 |
| Efter tre dagars instängdhet med hosta och harkel, så längtade Rantamor ut till skogen. Packade ned Nikon och MacTamron, kaffe och macka, och det viktigaste, finaste Rantafar. Sen drar vi bara mot dom stora skogarna med dom pyttesmå innevånarna. För nu ska mitt mackro objektiv få fånga det allra minsta i skogen, som man egentligen inte ens ser. |
 |
| Det är mossa och lav som jag inte kan namn på, men visst ser det lite läckert ut, som Rantafar sa... det ser ut som om jag fotat koraller under vattnet. |
 |
| Bara det att fiskarna saknas. |
 |
| Men mystiken finns där, och allt blir som konst i mina ögon. Jag ligger där i skogen på magen, på sidan, och lite uppåned. Jag blir blöt och en aning skitig, men vad gör det om hundra år nu när jag är inne i lilleputtarnas land. Oj vad jag älskar skogen, och jag lovar jag har inte hostat en enda gång....eller har jag ??? Rantafar...har jag hostat och harklat...Raaantaafaaar, hallå var är du ??? |
 |
| Jahaja medan jag har legat i skogen med Mac Tamron, så har Rantafar jagat kantareller, |
 |
| och trattisar. Och jag vet det GÅR bara inte... att INTE plocka dessa godingar. |
 |
| Men nu återstår det bara en enda sak innan vi vänder hemöver, och det är kaffe och mackan... åååå va det är gott att sitta där i skogen och njuta livet. Tack för ännu en underbar dag i livets följetong. Följetong ja... nu måste jag skynda mig hem å se om jag får litteraturpriset ??? Tjingelingen från en skogstokig Rantamor... men nu känns det allt roligare att hosta, förresten jag hittade en säkert 10 år gammal liten Ouzo flaska, som jag skulle ta en hutt ur mitt i natten, när jag inte kunde sova pga. min hosta. Tänkte att den smakade närmaste hostmedicin jag kunde komma. Men hur jag än försökte så fick jag inte upp korken, och mitt i natten, jag kunde ju inte väcka Rantafar och säga att jag inte får upp korken på flaskan, det låter ju inte riktigt bra. Men nu ikväll har jag fått hjälp med Ouzon så nu kan jag natthutta lite. =) =) |
