Vår sista bobilsresa gick till Dalafjällen...

Ännu en resa bestämmer vi oss för innan vi avslutar vår bobilsturnè 2017,
något jag hade klurat på var ju Dalafjällen.
Tänkte att hösten som var så vacker i dess färger skulle ge oss en trevlig tripp i fjällen.
Vi började med att landa i Alby.
Tittiut säger Rantafar, välkommen till Ljungan.

Vi hittade en vacker plats där vi baxade in bobilen för en natt.

När vi gick kvällspromenaden hittade vi ett hus över älven och läste på att det var ett hus där dom förr fångade ålar....hur detta gick till vet jag inte riktigt men det kanske går att googla fram på något vis.

Där borta bland träden står bobilen och där är också vår sovplats.

Det märks i naturen att det börjar bli höst, också mörkret börjar göra sig påmind.
Och kylan börjar krypa in i bobilen så nu är det gasolvärmen som gäller och ullsockar.

På väg följande dag mot TännäsKröket så passerar vi  Vemdalen med sin enorma skidanläggning och hotell.
Vi stannar där och gör lunch i bobilen, många har stannat, och gör en fjälltur och säkert letar svamp.

Men vi fortsätter till Tännäskröket där sonen brukar ha sin husvagn på vintern,
men nu är det tomt där.
Några har redan börjat ställa sina vagnar där inför vintern.
Men vi åker vidare upp mot dalafjällen och det är så vackert.
Vi rekar lite inför nästa sommar och hittar många fina fiskevatten och ställplatser.

Vädret är inte riktigt med oss, det är mulet och tidvist regn,
så allt det vackra vi skulle se det gick bort i regndimman.

Men några vackra platser hittade vi där jag kunde ta med mig Nikon ut utan att riskera att få vattenskada.

Men vi märker att sommaren har tagit slut och att hösten allt mer gör sig gällande med kyla , blåst och regn.

Så vi bestämmer att stänga 2017 års bobilande och åka hemöver.
Det är bara att börja planera nästa års utflykter och bara det är ju en resa och rätt spännande.

När vi kommer hem börjar vi boa in oss ordentligt,
möblerar om och köper nya tvmöbler från Ikea.
Nu hade vi ju tänkt köpa en större tv också, men det sket sig när lilla bilen fick motorhaveri.

Men det är ju en helt annan historia....och sådant som händer en 16 år gammal bil.

Tjingelingen nu tänder vi lite ljus i höstmörkret och kurar skymningen.

Vi fortsätter och börjar känna oss så hemma...i hjärtat och varm i magen !!

Vi fortsätter vår resa i Sverige.
Vemdalsskalet det stora undret som just nu är alldeles tomt så tomt...
jag såg för mig dom där torra grästorvorna som rullar runt i vilda vestern...
och så var vi den/dom som kom ridande i den tomma staden med en fimp mellan tänderna och pistolen nedstoppad vid låret...
och den där ensamma låten....

Men vi lämnade den stora staden, vemdalsskalet, och hamnade på en liten plats
precis utanför Frösön intill Storsjön.
Vi kollade efter det där storsjöodjuret hela kvällen...men inte då,
finns det ens ???
Öppnade en flaska rött för att öka chanserna på det där odjuret, men inte då,

det blev bara jag och Rantafar , och då ändras plötsligt titel till,
odjuret och odjuret !!!
Vi äter en god middag, många har tyckt att vi tillverkar så god mat trots att vi bobilar,
men det är som på något sett det vi njuter av också,
att kunna tillaga en riktigt god middag trots lite spartanskt kök, men den fantastiska naturen omkring oss.

Sen drar vi vidare på Vildmarksvägen, det är vackert vackert, och plötsligt är vi hemma igen precis där vi ska vara.

Vi njuter och vi hummar om varandra.
Bilderna är taget genom bobilsrutan och är det våra ögon ser.

Vi landar precis innan Stekenjokkvägen börjar,
vi hittar en ställplats så vacker och lite kylslaget så det är ingen risk för några nakenfisar här inte.

Men i våra ögon, i våra hjärtan är det bara så vackert.
Vi blir alldeles varm i magen, alldeles stilla i våra hjärtan, vi känner oss hemma, det är här vi ska vara, det är här vi blir så kärleksfulla,
där vi känner stillhet och lugn där all stress försvinner och där vi bara blir ännu snällare emot varann,
nästan lite fjantiga....

Fjällbjörken den fina som fått kämpa så för att växa upp,
precis som många idag får göra i Sverige, men blir starka och sega.

Det är så vackert,
jag rusar runt med kameran och bara njuter.

Titta bara här har lilla videung precis slagit ut....

Och där i fjällvärlden passar lilla Kottebobil så bra in, han syns knappt.

Hittar en jordkällare på min promenad...och

en trött och översiggiven lappkåta som längtar efter kärlek !!!

Tillbaka efter min promenad står Kottebobil och väntar...och Rantafar kollar kartan och funderar på nästa dags tur genom Stekenjokksvägen som för bara en vecka sen öppnades för trafik efter vintern...

men det får ni se i nästa blogginlägg,
nu ska jag vila ryggen lite och kolla var Rantafar har tagit vägen...
sover han månne ???

Tjingelingen från Rantamor och Rantamor uppe i fjällvärlden....