Från matporr till begravning...en typisk Rantamorsblogginlägg...

Inte en endaste blåsippa har visat sig för mig ännu i år,
kalla nätter , kylan och snöfall har helt dominerat  här hos mig.
Vet att dom små liven finns där under all vissnande blad och bara väntar att få förgylla min vardag med sina blåa vackra blommor....

I fredags blev det en sallad igen...en skink/ost sallad med parmesan och en god sås till.
Heja fredagarna med sin sallad !!!

I gårkväll blev det lite annat.
Rantafar grillade en renstek, jag monterade ihop en gratäng och rödvinssås...

Efterrätten blev en vitchokladpanacotta med krusbär/hallon och lite chrunch på toppen.

Hamnade i mitt bildträsk och hittade detta foto som jag tog på min systerson som gifte sig för några år sen....
när jag kollade fotot var det ju inte brudparet jag såg utan  min systers barnbarn som glänste i bakgrunden....
Så kan det bli.

Eftersom Rantafar och jag har nyss varit på begravning, så har vi många tankar runtomkring.
Alla är vi ju olika.
Och jag vill absolut inte dissa någon i sin tro eller tradition...märk detta,
men...
när vi ska begravas behövs inte så många ord ur den där bästsäljaren som prästen läser ur,
vi nöjer oss med några tankar om livet vi levt,
kärleken och några favoritsånger...
dock inget ur psalmboken.
Vi vill ha det som vi levt, fullt ut och rätt roligt, trevligt och fyllt av kärlek.

Tjingelingen nu blev det lite konstigt slut på min blogg,
än tänker vi inte lägg igen ögan,
nu blir det ju snart sommar och nya äventyr för Rantamor och Rantafar.

Rantafar lider av en svår febersjukdom....

Lite uppehåll på bloggen igen för Rantamor, och då skyller jag plötsligt på vår lilla finaste farfar som bestämde sig för att nu hade han levt klart.
Och det är klart att han hade all sin rätt att somna in i sitt 93:dje levnadsår.
En kille som redan som 17:åring hamnade i kriget , 1,50 lång och 60 kg skulle kriga mot ryssarna och försvara fosterlandet.
Allt detta bar han nog med sig och inom sig, till att han nu somnade in.
En kärnfrisk "gubbe" som till slut hamnade på sjukhus där dom med möda fann hans journal som innehöll ett papper....
på hur lång och tung han var vid födseln !!
Tänk att få leva så länge och sen bara dö av ålderdomen, det finaste livet.

Så nu har vi sagt farväl och hejdå till en kär pappa till Rantafar,
den bästa svärfar jag haft..(har ju bara haft en??)
och barnens fina lilla farfar, han fick en fin och värdig begravning.

Nu är vi hemma igen.
Bilden är från fredagen innan vi åkte till Finland,
vi hade väckt Kottebobil ur sin vintersömn, tog med salladen ut i bobilen och

drack lite bubbel och skålade in säsongens bobilsnjutande.
Men redan innan vi åkte till Finland blev Rantafar sjuk...
fick hög feber.
Han led av en svår febersjukdom som ingen alvedon i världen biter på.
När vi kom hem från begravningen så blossade febern upp igen,
inget hade blivit bättre och läkarna stod handfallna ???
Det finns ingen medicin mot denna feber...bobilsfeber...husbilsfeber !!
Ni som haft en karl med sådan feber vet nog vad jag menar....

Och i detta stadium är vi nu, kollar bobilar hit och dit, febern stiger och sjunker
och vi får väl se vars allt slutar.

Tjingelingen från Rantamor och en febersjuk Rantafar.....