En dyrkad fiskeskjorta.

Dagen i dag är onsdag, och onsdagens tema är Dyrka.
Tänkte lite runtom ordet dyrka, och kom på att det är ett rätt starkt ord, som
förmedlar mycket negativa tankar, så mycket har ju gått snett i världen på grund av dyrkan
av just starka fanatiska ledare.
Kan ju enkelt säga att när jag var ung dyrkade jag nog dom
hyllade "pop-idoler" som dök upp, musiken som flödade ur radion och
landade på hitlistor.
Men idag har dyrkan gått över till att gilla någon enstaka artist, mera än många,
sången dom framför med hela sin själ, och artistens ödmjukhet i att just vara artist.

Sen kom jag på att jag fotade en sorts dyrkan i fjol sommar som jag inte visat.
Rantafar som har dyrkat sin fiskeskjorta i 20 år, men som ni ser har tidens användande och dyrkan satt sina tydliga spår.
Jag har lappat och jag har lagat, men nu fanns inget mer tyg att sy eller lappa i,
så Rantafar,

bestämde där uppe vid Daimanjaureh att nu ska fiskeskjortan få bli kvar där uppe,
i form utav aska.
Så en kväll när vi satt vid brasan och grillade korv, så släppte han greppet om skjortan.

Och tog ett allvarligt, andaktsfullt farväl av den fiskeskjorta som gett fiskelycka
i så många år.
Med tårarna rinnande utmed kinden gav han sin trofasta vän en välbehövlig vila.
(och han bad allt en bön också...eller)
Visst är väl detta också en sorts dyrkan av ett kärt inslag i en fiskehistoria,
och ett bättre slut än där uppe på det vackra kalfjället, kunde det bara inte bli.

Sen vandrade Rantafar iväg med en tomhet under jackan,
mot nya äventyr, nya fiskehistorier och många nya njutningsfulla dagar på kalfjället.
Man kan inte dyrka en fiskeskjorta, så att det inte går att skiljas ifrån den,
men om också fiskelyckan försvann, det får vi allt se denna sommar som kommer.

Kolla mera om dyrkan på Onsdagstema.

Tjingelingen från en Rantamor som är rätt urhumör just nu,
för lite utav sömn, och för mycke utav värk.
Rantafar sitter i favoritfotöljen och följer OS, rätt lemmen efter gårdagens silver och brons.

Att vara ett med naturen...

Onsdagstema är Kringgärdad eller Omgärdad,
och min första tanke när jag hör det ordet, är att jag skulle hoppas att alla är omgärdad av en trygg familj, av kärlek och framtidshopp.
Men jag vet, att det är ju inte så, men jag skulle vilja och önska....
Min andra tanke var ju naturligtvis det som står mig så nära,
naturen,
och då väljer jag att lägga upp några alldeles underbara foton från en av våra
njutningsfulla dagar uppe i Dajmanjaureh.

Och kvällens föreställning när jag och Rantafar bara kunde sitta och se
denna vackra föreställning.

Här har jag verkligen inte behövt någon photoshop alls.

Naturen är så vacker och det är bara att njuta där vi sitter på första parkett,

och nånstans där långt borta på fjället hör och kan vi skymta renarna som går och betar,
annars är det tyst, så tyst som naturen bara är på kalfjället.
Vi njuter och tankar sinnet fullt med allt det vackra,
och någonstans hoppas vi att vi också i nästa år skall ha förmånen att,
vistas några dagar här, med fjällvandringar och fiske och ett par övernattningar i tältet,
så där alldeles ett med naturen. 

Och bakom oss var det ju solnedgången som spelade upp allt detta vackra på fjället,
hela skådespelet som vi fick uppleva,
omgärdad av naturen.
Underbara minnen att sitta å titta på och minnas nu när hösten har kommit,
och vi har en lång vinter framför oss.

Tjingelingen från Rantamor.

Onsdagstema.

Mitt smultronställe.

