En vacker höstvecka i fjällen.

Lovade ju att återkomma med lite mera foton från vackra fantastiska Borgafjäll.
Här är det en fin spegling från Borgahällan ned i Avasjöns vatten.
Älskar just speglingar när man inte riktigt vet vad som är upp eller ned.

Vi hade underbart vackra dagar i Borgafjäll denna höstvecka,
vi brukar ju åka upp varje höst, men så vackert som det var i år men alla färger som var kvar i alla träd, har vi nog inte upplevt.
Och sen värmen som var alldeles som sommardagar.
Vi fiskade lite från båten innan vi drog upp den för vintern, blev ingen stor fångst,
men vi fick oss en god middag iallafall.

När vi sen kom ned till Borgasjön en tidig morgon, så låg dimman och tryckte,
kan ju vara riktigt vackert det också.

Och det klarnade fort upp igen och solen visade sig hålla en riktig föreställning denna höstvecka.
Ni ser väl båten som "var uppdragen på land och uppånedvänd" !!!
Borgasjön är en reglerad sjö som stiger och sjunker i rekordfart,
och vet man inte om det är det lätt rätt att förlora sin båt, precis som denna lilla båt som låg uppåned å guppade,
och vid minsta lilla storm kommer att slås sönder. Så trist att vi inte hittade något telefonnummer på båten, då hade vi kunnat kontakta ägaren.
Det har hänt att vi räddat några båtar på det sättet.

Den fjälltopp som är längst fram är samma Borgahälla som jag fotade vid Avasjön,
visst är det vackert så man dånar lite ??

Vi traskade runt lite på fjället och...

hittade allt lite trattkantareller och rödgultrumpetsvamp.

Från Kottebobils ställplats hade vi denna magnifika utsikt !!

Efter en vecka i detta paradis var det dags att åka och hämta "vår ren",
vi tog vägen över Gitsfjället och Blaikenfjället.
En smal grusväg där snöpinnarna redan satt tätt inför vintern.

När vi kom hem var det styckning av ren på schemat,
och som vanligt passar jag ju på att öka på mig ett år så där lagom till renslakten.
Vi hann med lite bubbel och en god ren och kantarell toast iallafall, 

och Rantafar förevigade mitt nya smycke,
som passande nog slog sig ned på min skjortkrage en stund och sa grattis...
tror jag !!

Nu är renen i frysen, vi har plockat en del svamp och lingon, och imorron bitti ska vi ut och fånga lite fisk.
Vi kommer INTE att dö svältdöden i vinter, det är då ett som är säkert.
Men så är vi ju ivriga hamstrar när hösten kommer...av ohejdad vana.

Tjingelingen från Rantamor och Rantafar som kollar hockey just nu....

En korg med gula vackra kantareller gör mig så lycklig.....

I går när vi vaknade och ätit frukost och pissat av oss,
så packade vi fikaryggan men kaffe å smörgås och drog upp på fjället.
En timmas vandring och vi började hitta det vi letade efter, skogens gula guld.
Och när jag ser en svampkorg full med kantareller, så blir jag alldeles lycklig.

Det var mulet och duggregnade, men som barnens jumpalärare Olle alltid sa,
bara å klä sig efter vädret.
Skulle inte tro den läraren var så populär alls bland eleverna,
men så är det nog i livet, om man vill gå ut så att säga, då får man klä sig efter vädret.

Och att just gå i fjällen gillar jag nog att det är lite mulet och höst i luften,
solen kan lätt kännas mördande när man stretar uppför fjället.

Men vackert var det, och jag fotade inte så mycket eftersom jag är lite rädd om min nya Nikon,
så han fick mest ligga i sin väska med en plastpåse runtikring.

Vi har ju vandrat så många år här uppe att vi sällan blir vilse,
men ibland hittar vi ställen som vi aldrig varit på, och då får man lyfta blicken lite och titta sig ikring så att man ser var man har fjälltopparna.

Och när vi plockat halvtid, då ÄR det gott att sätta sig ned och få den där kaffeslurken,
och mackan.
Det är så tyst i skogen, några lavskrikor följde oss ibland, nästan helt ljudlöst.
Renarna hade kommit ned från kalfjället,
och björnarna höll sig undan denna dag.

