 |
| Dagen i dag är onsdag, och onsdagens tema är Dyrka. Tänkte lite runtom ordet dyrka, och kom på att det är ett rätt starkt ord, som förmedlar mycket negativa tankar, så mycket har ju gått snett i världen på grund av dyrkan av just starka fanatiska ledare. Kan ju enkelt säga att när jag var ung dyrkade jag nog dom hyllade "pop-idoler" som dök upp, musiken som flödade ur radion och landade på hitlistor. Men idag har dyrkan gått över till att gilla någon enstaka artist, mera än många, sången dom framför med hela sin själ, och artistens ödmjukhet i att just vara artist. |
 |
| Sen kom jag på att jag fotade en sorts dyrkan i fjol sommar som jag inte visat. Rantafar som har dyrkat sin fiskeskjorta i 20 år, men som ni ser har tidens användande och dyrkan satt sina tydliga spår. Jag har lappat och jag har lagat, men nu fanns inget mer tyg att sy eller lappa i, så Rantafar, |
 |
| bestämde där uppe vid Daimanjaureh att nu ska fiskeskjortan få bli kvar där uppe, i form utav aska. Så en kväll när vi satt vid brasan och grillade korv, så släppte han greppet om skjortan. |
 |
| Och tog ett allvarligt, andaktsfullt farväl av den fiskeskjorta som gett fiskelycka i så många år. Med tårarna rinnande utmed kinden gav han sin trofasta vän en välbehövlig vila. (och han bad allt en bön också...eller) Visst är väl detta också en sorts dyrkan av ett kärt inslag i en fiskehistoria, och ett bättre slut än där uppe på det vackra kalfjället, kunde det bara inte bli. |
 |
| Sen vandrade Rantafar iväg med en tomhet under jackan, mot nya äventyr, nya fiskehistorier och många nya njutningsfulla dagar på kalfjället. Man kan inte dyrka en fiskeskjorta, så att det inte går att skiljas ifrån den, men om också fiskelyckan försvann, det får vi allt se denna sommar som kommer. Kolla mera om dyrkan på Onsdagstema. Tjingelingen från en Rantamor som är rätt urhumör just nu, för lite utav sömn, och för mycke utav värk. Rantafar sitter i favoritfotöljen och följer OS, rätt lemmen efter gårdagens silver och brons. |
