En pissnödig Rantamor gifte sig för 45 år sen....

I går kom finaste Rantafar hem från ett bankbesök för föreningen,
och såg lurig ut och räckte fram en bukett med rosor.
Sammetsrosor för kärleken, rosor för kärleken och Rantafar för kärleken....
Suck vad detta blir bara kärlek...och lite mera kärlek.
Ni vet ju imorron är det ju just 45år av kärlek,
va konstigt egentligen, att en pissnödig Rantamor vid ett altare lovade evig kärlek till Rantafar, och hade inte en aning om vad hon lovade !!!
Inte fan visste jag vad ett långt liv var då, när jag var 17 år ung, nästan gift, nästan mamma, och nästan familj, familj jag kunde bara smaka på ordet familj och huvudet blev totalt urblåst.
Herregud en liten tjej, gravid och tokkär i en Jakobstadsbo, trevlig och rätt gullig.
Fattar ni hur livet ser ut i en liten tjejs huvud från landet,
gravid, måste absolut gifta sig,
kär som aldrig förr...inte mycket att jämföra med,
en tjej som aldrig ens haft en fylla, aldrig ens haft ett kärleksförhållande att jämföra med...
Men nu var det allvar, prästen frågade den pissnödiga lantortstjejen om hon ville älska...
klart hon ville...jaaaa (innan jag pissar på mig)

Och idag näe vänta nu, imorron är det 45 år sen.
Älskar fortfarande denna Jakobstadsbo, denna Rantafar,
som nu också är min alldeles bästa vän.

Vi kommer nog inte alltid överrens....
men vi tänker idag väldigt skrämmande lika..

Och våra intressen är ju så lika, vi njuter av samma saker.

Vi frotterar oss i fjällens otroliga natur,
där kan vi verkligen försvinna in i varandra och komma ut som en å samma människa.

Vi har verkligen knutit ihop våra liv, och håller kärleken vid liv utav våra gemensamma naturupplevelser.

Kan inte låta bli att lägga upp detta foto som jag smytog i bobilen i sommar, av ett par som jag verkligen vet att detta måste bara vara tomtefar och mor....

Kvällen avslutas med mina otroligt vackra rosor,
och nu ska ni inte tro att att Rantafar ligger här å slickar mina fötter,
nej han är uppe på övrebotten och ser hockey.
Kärleken rår inte på hockey, kärleken står tillbaka för just hockeyn...
kärleken är god men inte hockeyfri....
kärleken är inte avundsjuk, kärleken fodrar inte ett liv,
kärleken är bara underbar....
45 år är en jävla massa år, men vi trivs med varandra och kommer nog att knata på år till,
och numera är jag ju nypissad....och hockeystark !!

Tjingelingen från Rantamor....

Underbat vackert, men kylslagen morron på havet....

Efter en hel del kli i huvudet, och tvekan, ja vi har inte fått hårlöss, men vi hade planer på att åka ut på havet, och termometer visar nästan minus 10.
Ska vi eller ska vi inte, men suget av att få knäppa några kort i tidig morron dimma

avgjorde att vi klädde oss varma, och puttrade ut genom Levarån,
som hade blivit täckt av frost och lite is efter stranden.

Det knastrar efter stranden när det tunna islagret brister,
och det är så vackert, så vackert trots kylan och vattnet håller på att bli "tjockt"...

När vi kommer ut på havet så simmar sjöfåglar omkring i dimman,
men när dom hör att vi kommer lyfter dom alla och landar längre ut på havet.

Också svanarna springer ljudfullt iväg och flaxar mäktigt med sina stora vingar,
men till slut lyfter också dom och lämnar oss ensamma med havet.

Vi njuter av att dra in den friska höstluften i lungorna, och doften av havet,
vi njuter av att bara kunna njuta av allt detta, att vara just här... och just nu.
Att njuta av nu.

Dimman förvandlar havet till något trolskt och mystiskt, och dom små öarna
ser ut att sväva på vattnet.

