Vi drar till vårt älskade Norge !!

Så äntligen är vi på väg på vår Norgeresa, känns spännande och stort eftersom vi redan vet att just detta otroligt vackra land kommer att visa oss alla sina storheter.
Efter strul i Kiruna där fläktremmen klövs i en rondell, och det sen visade sig att det var generatorn som pajat, så måste jag skryta på Meka killarna som så snällt hjälpe oss, trots att det var semestertider.
Vi blev stående några dagar, men vi fick en ny generator och fläktrem som allt gick på försäkring.

Här hittade vi en fin ställplats alldeles efter vi kört över Riksgränsen.

Det är så vackert med dessa små "Hytter" överallt byggt på bergsklackar.

Skulle ju inte ha något emot ett sommarhus precis där,
men ändå så föredrar jag vår rullande bobil som sommarhus,
vi får ju se och uppleva så himlans mycket.

Ooooops va kom den flygaren ifrån, bäst å gasa på så han inte hamnar på bobilstaket.

Här sover vi väldigt högt uppe på kalfjället och det är så bedårande vackert,
ljuset finns kvar hela natten.
Som vi njuter.

Naturen !!
Vill bara vandra och andas...

Men vi kör vidare på väg upp mot Alta.
Och det är som att köra i ett Sagoland, så otroligt vackert att vi dånar.

När vi kommer fram till Alta fjorden så prövar genast Rantafar sin fiskelycka.
Tre kast och tre fiskar genast, bådar gott det här.
Sen plockar han blåmusslor när det blir ebb och vi kokar en underbar musselsoppa.
Vi mår som kungligheter , eller ändå bättre vi har ju inga livvakter som står å stirrar på oss.

När man vaknar till denna vy på morgonen, behövs ingen morgonbön,
för vad skulle jag be om ??
Har ju en Rantafar jag älskar och så en otroligt underbar morgon,
och vi får njuta allt detta tillsammans.

Här fiskar Rantafar vid Porsangersfjorden,
som att vara på Rivieran , bara så vackert, och tur med vädret har vi också.

Medan Rantafar träget fiskar och njuter tar jag en tur upp på fjället och fotograferar lite.
Där långt ned syns vår Bobil, ingen dålig ställplats, helt underbart med ett rullande sommarhus.
Vi njuter så av vår Norgeresa,
och jag kan då säga att jag tycker att just Norge är ett av världens vackraste land,
därför åker vi dit om och om igen.
Och människorna som bor där är så vänliga och snälla,
så fulla av kärlek och välkomnande.
Vi hittar vänner vi inte visste om lite överallt....

Tjingelingen från Rantamor, kommer mera Norge senare,
vet jag är en liten slarvMaja på bloggen, men vi hinner knappt hem innan vi drar iväg igen.
"Livet är som en glass,
man måste hinna slicka i sig innan allt rinner bort...."
I dag sticker vi igen men vårt rullande sommarhus....bråttom bråttom innan
sommaren är slut !!
Vi hörs om ni vill !!

Liten uppdatering på vår resa mot Kalfjället....

Resan fortsätter från vackraste Borgafjäll, där vi oftast njutit så inihelvete att vi bara villtillbaka till.
Detta fotot tog jag på konsten dom lagt upp i Borgafjäll,
en konstrunda som heter Konstvägens sjuälvar !!
Hade Rantamor lagt upp det hade det hetat "konstens vägar sjuhelvete"

Man kan säkert googla om dessa konstställen....

Men vi skiter i alla konstställen och drar vidare mot dom stora fjällen,
vi är ju som på gång mot kalfjället....

Men dagens timmar räcker inte riktigt till ,
så vi övernattar vid Kultsjön...

Vackert så vackert och visst ser ni Lapporten där långt borta,
jag med...men är det verkligen den äkta ???

Fiskar som vakar...hjälp nu är det bara att fiska...

om inte om hade funnits...
hur kan det vara fiskeförbud i en så otroligt stor sjö ???

Näe vi packar och drar vidare mot kalfjället !!

Och där är det vackert  så att livmodern knyter sig...vänder sig på avigan...

Fortsättning följer.
Tjingrlingrn från Rantamor och Rantafar.

En dyrkad fiskeskjorta.

Dagen i dag är onsdag, och onsdagens tema är Dyrka.
Tänkte lite runtom ordet dyrka, och kom på att det är ett rätt starkt ord, som
förmedlar mycket negativa tankar, så mycket har ju gått snett i världen på grund av dyrkan
av just starka fanatiska ledare.
Kan ju enkelt säga att när jag var ung dyrkade jag nog dom
hyllade "pop-idoler" som dök upp, musiken som flödade ur radion och
landade på hitlistor.
Men idag har dyrkan gått över till att gilla någon enstaka artist, mera än många,
sången dom framför med hela sin själ, och artistens ödmjukhet i att just vara artist.

