 |
| Oj jag har visst haft lite datastrul... trodde ett tag att jag kraschat hela hårddisken... men va tusan jag som har handdiskat i flera veckor i fjällen, inte kan väl det ha påverkat min dator å mitt bloggande... kan det bli så ???? |
 |
| Men jag har naturligtvis fortsatt att fotografera... och här har jag plockat fram min Mack-Tamron.... |
 |
| och här i fjällen är allt fortfarande i knopp... titta bara på prästkragen som ännu inte ens slagit ut.... den artonde juli !!!! Törs jag slå ut ens ???? |
 |
| Sommaren är sen här uppe iår, men jag hoppas på att sommaren kommer att vara länge här oppe i norr... men attans kallt har vi inatt , det var det nollgradigt och jag inte fick igång pannjäveln... försökte och försökte... mitt i natten och inget liv i pannan...när jag verkligen lite elakt försökte förklara för den halvsovande Rantafar att jag frös... tio grader varmt ....eller kallt i en bobil... så säger han att.... ta på dig understället och tjocksockarna å gå å lägg dig kvinna...... Inatt så kunde jag hålla käft... men en natt till i kyla i bobilen utan värme.... och den gode fina Rantafar kommer att ligga utanför bobilen i fosterställning....jag lovar. |
 |
| Alla som fall... så idag har vi igen gjort en utflykt, och nu till Storfallet eller som dom säger Björnfallet... två kilometer och den lilla tuffa Colin bara knallade på och först upp... Måste ju bara få skryta på honom, för han är en liten hjälte, för som han har gått med oss här och inte ett gnuttagnäll har vi hört, alltid glad och positiv... |
 |
| Det här fotot tog jag av Björnfallet innan jag svimmade av rädsla på gungelibron.... allt lite höjdrädd på en bro som gungade av rädsla. |
 |
Lilla Colins pappa hängde inte med på utflykten, han flugfiskade i strömmande vatten... med klent resultat, men vem bryr sig om hundra år, brukar Rantafar säga... |
 |
| Ikväll kom ännu en liten familj.... familjen lille John och han var då verkligen fundersam vars han kommit... vänta nu måste jag allt få fundera....ÄR detta min familj ???? Kul kul att dom kommer hit med den lilla och visar honom våra smultronställen... naturen den vackra som finns i vårt land... lite nyckfyllt men vaddå, så är livet också. Och jag var glad att Lille Johns pappa kunde fixa bort mitt haveri och stillastående i databloggvärlden... Tack min son. Ännu, kvällen, natten är snart ett å dom är fortfarande ute å tokeldar våra pyromanbarn, och sitter å pratar, surrar och njuter.... hur man nu kan njuta av kallt fjällväder, mygg å knott...men det är också en njutning och kanke att knottjävlan blåst åt helvete ikväll, och det är ju också en mjutning.... naturligtvis med n. Tjingelingplingfrånfjällen..... |