Älvorna dansar på vattnet, man kan se dom om man har positiva tankar,
snart nog kan också jag och Rantafar dansa på vattnet,
men då kallas det visst is.

Snart nog kliver solen upp och jagar iväg alla älvor och dimmor,

och jag kan äntligen släppa kameran och allt det vackra jag ser,
och grabba tag i våra fiskenät för att se om vi har någon fiskelycka denna morgon.
Egentligen är det inte så viktigt när man har fått en sådan vacker upplevelse,

men vi tackar ju inte nej till dubbelpanerad färsk sik till lunch när vi kommer hem,
och sikrommen blev 100% idag och ligger i frysen och väntar på vinterns fiskmiddagar.

Känns varje kväll när vi har lagt nät, som att vi gått igenom ett hårt träningspass,
så imorron blir det inget havsfiske,
men kanske lite jakt på trattkantareller i någon skog !!

Tjingelingen från Rantamor i ett kylslaget Västerbotten (västertoppen)...

Rantamor gör en vurpa, men havsturen blev nydelig...

När vi vaknar denna torsdagmorron så är det solsken, och det blåser inte.
Raaantafaaar , ropar jag vi packar frukostväskan och drar ut på havet.
Tjopp, tjopp och så sitter vi i Sally-båten och på väg i Levarån ut mot havet.

Det är så vackert, och den gula vackra kabbelekan riktigt lyser utefter ån.
Vi njuter.

Vi kommer ut till havet...
men va nu då en svan som hysteriskt springer på vattnet och skriker...
Rantamor kommer...hon kanske är ilsk och på dåligt humör....spring alla !!!

Men...va gör du ???

Vänta jag dyker jag med, hörde att Rantamor är på gång ut på havet,
vi gömmer oss !!!

Jaja jag säger då det, vilket sjå dom långhalsade svanarna har,
som att jag skulle vara ilsk och besvärlig,
Rantamor som bara sitter i båten och njuter och knäpper av lite bilder till bloggen.
Sen lägger vi nät, och redan första nätet visar sig innehålla fisk.
Både havsöring och sik...tjohoo.

Vi tar ett strandhugg, ett välbehövligt sådant, vi är både hungriga och lite armtrötta.
Jag hittar ett gammalt ankare som jag ju bara måste fotografera.
Med kameran framför näsan backar jag lite baklänges,
och vips ligger hela Rantamor raklång på stranden, och kameran flyger iväg.
Rantafar ser inte händelsen, men märker efter ett tag att Rantamor lagt sig ned,
bland stenar och bråte.
Ajajaj...nu blir det blåmärken av alla d slag, men inget är brutet.
Och kameran klarade sig tackålov.

Så det är ju bara att kliva upp och inta gofikat.
Vi njuter igen...och Rantamor gnäller lite om ont lite varstans.

När vi fiskat klart och åker hemöver så ser vi att nu har "våra sommarkor"
fått komma ut på grönbete vid havet.

Och har ni sett kanadagossarna har fått en unge redan,
så himla söt den är...men rätt bra att bara få en unge, eftersom gossarna finns i masssor,
och skitar ned ordentligt.

Tre vackra öringar fick vi och tio sikar.
Imorron blir det till att röka sik.
Ikväll åt vi en stekt öring med skirat dillsmör och ägg......åååå va vi njöt.

Idag har jag å Rantafar piskat alla dynor i Kottebobil, och jag har tvättat dom lätt,
och så har dom fått gona på ute i solen.
Imorron ska jag börja bära in lite husgeråd i mitt lilla underbara kök.

Oj det blev många bilder ikväll, hoppas ni inte lessnade ??
Tjingelingen från Rantamor

Neeej nu jävlar får det vara slut !!!

Hur är vi egentligen funtade Rantafar och jag ???
Masar oss ur en varm skön säng till frukosten, och lite slapptittande på Nyhetsmorron,
 och ser att det hänt nästan samma som igår, mycket elände och inga trevligheter alls.
Vi disskuterar (trodde fan det stavades med två s...) nåja diskuterade lite från å till med det där med Sally, havet och fiskandet och säsongsavslutningen...
och vips så är vi ute i båten och puttrar iväg i Levarån,

mot havet.
Kan man vara fiskeholister ??
Vi är nog det!
Den varma sängen byts ut mot ett kallt och tvärdimmigt fiskeholistäventyr...igen !!