Sen kom jag på att jag fotade en sorts dyrkan i fjol sommar som jag inte visat.
Rantafar som har dyrkat sin fiskeskjorta i 20 år, men som ni ser har tidens användande och dyrkan satt sina tydliga spår.
Jag har lappat och jag har lagat, men nu fanns inget mer tyg att sy eller lappa i,
så Rantafar,

bestämde där uppe vid Daimanjaureh att nu ska fiskeskjortan få bli kvar där uppe,
i form utav aska.
Så en kväll när vi satt vid brasan och grillade korv, så släppte han greppet om skjortan.

Och tog ett allvarligt, andaktsfullt farväl av den fiskeskjorta som gett fiskelycka
i så många år.
Med tårarna rinnande utmed kinden gav han sin trofasta vän en välbehövlig vila.
(och han bad allt en bön också...eller)
Visst är väl detta också en sorts dyrkan av ett kärt inslag i en fiskehistoria,
och ett bättre slut än där uppe på det vackra kalfjället, kunde det bara inte bli.

Sen vandrade Rantafar iväg med en tomhet under jackan,
mot nya äventyr, nya fiskehistorier och många nya njutningsfulla dagar på kalfjället.
Man kan inte dyrka en fiskeskjorta, så att det inte går att skiljas ifrån den,
men om också fiskelyckan försvann, det får vi allt se denna sommar som kommer.

Kolla mera om dyrkan på Onsdagstema.

Tjingelingen från en Rantamor som är rätt urhumör just nu,
för lite utav sömn, och för mycke utav värk.
Rantafar sitter i favoritfotöljen och följer OS, rätt lemmen efter gårdagens silver och brons.

Dom sista dagarna på Daimanjaureh....

Dom två återstående dagarna bara hänger på ett litet strå,
vi bara njuter,
sluter ögonen och bara njuter.
Vi vandrar i den generösa natur vi kommit till,
vi fiskar, och naturligtvis får vi fisk.

Fisken lurar överallt i fjällsjöarna, det gäller bara att lura fast dom.
Och vacker är ju bara förnamnet på dessa öringar....

Rantafar rensar,
Rantafar sköljer fisken...

Och den ÄR vacker

och vi lägger alla goa öringar i folie,
tillsammans med smör och kryddor....

vi grillar fisken och bara njuter,
bara njuter av den goa öringen som vi fångat i fjällsjön....
MUMS....

Men dagarna går, och dom fem dagar vi har i Dajmanjaureh börjar att ta slut,
jag kommer att sakna och vakna till denna natur,
kommer att vilja åka tillbaka i nästa år.
Detta var min tredje gång på detta väldiga kalfjäll,
och varje gång jag har landat där, har mina tårar bara rasat utmed mina kinder.
Så berörd, så vackert, så bara underbart.
Mina tårar får bli mina underbara upplevelser.
Jag bara älskar denna fjällnaturupplevelse, för mig kan det inte bli större.
Alla mina sinnen är så upplevda efter dessa fem dagar.

Vi har en slutkväll när vi ser att vi inte har så mycket kvar att dricka,
men vi behöver inte det,
vi behöver inte att ha med en massa dricka,
vi njuter, vi har haft en så underbar fjällresa att vi bara sitter å njuter....

Nästa dag den allra sista så kommer helikoptern å hämtar oss...
är vi redo ???
Jo vi är rätt nöjd efter fem dagar i den allra finaste kalfjällen vi kan komma till.
Jag med min stelop.rygg, Rantafar med sitt klena hjärta...
vi ÄR stolta.

Flyger hem över vackra fjällnaturen...
och alla dessa sjöar som aldrig blev fiskade....

Visst är fjällnaturen vacker,
så otroligt med alla sina sjöar....

Och när vi närmar oss slutet på vår resa så ser vi att bobilen står å väntar på oss...
Men vilken resa vi har haft...
vi njuter och kan verkligen känna hur vi är utvalda att njuta, hur
vi är dom som ska berätta hur vackert det är i Sverige,
och hur vi....och alla andra kan njuta av naturen.
Tiden är nu,
imorron kan allt vara för sent.
Hur snabbt kan inte en sjukdom slå till , våga leva...nu.

"Att våga är att förlora fotfästet
för en stund,
att inte våga alls är att förlora sig själv....."

Tjingelingen från Rantamors FJÄLLRESA....

Dag tre i Daimanjaureh...

Vi fortsätter våra underbara dagar i vårt paradis,
kvällarna är lite kyliga men vi har ved med så vi gör upp en bra varje kväll.
Sitter där på det lite mörknande kalfjället,
äter en sen kvällsmiddag, dricker ett glas vin och bara njuter av stillheten,
innan vi kryper in i tältet och ned i våra sköna sovsäckar och somnar helt ovaggade av ännu en dag med mycket vandring i benen.

Två av nätterna regnade det, och lite åska gick ikring oss,
men tältet höll oss torra och åskan var, tackålov en bit ifrån, hade den varit alldeles nära hade nog Rantafar fått lite trångt i sin sovsäck kan jag lova....
Men varje morgon vi vaknar så möts vi av solen som hälsar oss gomorron,
och så en härlig frukost i den underbaraste natur.