Idag ska vi visa ett smultronställe i trissen,
och alla som känner mig genom bloggen och bredvid bloggen också vet ju att,
mitt smultronställe är i fjällvärlden.
Att få vakna upp efter en natt på kalfjället, öppna tältdörren och bara se hela den underbara natur som vi omger oss med.
Tystnaden och allt det vackra blir som är så stort att tårar rinner utmed mina kinder
varje år som vi landar med helikoptern där.

I samma vackra fjällvärld finns också Borgafjäll,
men sin njutningfulla natur.
Här har jag fotat från Avasjön med mäktiga Borgahällan i bakgrunden,
ni ser väl elefanthuvudet mitt i berget ??

Om man hittar just smultron på mitt smultronställe vet jag inte,
men kantareller finns i massor uppe på fjället,
det får bli mina smultron.

Denna gång kan man vinna presentkort från Ving och även om jag trivs bäst i fjällen
så vill jag verkligen ta med mig Rantafar och åka kanske till....Barcelona.

Kolla flera smultronställen på Fototriss.

Dom sista dagarna på Daimanjaureh....

Dom två återstående dagarna bara hänger på ett litet strå,
vi bara njuter,
sluter ögonen och bara njuter.
Vi vandrar i den generösa natur vi kommit till,
vi fiskar, och naturligtvis får vi fisk.

Fisken lurar överallt i fjällsjöarna, det gäller bara att lura fast dom.
Och vacker är ju bara förnamnet på dessa öringar....

Rantafar rensar,
Rantafar sköljer fisken...

Och den ÄR vacker

och vi lägger alla goa öringar i folie,
tillsammans med smör och kryddor....

vi grillar fisken och bara njuter,
bara njuter av den goa öringen som vi fångat i fjällsjön....
MUMS....

Men dagarna går, och dom fem dagar vi har i Dajmanjaureh börjar att ta slut,
jag kommer att sakna och vakna till denna natur,
kommer att vilja åka tillbaka i nästa år.
Detta var min tredje gång på detta väldiga kalfjäll,
och varje gång jag har landat där, har mina tårar bara rasat utmed mina kinder.
Så berörd, så vackert, så bara underbart.
Mina tårar får bli mina underbara upplevelser.
Jag bara älskar denna fjällnaturupplevelse, för mig kan det inte bli större.
Alla mina sinnen är så upplevda efter dessa fem dagar.

Vi har en slutkväll när vi ser att vi inte har så mycket kvar att dricka,
men vi behöver inte det,
vi behöver inte att ha med en massa dricka,
vi njuter, vi har haft en så underbar fjällresa att vi bara sitter å njuter....

Nästa dag den allra sista så kommer helikoptern å hämtar oss...
är vi redo ???
Jo vi är rätt nöjd efter fem dagar i den allra finaste kalfjällen vi kan komma till.
Jag med min stelop.rygg, Rantafar med sitt klena hjärta...
vi ÄR stolta.

Flyger hem över vackra fjällnaturen...
och alla dessa sjöar som aldrig blev fiskade....

Visst är fjällnaturen vacker,
så otroligt med alla sina sjöar....

Och när vi närmar oss slutet på vår resa så ser vi att bobilen står å väntar på oss...
Men vilken resa vi har haft...
vi njuter och kan verkligen känna hur vi är utvalda att njuta, hur
vi är dom som ska berätta hur vackert det är i Sverige,
och hur vi....och alla andra kan njuta av naturen.
Tiden är nu,
imorron kan allt vara för sent.
Hur snabbt kan inte en sjukdom slå till , våga leva...nu.

"Att våga är att förlora fotfästet
för en stund,
att inte våga alls är att förlora sig själv....."

Tjingelingen från Rantamors FJÄLLRESA....

Dag tre i Daimanjaureh...

Vi fortsätter våra underbara dagar i vårt paradis,
kvällarna är lite kyliga men vi har ved med så vi gör upp en bra varje kväll.
Sitter där på det lite mörknande kalfjället,
äter en sen kvällsmiddag, dricker ett glas vin och bara njuter av stillheten,
innan vi kryper in i tältet och ned i våra sköna sovsäckar och somnar helt ovaggade av ännu en dag med mycket vandring i benen.