Natten har varit -4 och det har bildats lite frost och lite, lite is som bryts när vågorna når strankanterna.
Kolla, kolla två båtar till är ute ännu, Sally du ÄR inte ensam i vattnet.

Men visst är det lite vackert om än dimmigt och kyligt.

Vi kommer ut till havet, och idag syns då inga vindmöllor på Gabriellsberget (jaha ja då ska det väl bara vara ett l i Gabriel...) Gabrielsberget ska det säkert stå, så viktigt dådå.
Dimman ligger rätt tjock.

Och det är inte mycket vi ser, men vi känner ju till vårat fiskevatten...

Så vi puttrar iväg trots att dimman tjocknar mer å mer, och när vi skulle hem så var det som att vi mest körde på känn för vi såg då inte mycket i tjockan.

Skrämmer några rara svanar i dimman, ett kärt par som inte lämnat varann på hela sommaren,
och säkert, precis som Rantafar och jag, kommer dom att fortsätta leva tillsammans många år ännu.
Men....
dom hade med sig en unge, lika stor som en vuxen svan men alldeles grå...och
som inte ännu kan flyga.
Tjopp, tjopp, skulle Rantamor säga börja flyg nu för me oss kan du inte hänga hela livet.
Eller också får han söka till "ensam svan söker fru.." , eller
Hotel Paradise där han kan paddla omkring i poolen och dricka paraplydrinkar,
men ska då akta sig för att vaxa röven, med tanke på alla fina fjädrar och hur det gick för hönan Agda!!!

Näe nu råddar jag till allt ordentligt så nu ska jag göra ett avslut,
skrev jag att vi fick bra med fisk idag igen och att vi nu fyllt frysen och har tömt båten på alla nät,
och allt som hör fisket till, för nu ÄR det slutfiskat för i år och nu ska Sally upp.

Tjingelingen och säsongsavslutning för Rantamor och Rantafar !!!

En njutning av kärlek och en fredag i oktober....

När Rantamor vaknar är hon oftast pissanödig,
men när detta är avklarat så runkar.....nej rynkar hon pannan och funderar,
vad ska hon hitta på med Rantafar idag ???
Fredag och -10 ute då brukar det bli otroligt vackert på havet,
så oppåhoppa frukost och en nypackad matsäck,
och så hopp i understället och flytoverallen och ut i Sallybåten.
Det är otroligt lågt vatten, undrar vem som dragit ur proppen ???

Frosten har bitit sig fast i strandkanten....
burr så kallt men det kommer att bli värre, vi vet och oroas inte inför vintern alls.
Vill man bo i ett land där det finns årstider... så är det bara att gilla läget.

När vi puttrar ut från ån å in i havet så skrämmer vi många fåglar,
och dom stora svanarna har minsann lärt sina tonåringar att flyga.

Och ute på havet är det tusentals sjöfåglar som samlats för att  göra en
charter resa söderut.
Men vem är reseledare ??

Det är precis så vackert på havet som vi befarar,
och vi bara njuter.
Också denna dag säger vi inte så mycket till varann,
vi bara ser varann och vi ser naturen, vi finns där båda två,
finns för varann och för det vi upplever,
båda ser vi det som finns omkring oss.

Havet är som en tavla som vi bara vill måla upp i minnet,
skulle vi inte kunna åka ut nästa höst med Sally,
så skulle vi behålla detta i vårt minne, det vackra det kylslagna, och det innerliga.

Vi njuter av att strandhugga och äta dom goda äggmackorna med kaffe.
Ser ni hur isen har lagt sig i vikarna och vi fick leka lite isbrytare.

Isen har krakelerat efter Sally men visst är det underbart,
vi bara njuter....