Sedan packar vi vår matsäck för dagens äventyr, otåliga som förskolebarn på utflykt.
Den här dagen går vi långt och kommer upp på höjder så att vi kan se att
snön ligger kvar på dom höga fjällen mot Stikkenjokk.
Visst är det underbart vackert...

och vi sätter oss en stund och bara njuter,
och tar fram lite rökt renkött ur matsäcken.
Tänk att vi får uppleva allt detta, att vi gör verklighet av våra drömmar
så länge vi ännu orkar med att vandra, klarar av att ligga i tält,
just i detta ögonblick kan jag tycka att vi är så kloka.

Fisket går också bra, och vi äter mest foliefisk varje dag.
Och dom gyllenegula öringarna ÄR så vackra.
Några på min blogg undrade om fisken vi släpper tillbaka klarar sig,
och det gör den nog.
Skulle kroken trasa till det för öringen tar vi allt reda på den.

Och saknas det fisk att äta så ordnar Rantamor till någon god pastagryta....

Som jag skrev förut så är det tredje gången vi är uppe i Dajmanjaureh,
och också första gången som vi träffar på andra som är ute å tältvandrar,
och denna lilla finska lapphund + en till, hade två studerande ungdomar med sig.
När vi såg dom springa omkring på fjället, hundarna alltså, såg dom allt ut som två björnungar.
Och snälla och väluppfostrade var dom,
även om husse talade om att dom visst jagat några renar på flykten....

Dag tre slutade med ännu en brasa som vi satt å pratade ikring,
om allt vi upplevt sen vi träffades för 44 år sen...
Ännu en dag till ända för Rantamor och Rantafar.

Dagen ETT på vår resa till Dajmanjaureh....

Så börjar vår resa mot Dajmanjaureh,
och vårt eget lilla paradis.
Vi lämnar Storjola....

och Sannaren där allmän väg upphör...
framför oss finns dom milslånga fjällvidderna mot Norge.
Vi lägger oss att sova efter att vi tokpackat allt vi vill ha med oss upp på kalfjället.
Lite svårt att sova och koppla av allt vi har framför oss....
men vi snarkar allt till det en stund.

För plötsligt vaknar vi med mycket pirr i magen,
och upptäcker att vi inte alls är ensamma om att invänta helikoptern.
Två vändor till Slipsiksjöarna innan vi som ska längst bort är på tapeten...
Och jösses va öl pojkarna ska ha med sig,
kan detta verkligen lyfta...
jo, dom unga killarna från Ö-vik, får allt dela på sig och flyga med dom erfarna Bollnäs gubsen....
och ölen ransoneras i två flygningar.....

Äntligen kommer helikoptern och hämtar oss....

och jag sätter mig längst fram för att ha bra fotograferings ögonblock,
med stränga order av Rantafar att INTE öppna något fönster och hänga utanför.
Min stövel som synes....

Lite strörenar synes på fjället men dom flesta har gått över till Norge för att äta upp sig,
får vi veta av helikopterföraren.

Men vi flyger över så otroligt vackert landskap,
det är Sverige när det är som bäst.
Inte kan väl någon säga att detta inte ÄR vackert ???
Nydeligt...

Och plötsligt...
alldeles för fort är vi framme där vi har tältat två gånger tidigare,
vid den lilla kullen vid Dajmanjaureh......

Allt medans Rantafar och Anders packar ur helikoptern så smyger jag under helikoptervingarna lite längre bort för att fotografera.....
och så plötsligt lämnar helikoptern oss ensamma i fjällvärlden...
och tårarna rinner utmed mina kinder, så stort är det trots att det är tredje gången....
jag grinar varje gång....

Vi får upp tältet och Rantamor pumpar upp madrasserna...
snart är vi klara med det praktiska....

och kan kika ut genom tältduken och bara njuta av att vara där vi verkligen vill vara.....
fjället det fina, vackra och ensamma.

Jag kilar upp på kullen och fotar Rantafar vid tältlägret,
vet att nu trivs han, nu njuter han...
och jag me.

Vi äter lite gott...
rökt kalkon och slänger ut lite av de snapsar som lilla familjens bjudit oss på inför resan.
Välkommet gott i den kulinariska natur vi befinner oss i....

Varje kväll har ett slut,
så även denna underbara dag när vi flög till Dajmanjaureh.
Vi sitter ute å njuter av naturen och solnedgången,
förstår att vi nog bara har det som bäst just nu,
vi vänder oss till varann och bara förstår, att vi nog fått mera kärlek av naturen än någon av oss förstått.
Det gäller bara att lyssna, förstå och njuta.
allt bara finns där framför oss obetalbart och upplevelsefullt,
våga att bara njuta utan rädsla,
vi finns ju bara här en kort stund....

Tjingelingen den första dagen av fem.....


Ikväll är vi kvar i Borgafjäll och regnet smattrar på bobilstaket....

Kramen.