vi en sväng på gravgården, och det var så fint med alla tända gravljus,
också vi tände ett ljus vid pappas grav,
och jag försökte fotografera, och nu när jag kom hem ser jag att vi nog inte var riktigt ensamma vid graven, kan det vara pappa som iakttog oss,
Colin står lugn, men hans mamma ser lite halvskrämd ut,
vem är den till vänster ???

Köpte en söt kakburk med lilla My på,
så nu måste jag ju baka småkakor...eller vad ska jag annars ha i den ???

En tomte fick åka med mig hem från Finland,
den köpte den på Hantverkshuset i Jakobstad och det är en bloggkompis, Hantverksglädjen
som har gjort tomten, visst är den söt.

Fick ett litet sött paket av min snälla syster, en ny muminmugg fanns däri.
Visst har jag en snäll syster, toppen säger jag bara !!

Men nu är festen slut och vi kom hem igår,
idag är vi finlandsbakis....
går om varann som två zoombis, men snart är vi nog på banan igen.

Tjingelingenrapport från Rantamor.

Rantamor är tillbaxs igen...

Nu har Rantamor kommit hem igen efter två veckor av känslomässig berg å dal bana.
Det mesta har kretsat runt lilla Mor,
som låg där på långvården och såg så liten ut i sängen.
Något brast genast inom mig, att se sin mor så hjälplös och sjuk,
se att den förut så vakna skämtsamma blicken hade slocknat, gjorde bara så ont.
Jag vet att hon önskar att bara få somna in, hon säger det flera gånger,
samtidigt som jag sväljer gråten och vet att det inte är vi som bestämmer när livet vi lever är är färdiglevt, några måste vara kvar länge å kämpa,
medans några rycks bort alldeles i onödan för tidigt.
Jag tänker igen extra mycket på att leva och göra det jag och Rantafar pratat om att göra...nu,
inte sen.

Men alla dagar var inte tårar, och vi syskon har fått se att ännu är det krut i "tanten",
så vi får väl bara leva och se....som alla andra.

En dag åkte jag och hälsade på pappa vid hans grav,
stod där och berätta om mor och hennes längtan.
Sen gick Rantafar och jag å strövade runt och hittade "sexmannens" grav ???
Den du....säger Rantafar...och suckar,
hur fick han den titeln ?

En annan dag när vi var i Jakobstad tog jag en lång fotopromenad,
hamnade en stund vid kyrkan där jag och Rantafar sa ja till varann för 44 år sen.
Då var jag en sjuttonårig gravid och pissnödig snorunge,
som faktiskt mognat med åren...ja lite i alla fall...

för lite barnslig måste jag ju allt vara för att köpa en ny handväska,
som ser ut såhär !!
Jag kunde ju bara inte lämna den kvar i affär`n eller hur ???
Rantafar suckade !!!

En del kvällar sökte vi oss till nya ställplatser för att ladda upp för nästa dag,
och två av kvällarna hittade vi en vacker plats vid båthamnen.
Metetävling hamnade vi också i,
ja vi deltog ju inte, men blev åskådare och jag klickade runt lite på kvällskvisten,
och gillade den gamle mannen och hans metspö...

Ute på en ö där Rantafar upplevt alla sina barndoms somrar,
hittade vi denna nyfikna korre som ville in i mitt objektiv å kika.
Söt liten gynnare....annat kan man säga om denna

best som Rantafar söp under bordet en kväll...
snacka om att "finnarna" kan dricka öl,
och är man nu en riktig svartbjörn från Alaska, så är det ju klart att han dricker Karhu...
Och har han åkt så långt... klart att nallen var törstig.

Sen avslutades våra två veckor av ett vackert bröllop,
där moster Rantamor fick vara fotograf i två dagar....

Nu har jag 800 foton att kika runt i och redigera,
himlans kul att få fota ett helt bröllop.
Och jag har frågat lov om att få lägga upp några av fotona som jag kikat på.
Tack Stefan och Natalja för att jag fick vara med på er stora dag,
och för att ni sa ja till min fråga om fotografering.
Hoppas jag får till en fotobok nu då...med lite hjälp kanske !!!
Någon som har något bra tips på vilket företag jag ska välja ???

Tjingelingen från en Rantamor som är tillbaxs igen,
lite resbakistrött ännu men snart ska jag mingla runt bland mina bloggvänner.
Puss !!

Någon gång är vi alla tvungen att släppa taget om den vi älskar....

Att lämna en trött och sjuk och gammal Mor är inte lätt.
Hon ligger där så liten och så tunn och så bräcklig att jag bara vill omfamna henne,
och det gör jag länge, länge när vi ska åka,

tårarna rinner nedför våra kinder,
för vi vet båda att vi kanske inte träffas nästa gång.
Det kanske inte kommer någon nästa gång för oss, vi tar inte farväl,
för det vill vi inte, vi bara kramas och känner kärleken som funnits där så länge.
En Mor vill man inte mista, en Mor ska ju som alltid finnas där,
men en dag, det vet vi båda bryts våra band, och vi släpper taget.

Det är svårt att bli gammal, och att släppa taget,
men när sjukdomen blir för svår, då sitter nog där en önskan att få somna in.
Det är där min Mor befinner sig idag.

Det var svårt att lämna Mor denna gång,
men jag är så glad att jag har dom som ser till att Mor ännu kan få bo hemma,
vakna i sin egen säng och känna sig trygg i vardagen.
Tack till er alla !!