Två av nätterna regnade det, och lite åska gick ikring oss,
men tältet höll oss torra och åskan var, tackålov en bit ifrån, hade den varit alldeles nära hade nog Rantafar fått lite trångt i sin sovsäck kan jag lova....
Men varje morgon vi vaknar så möts vi av solen som hälsar oss gomorron,
och så en härlig frukost i den underbaraste natur.

Sedan packar vi vår matsäck för dagens äventyr, otåliga som förskolebarn på utflykt.
Den här dagen går vi långt och kommer upp på höjder så att vi kan se att
snön ligger kvar på dom höga fjällen mot Stikkenjokk.
Visst är det underbart vackert...

och vi sätter oss en stund och bara njuter,
och tar fram lite rökt renkött ur matsäcken.
Tänk att vi får uppleva allt detta, att vi gör verklighet av våra drömmar
så länge vi ännu orkar med att vandra, klarar av att ligga i tält,
just i detta ögonblick kan jag tycka att vi är så kloka.

Fisket går också bra, och vi äter mest foliefisk varje dag.
Och dom gyllenegula öringarna ÄR så vackra.
Några på min blogg undrade om fisken vi släpper tillbaka klarar sig,
och det gör den nog.
Skulle kroken trasa till det för öringen tar vi allt reda på den.

Och saknas det fisk att äta så ordnar Rantamor till någon god pastagryta....

Som jag skrev förut så är det tredje gången vi är uppe i Dajmanjaureh,
och också första gången som vi träffar på andra som är ute å tältvandrar,
och denna lilla finska lapphund + en till, hade två studerande ungdomar med sig.
När vi såg dom springa omkring på fjället, hundarna alltså, såg dom allt ut som två björnungar.
Och snälla och väluppfostrade var dom,
även om husse talade om att dom visst jagat några renar på flykten....

Dag tre slutade med ännu en brasa som vi satt å pratade ikring,
om allt vi upplevt sen vi träffades för 44 år sen...
Ännu en dag till ända för Rantamor och Rantafar.

Dag TVÅ i Dajmanjaureh, med njutning.

Dagen som kom, men som inte kommer någonsin tillbaka,
vi njöt av att vakna i ett otroligt storslaget landskap.
Vaknar i tältet sövda av våra nya sovsäckar som barnen köpt till oss,
vi har ju fyllt 60 och vem vill inte då ha en varm sovsäck???
Ni ser väl Rantafar som redan står å fiskar flugfiske, och Rantamor som smygfotograferar....

Och här ska det då verkligen stå Rantafar under fotot...
Rantamor fiskar i härlig sittande ställning...

Men därimellan smyger jag allt på med min Nikon för att fånga allt jag bara kan se....

Som en halvnaken Rantafar som svingar sitt flugfiskespö som det proffs han är....

men så blir han trött och bara tar en tuppalur för....

det ÄR jobbigt att drilla hem dom stora öringarna som finns i fjällsjöarna.
Många av mina läsare funderar vad vi gör av all fisk,
och då måste jag ju få förklara att vi bara tar så mycket fisk som vi äter dom första dagarna.
Vi släpper tillbaka fisken och hoppas att vi får dom en annan gång när vi är uppe i fjällen å fiskar.
Vi åt matfoliepaket varje dag dom allra första dagarna,
som att sitta på dom finaste fiskrestaurangerna och bara njuta.

Vädret var ju bara som om vi hade beställt det,
underbart och soligt....

Kvällen kom med lite svalka och underbara njutningar.
Vi gjorde en brasa och bara satt å njöt av naturen och av varandra...

Sen kom natten med sin solnedgång,
och alltid hann jag inte riktigt med, men visst var det vackert.

Och när vi klev ned i våra sovsäckar och bara boade in oss,
suckade och njöt av ännu en dag i Dajmanjaure,
dag två och en alldeles underbar dag....
en dag vi aldrig någonsin kommer att få tillbaka,
så jag är så glad att vi njöt, att vi såg naturen och att vi såg storheten av varann....
att bara vi två är en del av naturen och av livet som flyter förbi.
Tack för dagen som kom, och som vi levde.