Ingen kan ta ifrån oss vår njutning,
vi sitter länge och bara är tysta och lyssnar till havet, till fåglarnas flyttkonsert,
och till stillheten som omger oss.
Vi är lyckligt omgärdad av kärlek från naturen,
lyckligt omgärdad av varandra,
hur skulle vi kunna leva utan varann, vi som har flätat in våra armar och ben
med varann som en stor enhet av kärlek till varann och till naturen.

Tjingelingen alla goa bloggare och bloggläsare,
ni är bara guld värda.
Så glad att ni vill läsa min blogg.
Fredag och bloggdag, men inte tacco-dag...
vi åt kycklinggryta hot...
Nu sitter vi i soffan och fiser och väntar på kvällen.
Tjingelingen från Rantamor.
Vi fick två stora öringar och två stora sikar....nöjda...japp.

Rantamor Säljäveln 23-0.....

I går hade jag hela min uppmärksamhet på, att vi skulle få finfrämmande av
våra två Stormfjäll`s barnbarn och deras pappa.
Vi planerade och fjollade på, som bara mor/far föräldrar kan göra.
Sen får vi ett telefonsamtal, John Vilde har feber.
Jaha, då fes ju allt av för oss.
Så i morse när jag vaknade vid 06:00 så klev jag upp och såg att frosten hade nypit till lite men att det inte blåste ett endaste dugg.
Havsfiske tänkte jag !!!
Rantafar då ???
Nej han sov å snarkade så att det hördes ända ned på nedre botten.
Jag donade och fixade frukost,
väntade att snarkningarna skulle avta där uppe.
Näe, det skulle nog ha behövts en äktenskaplig våldtäkt för att väcka den mannen.
Och jag aktar mig för sådant, tänk om jag finge fotboja ???
Men plötsligt knakar det i trappen och Rantafar ramlar ned,
lite sömndrucken allt, men han fattar att han ska ut på havet, för han kutar runt med sin kaffekopp å grymtar fram lite kommandon.
Och plötsligt är han försvunnen ???
Och jag knatar efter för jag vet ju var han är, och vi puttrar ut i Levarån den vackra
och ut mot...

havet, där älvorna dansar in i vikarna, det ÄR så vackert,
och igen är vi bara tysta... utan att vara medveten om det, men vi njuter nog av samma syner.
Och efter att ha träffat grannen, vars fru har brottats med sin cancer hela sommaren,
så är vi ödmjuk, så ödmjuk, men vet också att vi ska njuta NU,
för sen kan vara för sent !!!

När vi strandhugger och äter våra goda äggsmörgåsar då knäpper Rantamor detta foto,
är det skryt att säga att jag älskar bilden ??
Havet, lugnet och det oändligt vackra.

Svanfamiljen med sina tre gråa ungar finns omkring oss, dom tillhör oss på något vis...

Vi njuter av dagen, men kan någonstans se att det är lite lugnet innan stormen...

och som att vi förstod så rullar "tjockan " över oss,
bara att dra in våra nät....

och vinka "bye bye" till sälen som guppar ute på ett bra avstånd,
vad har nu hänt med säljäveln,  har han blivit omvänd ??? eller är han bara mätt....rap !!!!

Vi fick en bra fångst...
23-0 till säljäveln !!!

Och eftersom hälften av sikarna var romstinna "sikfruntimmer" så blev det en hel del rom att tvätta för Rantamor.
Nu ligger allt i småpåsar i frysen...
pluss en massa sikfilèr.
Kanon !!!

När vi hade jobbat klart med all fisk,
så var vi på en turnè i Nordmaling....
grön apoteket, grön ica och röd ica....
Och jag passade på att köpa ett rosabandetrosett som jag gör varje år,
kanske inget att yves över,
men det lilla kan bidraga till det nästa lilla.... och bli större.
Vi måste besegra cancern hur den än uppträder,
den har ingen rätt till våra kroppar !!!

Tjingelingen från Rantamor, rätt mör i kroppen,
men det är bra att ha ont i kroppen när man har ansträngt sig,
då är det som att bara bita ihop !!!
Ha bra alla bloggvänner och bloggläsare !!!