Nu är vi hemma igen i vardagen, lite resbakis ännu men har börjat se över vår
resa söderut i Sverige, och vår kryssning från Köpenhamn och upp i dom Norska fjordarna.
Rantafar har nyss kommit hem från den eländiga pizzabagaren,
som ska fixa min dator.
NEEEEEEJ...
nu är det nog snart jag som kommer att bli jagad i Sverige som pizzabagarmördare,
då hade det varit lindrigt om jag hade bara varit LilleSkuttmördare som Rantafar !!!
Följ nyhetsflödet framöver....

Tjingelingen från en resbakis och smått gring Rantamor.

Rantamor är tillbaka.....

Raaaantamooor kom tillbaka...ropar mina mumintroll...
och igår landade hon på Maskros igen tillsammans med goa Rantafar.
Skyndade in i huset och öppnade lucka nummer 19 (jisses så nära jul det är och jag är ute på vingelfärd)
och i lucka 19 fanns Filifjonkan, en smal liten figur som är mumintrollens raka motsats.
För henne är livet mest besvärligt och bekymmersamt, allt är jobbigt, och hon kan för sitt liv inte förstå, att muminfamiljen kan låta alla möjliga främmande djur bo i huset.
Hon går alltid klädd i kappa och en mössa med en pingla som pinglar när hon går.
Pinglan pekar neråt när hon å lessen och uppåt när hon är glad.
Hon älskar att städa och hålla ordning, och tycker man ska vara rädd om det som är värdefullt.
Idag är det den tjugonde, och en lycklig Rantamor fick vakna i sin egen säng,
och i kalenderns lucka hoppade Snork ut,
det är Snorkfrökens uppfinningsrika bror.
Han tycker om att ordna saker och kalla till möten där han ofta vill vara domare.
Han tycker det är besvärligt med en syster och hade gärna varit enda barnet.
Men som alla mumintroll är han vänlig och snäll.

Dom andra muminfigurerna som jag fått under mitt blogguppehåll kommer att presenteras i kommande inlägg i bloggen.
Rantamor är tillbaka.

Var jag har varit ??
Jo vi åkte "hem" till Finland, och jag bodde tillsammans med min gamla, sjuka Mor.

Mor som varit så full av liv, och är den jag har ärvt mitt ettriga temperament av,
har blivit så trött,
och sjukdomen har knäckt henne, och hon har gett upp.
Livskvalitèn har runnit ifrån henne.

En liten ängel stod och vakade över henne, nu i juletid, och min finaste älskade syster hade pyntat så fint åt Mor till jul.

Precis som elden blir glöd och brinner ned, så håller också Mors liv på att brinna ut.
Och avskedet blev så tårfyllt och känslosamt.
Väl ute i kölden frös mina tårar till is på mina kinder.
Det är nog sista gången jag ser dig, säger Mor.
Men så tänker inte jag, jag tänker ta med mig dessa dagar jag fick tillsammans med Mor hemma i hennes lilla stuga.
Skulle det vara dom sista dagarna med Mor, vilket jag inte vill tro, så kommer det att bli dagarna jag alltid kommer att minnas.
Och lite av det gamla temeramentet visade hon allt ibland, när rollatorn jävlades och dräneringsslangar snodde sig om hennes ben då...
svor hon ettrigt så det osade...
jag log och tänkte, det är nog där jag fått mitt temperament,
av kära älskade lilla Mor.

Så nu vet ni varför det blev en bloggpaus.
Nu ska jag bara försöka tanka upp lite energi, och börja ladda för julen.
Klappar ligger här och vill ha papper omkring sig,
jag längtar efter familjen och våra småkillar.
Snön bara vräker ned och vi har världens underbaraste grannar,
som har skottat snö åt oss varje dag medans vi varit borta.
Goa grannar är guld värd.

Tjingelingen nu är jag tillbaka i verkligheten, tvättmaskinen snurrar och resväskan ska stoppas undan för denna gång...
och ikväll ska jag in å kolla vad ni bloggvännar har gjort medans jag varit borta.
Rantamorkramen så länge....

Ett livstecken från en tjuvkopplad Rantamor....

Så har jag då landat med bobilen i Finland och klivit in genom barndomens portar.
Inte helt lätt denna gång,
 nu när lilla Mor är så dålig...
(fotot är av Mor ifjol )

Allt detta vi haft tillsammans när vi suttit och pratat runt matbordet, skrattat och kommit ihåg för länge sen är borta...
Mor är bara så trött och ligger mest på soffan och vilar.
Så glad jag ändå är att vi har fått så många år tillsammans när vi skrattat,
och bara älskat att vara tillsammans.
Inget är som bekant för evigt, men någonstans tar ens liv ett besynnerligt slut när man tappar sina föräldrar.
Nu har jag ju Mor kvar...ännu, men någonstans har jag ändå tappat min barndomtid,
för det är ju bara ens föräldrar som kan berätta om den, hur det var och vem jag var.
Besynnerligt lessen och tom lägger jag mig i bobilen på kvällen,
och känner ett stort gnag i magen,
gnaget växer till under natten och blir till oroliga konstiga drömmar.

Det gamla, det innötta och det jag alltid har kommit hem till,
infinner sig inte riktigt denna gång.
Gnaget i magen och ett hjärta som gråter, och ändock är allt detta tidens gång.
Men att veta...och att förstå, är inte riktigt samma sak i min värld just nu.

Sitter utanför ett oskyddat modem mitt i centrum och skriver,
en lördagkväll och vi är på väg till finaste systern min.
Blir säkert en trevlig kväll, trots att det har regnat hela jävla dagen, å igår med.
Undrar om Rantafar har tagit flytvästarna med, kan ju behövas om allt fortsätter.

Tjingeling från en tjuvkopplad Rantamor....

"skulle tro att ett oskyddat modem är som,
att ha oskyddad sex....det kan komma surt efter..."