Svamprensningen utomhus, Rantafar hade ju plockat i vanlig ordning fårtickor också,
och bäst han höll på å rensade hände detta....
Rantamor som satt inne å rensade kantarellerna, hörde bara hur det small till,
och så låg en svärande Rantafar på marken.
Fan att dom inte kan tillverka riktiga stolar ens....
Tur han inte gjorde illa sig, eller klämde himlaspelet !!!

När vi hade putsat och fejat och rensat och förvällt all svamp,
då kom belöningen i form av Iris coffe....
Mums, så var den dagen till ända, och jag kan säga att vi var rätt slut i storkropparna i gårkväll,
efter 6 timmar av travande på fjället så somnade vi med
kramper å senadrag både här å där.
Ja vi skyller på åldern.
Nästa år ska vi ligga lite längre på höghöjdsträning.

I kväll kommer Tomtebofamiljen upp hit, ska bli kul.
Och våran stora C fyller 8 år idag, GRATTIS älskade unge.

Tjingelingen från Rantamor som allt är lite stel i benen idag.

Näe nu jävlar är strösslet slut i Sverige.....

När jag läste tidningarna på nätet idag så fick jag vet att...
inte att det dött barn och civila människor i världen,
inte heller att Pieriellis bröst har spruckit och börjat läcka...
nej jag fick veta ATT...
strösslet till mjukglassen håller på att ta slut i Sverige !!!

Jag och Rantafar blir hänförd....
efter nästa tre veckor i fjällvärlden får man inte ens strössel till mjukglassen !!!!
Nu kan jag meddela att....
jag fick sprutgrädde till min "irihsiscoffe" ikväll,
den hade inte tagit slut i mitt lilla kylskåp...
och jag skiter totalt i mjukglassen och i strösslet med.

Mina foton är från Storvikens Lappläger,
och jag kan för mitt liv inte förstå varför folk måste rista in sina namn
med ett hjärta ikring på gamla byggnader,
som verkligen har historiska minnen.
Vem bryr sig om att K+F var där å pippade 2010....

Ikväll är jag lite eljest...
vi har fiskat bra på Borgasjön, öring, röding och vi börjar längta hem lite.
Kropparna är rätt trötta,
och absolut inte trettioår utan det dubbla....

Tjingelingen dagen tre på Dajmanjaureh får vänta ännu ett par dagar.

"Om man alltid säger att nångång ska jag...
då blir det nog aldrig av..."

När natten tar över.....

När den här vackra bilden, fotot, togs av finaste Rantafar igårkväll,
då var redan dagen ÖVER för Rantamor.
Fredagens tema hos Sinneskatten.
Jag var ju bara så otroligt slut i kroppen redan på morgonen när vi
med bestämda steg klev upp till Storvikens Lappläger.
Det skrek i varje muskel och jag har då aldrig stannat så ofta dit upp,
som jag gjorde då.
Jag var så nära att bryta och gå ned igen,
men då satte den "finskatjuren" in och efter en liten vila så gick mina ben

vidare upp mot trädgränsen för att finna gula kantareller....

och visst fann vi dom,
allra vackraste finaste fjällgulaguldet.
Tänk att det varje gång är som en orgasm av glädje att hitta dom,
efter all vandring,
och med en mycket trött kropp.

Vi hade matsäck med och då fick plötsligt kroppen lite energi,
och Rantafars ölburk kunde väl inte ha haft ett mera passande namn....

Vi kom ned från fjället,
trötta och svettiga men med en hel del kantareller,
det blev rensning,

och förvällning av svampen,
och Rantamor gjorde en underbar svamp/bacon macka som vi kalajsade på,
sen var dagen över för just Rantamor, ögonlockena gick ned
och det blev behagligt svart,
fast här å där såg jag allt lite gult.....

Tjingelingen alla vänner, dag tre från Dajmanjaureh kommer senare,
ikväll fiskar vi röding,
och imorron har vi planerar  hemfärd....kanske.

Kolla mera Över Här.