Tjingelingen från en Rantamor som idag fångat öring...
och jagat hjotron,
och som imorron ska upp till Storvikens lappläger.
Har någon påstått att vi är galna???
Näe det förstod vi själva....
det finns gula kantareller uppe där....
sa någon!!!
Vi drar!!!!

En utslagen tuppalur på kalfjället.

På tal om utslaget , som onsdagstema vill se,
så presenterar jag Rantafar som efter att ha flugfiskat en dag uppe vid Dajmanjaure i
strålade solsken.
Vadarbyxan kändes säkert rätt så varm,
och Rantafar tog sig en tuppalur alldeles utslagen.
Men medge, visst ser det alldeles underbart rofyllt ut, niohundrameter över havet,
och han kunde nästa höra änglarna fisa....
Han somnade till i förvissning om att han hade tre dagars fiske till innan helikoptern kom å hämtade.
Ett lyckligt utslaget foto...
till onsdagtemat.

Dagen ETT på vår resa till Dajmanjaureh....

Så börjar vår resa mot Dajmanjaureh,
och vårt eget lilla paradis.
Vi lämnar Storjola....

och Sannaren där allmän väg upphör...
framför oss finns dom milslånga fjällvidderna mot Norge.
Vi lägger oss att sova efter att vi tokpackat allt vi vill ha med oss upp på kalfjället.
Lite svårt att sova och koppla av allt vi har framför oss....
men vi snarkar allt till det en stund.

För plötsligt vaknar vi med mycket pirr i magen,
och upptäcker att vi inte alls är ensamma om att invänta helikoptern.
Två vändor till Slipsiksjöarna innan vi som ska längst bort är på tapeten...
Och jösses va öl pojkarna ska ha med sig,
kan detta verkligen lyfta...
jo, dom unga killarna från Ö-vik, får allt dela på sig och flyga med dom erfarna Bollnäs gubsen....
och ölen ransoneras i två flygningar.....

Äntligen kommer helikoptern och hämtar oss....

och jag sätter mig längst fram för att ha bra fotograferings ögonblock,
med stränga order av Rantafar att INTE öppna något fönster och hänga utanför.
Min stövel som synes....

Lite strörenar synes på fjället men dom flesta har gått över till Norge för att äta upp sig,
får vi veta av helikopterföraren.

Men vi flyger över så otroligt vackert landskap,
det är Sverige när det är som bäst.
Inte kan väl någon säga att detta inte ÄR vackert ???
Nydeligt...

Och plötsligt...
alldeles för fort är vi framme där vi har tältat två gånger tidigare,
vid den lilla kullen vid Dajmanjaureh......

Allt medans Rantafar och Anders packar ur helikoptern så smyger jag under helikoptervingarna lite längre bort för att fotografera.....
och så plötsligt lämnar helikoptern oss ensamma i fjällvärlden...
och tårarna rinner utmed mina kinder, så stort är det trots att det är tredje gången....
jag grinar varje gång....

Vi får upp tältet och Rantamor pumpar upp madrasserna...
snart är vi klara med det praktiska....

och kan kika ut genom tältduken och bara njuta av att vara där vi verkligen vill vara.....
fjället det fina, vackra och ensamma.

Jag kilar upp på kullen och fotar Rantafar vid tältlägret,
vet att nu trivs han, nu njuter han...
och jag me.

Vi äter lite gott...
rökt kalkon och slänger ut lite av de snapsar som lilla familjens bjudit oss på inför resan.
Välkommet gott i den kulinariska natur vi befinner oss i....

Varje kväll har ett slut,
så även denna underbara dag när vi flög till Dajmanjaureh.
Vi sitter ute å njuter av naturen och solnedgången,
förstår att vi nog bara har det som bäst just nu,
vi vänder oss till varann och bara förstår, att vi nog fått mera kärlek av naturen än någon av oss förstått.
Det gäller bara att lyssna, förstå och njuta.
allt bara finns där framför oss obetalbart och upplevelsefullt,
våga att bara njuta utan rädsla,
vi finns ju bara här en kort stund....

Tjingelingen den första dagen av fem.....


Ikväll är vi kvar i Borgafjäll och regnet smattrar på bobilstaket....

Kramen.